Axel Åhman träffar exakt rätt – det här är tre plus
I Vörå bor det mest gödsvin.
När byn debuterar i Sommar i P1 skickar man fram en annan art.
- Betyg:
- Namn: Axel Åhman
- Ålder: 32
- Bor: Vasa
- Yrke: Musiker, komiker, journalist och författare
- Tidigare medverkan i ”Sommar”: Debutant
Jag tog sängvägen till österbottnisk kultur.
I timmar kysste jag en kvinna från Sundom och först när det blev enformigt lärde jag mig om hennes hemtrakter. Jag läste Kaj Korkea-ahos roman ”Gräset är mörkare på andra sidan”, lyssnade på Rickard Eklunds låt ”Finland”, om två ryska män som flyr österut för att leva ut sin kärlek och äta inplastade smörgåsar. Och matades med KAJ. I mitten av tiotalet gick det inte att undkomma KAJ-låtar som ”Pa to ta na kako?” och ”Jåo nåo e ja jåo yolo ja nåo”.
Inte konstigt att jag fastnade för kvinnan och hennes landskap, för österbottningarnas trefaldiga utanförskap.
En kargare och råare humor
De talar svenska, men är osynliga för svenskarna. De bor i Finland, men talar inte majoritetsspråket. Och bland finlandssvenskarna tillhör de inte den aristokratiska eliten i Helsingfors, utan är bönder borta i nordväst.
Positionen har slipat ner humorn, gjort den blygsammare och kargare. Skämten ligger ofta så vardagsnära att de är svåra att skilja från allvar.
Häromveckan stod det i Vasabladet att ett knivbråk brutit ut i centrala Vasa vid lunchtid. Jag satt vid köksbordet i Sundom och högläste för svärfar Yngve som såg praktiskt på saken.
– Det var bra att de uträttade sina ärenden mitt på dagen, när det var ljust. Måste det huggas med kniv är det bättre att göra när apoteket är öppet.
Vad ska man med fingrar till?
Sommarpratet av Axel Åhman – han med glasögon, den snygge i KAJ – är uppgrävt med potatisgräfta ur samma mylla. Bondpojken får en dag ärva farfars gyllenbruna fiol, den som byggts av ett byaoriginal som snickrade traktens bästa instrument, trots att han blivit av med flera fingrar när han kapat ved.
– Vad ska man med fingrar till? Man har tio att ta av, så bara ett lämnas kvar får man vara nöjd, säger Axel.
Berättelsen är av traditionellt snitt, från uppväxt, skoldiscon och spelningar vid bordsändor på restauranger, till de stora scenerna. Ibland balanserar han på skrytets gräns, låter påskina att det är ett mirakel att lille han lyckats uppnå sådana stordåd med kompisarna, men jag låter det passera.
Inte ”Solsidan” direkt
För det är ont om roliga sommarprat i år och här har vi ett. Humorn är inte lika direkt som i ”Solsidan”, men just därför värd att lyssna på.
Det anstår inte en österbottning att ge ett femplussigt sommarprat. Sådana excesser får tidigare elever på Södra Latin ägna sig åt. Fyra? Lite högt och uppseendeväckande också.
Axel Åhmans program är tre plus. Jag har en känsla av att det var vad han siktade på.
Sommar i P1 släpps som podd kl. 07.00 och sänds i P1 kl. 13.00.