Kents publik är oengagerade klåpare
Kent har återuppstått men tvingas spela för en publik som inte bryr sig.
Oengagerade klåpare som får mig att skämmas.
Kent förtjänar bättre.
När beskedet kom var jag överlycklig – jag skulle få se Kent igen.
Men under hela veckan har jag haft en klump i magen, tänk om mina tonårsidoler inte skulle leva upp till förväntningarna?
Det skulle visa sig att jag aldrig hade behövt oroa mig, de var precis lika ljuvliga och tajta som för tio år sen.
Men. Det fanns ett annat problem: Publiken.
Det var som om de legat i lika lång dvala som Kent, men inte riktigt vaknat än. Alla stod helt stilla och ingen sjöng med.
Tidigt in i konserten, under ”Hjärta”, så dansade och sjöng jag precis som man gör när ens favoritband spelar en av ens favoritlåtar. Då blev en bakom mig sur och sa: ”Det är inte kul när du dansar in i mig” och jag ville skrika tillbaka: ”Det är inte kul när jag är den enda som dansar, har du övervägt sittplats?”
Men det sa jag förstås inte, jag bad om ursäkt och dansade vidare med mindre rörelser.
Inte ens grisch-favoriten ”Pärlor” fick fart på ståplats.
Men värst var ändå när Jocke Berg från scen sa något i stil med: ”Och bandet behöver jag väl knappast presentera, ni känner ju oss väl”.
Publikens svar?
Knäpptyst.
Då skämdes jag så mycket att jag var redo att lämna 3 Arena.
Tidigare i veckan skulle jag anmäla mig till mitt första lopp, det fanns massa olika startgrupper man kunde välja. Men eftersom jag aldrig tidigare sprungit en mil i mitt liv fick jag vänligt klicka i gruppen som startar längst bak i ledet.
Samma borde gälla på konsert – har du inte fem eller tio konserter i ryggen borde du inte få stå längst fram. Det behöver inte ens vara Kentkonserter men i alla fall hyfsat stora arenaspelningar där du lärt dig lite vett och etikett. Att man dansar, klappar och sjunger med.
Annars får du börja på sittplats.
Det verkar som om alla fick en knäpp när de hörde ”återförening” där i oktober, och kände att det var ”once in a lifetime, nu måste vi passa på.”
Lite som jag kände när jag i ett svagt ögonblick ville ha Oasis-biljetter för att kunna skryta med att ha sett dem. Men tur för alla som ska gå att jag inte fick några, för då hade jag varit precis som alla jag störde mig på på Kent.
Men vet ni, i morgon får ni en ny chans för då ska jag dit igen.
