Robin Olovsson lyfter den okända norrländska historien
Så bra är hans ”Sommar”
Lyckost de elever som får lära av Robin Olovsson.
En sån lärare borde alla ha. Han kallar sin sysselsättning ”en välsignelse”.
- Betyg:
- Namn: Robin Olovsson.
- Ålder: 39.
- Bor: Stockholm.
- Yrke: Gymnasielärare, poddare, författare.
- Tidigare medverkan i ”Sommar”: Nej.
Hans ton är behaglig och han bemästrar det som på alla sätt är en konst: Får årtal att låta intressanta.
Olovsson gör något som med säkerhet betyder mycket för en stor del av svenskarna: Berättar om den bortglömda, men i allra högsta grad levande, norrländska historien.
De norrländska länen utgör två tredjedelar av Sveriges yta, påminner han om, och ”rymmer människor och resurser som gjort Sverige rikt, mångfaldigt och självständigt”.
Vad är ett samhälle utan historia?
Olovsson tycker därför att det i allra högsta grad är tid att rikta blicken dit. För vem är man utan att veta var man kommer ifrån? Och hur ska vi annars kunna välja bättre, om vi inte minns det vi redan vet?
”Jag är helt övertygad att ett samhälle som inte kan sin historia är som en människa utan minne, dömd att upprepa samma misstag och blåsa nytt liv i samma konflikter om och om igen”.
Historiepoddaren tänker mycket på Vilhelm Moberg men vill inte jämföra sig i övrigt, däremot hoppas Olovsson att berättandet ska ge ringar på vattnet.
”Jag är ingen ciceron som nationen kan samlas kring. Jag har varken Mobergs talang eller hans rastlöshet. Men om mitt berättande kan ge några människor den Mobergska känslan av att höra hemma i historien och känna glädje att vara del av vår långa och krokiga resa, ja, det skulle i så fall göra mig glad”.
Mobergskt patos
Han tar lyssnaren genom tre berättelser. En om ett berg, två om älvar. Berättelser som förpassats till historiens ”skuggsida”.
Och det är primärt de om älvarna som fångar mitt intresse.
Särskilt när han säger att varje norrlänning har en egen älv.
Ja, ja, ja!
Vid min älv är det aldrig mörkt, och i påsen finns trefemmor.
Den förgångna ljuva ungdomstiden vid vattnet har gjort något med mig. Som Vindelälven gör något med Robin Olovsson.
Det är mycket berörande. Han tittar på Mårdseleforsen, och förnimmer sin egen dödlighet.
Han berättar om hur södra Sveriges idéer om Norrland (detta enorma, stora) påverkat – men att de norrlänningarna som sällan syns i historieskrivningen är ”lika viktiga aktörer”.
Han får något Mobergskt över sig när han tänker på det – ett ”jävla patos” väcks.
Vet inte varför, men håret på armarna reser sig.
Svär över allt jag inte vet, glad att Robin Olovsson berättar.
Sommar i P1 släpps som podd kl. 07.00 och sänds i P1 kl. 13.00.