Skratt till varje pris i komiskt misslyckad deckare på scen
Pernilla Wahlgren bra på att spela dålig
Publicerad 2026-01-24
Pjäsen som går åt helvete
Göta Lejon, Stockholm. Regi Klas Wiljergård, med Pernilla Wahlgren, Christine Meltzer, Måns Nathanaelson, Linus Eklund Adolphson, Kim Sulocki, Andreas T Olsson, Anastasios Soulis, Victor Morell.
Vill du skratta?
Här får du skratta. Den här farsen har ett enda mål. Att få publiken att fnissa, gapskratta, le, flabba, smila. Åt en bunt hopplösa teaterarbetare som misslyckas med att spela en gammaldags engelsk deckare. Alla blir däckade.
Påhittet är att vi ska se ”Mordet på Gammelby herrgård”, en brittisk mordgåta i Agatha Christies anda. Med helt omöjlig intrig. Glöm intrigen. Alla är misstänkta.
Andreas T Olsson spelade regissören när Sven Melander gjorde farsen i Malmö 2018, under engelska originaltiteln ”The play that goes wrong”. Då var det en amatörteater som skulle ha premiär. Nu är det Svenska Cluedo-sällskapet som hyrt teatern för att spela och Andreas T Olsson spelar dess ordförande och föreställningens regissör samt en av huvudrollerna. Pernilla Wahlgren spelar hans hustru Anki, som annars brukar ordna mat på sällskapets arrangemang. Nu blir hon sufflör och scenansvarig, men får rycka in som skådespelare när truppen tunnas ut.
Det går nämligen fel. Hela tiden. Redan innan pjäsen börjat kan publiken följa hur scenarbetarna försöker handskas med olika problem. När det väl sätter igång blir det mera trassel.
En dörr går inte att öppna. Rekvisita saknas. Ett lik (Anastasios Soulis) är osannolikt levande. Christine Meltzer, Måns Nathanaelson och Kim Sulocki överspelar inledningsvis å det grövsta. Allt för komiken. De är duktiga på att verka dåliga.
Rollfigurerna gör misstag, kan inte uttala ord. Men vad som än händer: De fortsätter. Det är föreställningens skämt. De här usla aktörerna rabblar sina repliker som maskiner oavsett vad som sker. Även om en motspelare är avsvimmad. Även om det inte snöar när de pratar om snö. Även om de dricker T-röd och ska säga att det är god whisky. Även om en möbel får ”spela” människa.
Om skickligt skådespeleri går ut på att lyssna och reagera på motspelarna är det här motsatsen. De fortsätter säga sina inövade rader som en telefonsvarare. Ibland hamnar de i otakt. Ibland upprepar de samma dialog påfrestande länge.
Ofta är det underhållande. Den här uppsättningen kortar pjäsen och nu är det en enaktare på 90 minuter. Pernilla Wahlgrens sufflör högläser mekaniskt när hon först tvingas hoppa in i en roll, men får feeling, blommar ut och vill inte lämna scenen när den hon vickar för kommer tillbaka.
En samling figurer som desperat försöker hålla masken vad som än händer. Att låtsas som ingenting medan allt faller samman runt omkring en. Jo, de flesta lär hitta något roligt i detta oroliga komiska kaos. Ett fniss eller ett gapskratt.
Spelas i Stockholm till 14 mars, sedan turné till Malmö (19-21/3), Linköping 26-27/3), Lidköping (28/3), Norrköping (29/3), Uppsala (9-10/4), Jönköping (11/4), Örebro (16/4), Skövde (17/4), Halmstad (18/4), Helsingborg (19/4), Göteborg (23-25/49, 7—9/5), Karlstad (10/5).
