Han får mig att bryta ihop
Mikael Wiehe sammanfattar sex decennier av musik och politik.
Och tackar sin publik.
- Betyg:
- Namn: Mikael Wiehe
- Ålder: 79 år
- Bor: Malmö
- Yrke: Musiker, översättare.
- Tidigare medverkan i ”Sommar”: 1975, 1989, 2000.
Jag har lyssnat på Mikael Wiehe i hela mitt liv. Elva år gammal skrev jag honom ett beundrarbrev – och fick svar. Kärleken till denna en av Sveriges främsta låtskrivare genom tiderna har aldrig avklingat, så det är inte konstigt att hans sommarprat fyller mig med lycka och djupaste beundran, men också med ett tungt vemod.
Han spelar bara sina egna låtar
Vi som följt Wiehe genom åren känner igen den trygga, gladlynta skånskan. Van att prata inför publik hälsar han alla lyssnare välkomna på det där sättet som sommarvärdar alltid gjorde förr.
Det är fjärde gången Wiehe sommarpratar. Första gången var 1975, då spelade han ”Internationalen” på kinesiska och fattade inte varför folk blev förbannade.
I år spelar han bara sina egna låtar, i egna eller andras tolkning. Musiken illustrerar sex decenniers kamp för en bättre värld, ett engagemang Wiehe delar med så många andra.
Det kan verka skrytsamt, men så har han också ovanligt mycket att vara stolt över.
Vissa låtar behöver inte förklaras, så som ”Victor Jara” eller ”Drottningen av Gaza”. Men ”Titanic” bara råkade bli Nej till kärnkraft-rörelsens anthem. Idén till ”Keops pyramid” fick Wiehe när han flög över ett nybyggt miljonprogramsområde, som såg så fint ut ovanifrån. ”Flickan och kråkan” från 1981 kan i dag tolkas som en allegori över Greta Thunberg.
Och så vidare.
Det är som att dricka ett glas vatten när man är riktigt törstig. Frågor som många skäller för vänsterextremism, är i mina öron bara sunt förnuft.
Kamp ända in i döden
Och naturligtvis pratar Mikael Wiehe, som är en erkänt vänlojal person, länge och varmt om Björn Afzelius. Jag skulle nästan kunna ge vad som helst för att få vara en fluga på väggen i de där mytiska lägenheterna i Malmö med dass på gården, när Hoola Bandoola Band grundades.
Wiehe är också en sällsynt känslig och intelligent översättare, inte minst av Bob Dylan och Leonard Cohen. Jag hade gärna hört lite mer om hur man översätter så vokalerna hamnar på rätt plats melodiskt och så vidare, det där är ju ett hantverk som inte liknar nåt annat.
Det är ett uppfodrande program, där Wiehe inskärper att man måste ta ställning. Vem minns de likgiltiga och smitarna? Medlöparna. ”Är de värda annat än förakt och möjligen medömkan?”
Den sista appellen, blott några sekunder lång, handlar om Mikael Wiehe själv. Att han drabbats av Alzheimer, och därför vill passa på att tacka sin publik. Och så spelar han Lasse Stefanz tolkning av ”Leva tills jag dör”:
”Jag tänker inte retirera /Jag tänker inte stryka flagg.”
Det är så sorgligt men också så konsekvent, att jag bryter ihop.
Sommar i P1 släpps som podd kl. 07.00 och sänds i P1 kl. 13.00.