Robin Nazaris trauma efter pappans död – blev rädd för precis allting
”Jag trodde att jag skulle dö och att alla runt omkring mig skulle dö”
Publicerad 2025-07-14
Robin Nazari var sex år när hans pappa dog.
Därefter blev han rädd för precis allting – och trodde att alla skulle dö.
– Jag hade gömt några knivar från köket och ett basebollträ på hemliga platser i hemmet som bara jag visste om, säger han.
Robin Nazaris, 27, pappa Karim Nazari var en kurdisk frihetskämpe i över 20 år och fick 1990 chansen att komma till Sverige för att leva resten av sitt liv i frihet.
Artisten och skådespelaren berättar i sitt sommarprat i P1 att det fria livet inte blev så långt som utlovat, när pappan fick en cancerdiagnos år 2000.
– Han och mamma gjorde allt för att det inte skulle påverka oss barn. Så till en början förstod vi inte riktigt hur illa det var. Utan livet rullade på som vanligt för oss. Vi tog samma promenader som innan han blev sjuk. Bara att han plötsligt var tvungen att sitta i rullstol. Och kort efter det så tappade han allt hår.
År 2004 gick han bort. Och efter begravningen förvandlades alla Robin Nazaris minnen till vinter och mörker.
– Efter pappas bortgång hamnade jag i en period då jag var rädd för allting. Och när jag säger allting menar jag bokstavligen talat, allting. Jag trodde att jag skulle dö och att alla runt omkring mig skulle dö.
Trodde mamma skulle bli mördad i tvättstugan
Han berättar flera exempel på rädslorna.
– Om min mamma skulle gå ner till tvättstugan för att hämta kläder, så tänkte jag att hon skulle bli mördad och kidnappad. Jag var alltid tvungen att kolla under sängen innan jag skulle lägga mig, för jag trodde att någon låg där och väntade på att döda mig. Crazy. Och trots att ingen låg där ville jag ändå sova med lamporna tända. Till och med tv:n var tvungen att vara på så att de trodde att vi var vakna. Alltså, min mammas elräkning. Jag har inte ens tänkt på det. Jag hade gömt några knivar från köket och ett basebollträ på hemliga platser i hemmet som bara jag visste om, säger han.
Bemötte rädslorna
Robin Nazari fortsätter att berätta om att han byggde fällor som skulle låta ifall någon tog sig in i lägenheten och han gjorde ”någon form av improviserat rattlås fast i handtaget på lägenhetsdörren”.
– Jag tog det där teleskopröret från dammsugaren och satte den mellan handtaget och golvet så att ingen kunde öppna den. Du fattar, jag var kreativ redan då. Mamma försökte lugna mig. Säga att ingenting skulle hända. Men det funkade inte. Och vad ska hon göra? Sluta gå och tvätta eller jobba? Fan, det går inte, säger han.
De gick till en familjepsykolog, men rädslorna fortsatte tills Robin Nazari en dag kände att han inte orkade mer.
– En dag då ingen var hemma tog jag mitt vikingasvärd. Crazy. Och gick ut i hallen. Det var släckt i hela lägenheten. Jag tog ett hårt grepp om handtaget. Intog stridsposition och skrek ”Var är du? Kom ut! Om du vågar, kom ut nu! Jag ska döda dig!” Alltså, jag var redo att köra. Redo att stå ansikte mot ansikte mot vem som helst. Som du förstår var det ingen där. Men jag hade för första gången vågat stå upp för mig själv. Mot rädslan. Det var som att jag hade KBT:at mig själv flera år innan jag ens visste att KBT (kognitiv beteendeterapi reds anm) existerade.
Rädslan försvann inte helt och rädslan fick senare också sällskap av ilskan, säger han.
– Men jag var i alla fall inte lika rädd längre.
”Sommar i P1” släpps som podd klockan 07.00 och sänds i P1 klockan 13.00.
