Fosterföräldrarna: ”Mycket som inte stämmer i SVT:s ’Hatet’”
Fosterföräldrarna: Joakim var ett väldigt ledset barn
Publicerad 2025-12-11
TRANÅS. Joakim Lundells fosterföräldrar Margot och Roine är kritiska till SVT:s dokumentär ”Hatet”.
De menar att den är snedvriden och innehåller rena lögner.
Nu vill de ge sin bild av historien.
Under åren har det kommit och gått många barn hos Margot, 77, och Roine, 79.
De har haft flera fosterbarn, sommarbarn och varit stödfamilj i nästan 40 år.
Men sorgsnast av dem alla var Joakim Lundell.
Det berättar hans fosterföräldrar, Margot och Roine, när vi möter dem i deras trerummare på ett seniorboende i Tranås.
Margot har omsorgsfullt pyntat i lägenheten och det är som att kliva rakt in i en julsaga. Det finns inte en vrå där det inte står en liten tomte eller en prydnadsängel, fönstren är dekorerade med stjärnor och i vardagsrummets centrum står en liten glittrande gran med färgglada kulor.
De bjuder på kaffe och tre sorters småkakor.
– Finska pinnar och drömmar, saffranskakorna bakade jag i morse, säger hon och pekar på de gula knytena.
”Förfärades när vi såg den”
Joakim Lundell har i både bok och dokumentär anklagat sin mamma Annika Berg för missbruk och övergrepp under uppväxten. I SVT:s nya dokumentärserie ”Hatet” nekar mamman till allt. Enligt granskningen går det inte heller att bekräfta Joakims version i socialtjänstens papper.
När vi träffar Margot och Roine har bara den första delen av dokumentären sänts.
– Både jag och Roine blev förfärade när vi såg den. Det är så mycket som inte är sant, säger Margot och skakar på huvudet.
Hon är kritisk till att SVT inte kontaktade dem.
– Det vi har sett är snedvridet och i vissa fall rena lögner. Vi har en annan version.
Hämtade en hysterisk pojke
Margot kommer fortfarande ihåg den där dagen 1994 när den då åttaårige Joakim Lundell kom till dem för första gången.
– Vi var med och hämtade honom på psykiatrin. Det var en liten pojke som var helt hysterisk och satt fastklistrad i sin mammas famn hela bilresan hem till oss.
Hon minns att han slet av Margot ett halsband, välte de framdukade kaffekopparna och blomkrukorna i fönstret.
– Det var en väldigt vilsen liten pojke och vi märkte att det var något som var fel, väldigt fel.
Visste inte hur man klädde på sig
Margot och Roine berättar att ”Jocke” hade napp i munnen, att han inte fått lära sig att äta med kniv och gaffel och hade svårigheter med att klä på sig själv.
– Han uttryckte ju att han var rädd att hans mamma skulle ta livet av sig. Och var får en åttaåring det ifrån om det inte är sant?
– Och en dag kom han till mig och berättade att mamma gömde tabletterna under blomkrukan.
Med tiden hos fosterföräldrarna började Joakim må bättre, utbrotten minskade och han blev väldigt nära Margot och Roines biologiska dotter.
– Det var ju inte Joakim det var fel på, det var hemmet han kom från som inte var bra.
”Det skar in i mamma-hjärtat”
De gångerna Joakim hade varit hemma och träffat mamman kom han hem orolig, ledsen och ibland hysterisk, berättar Margot och Roine.
– Han kunde ligga ute på gräsmattan och yla av sorg i timmar. Då kunde vi inte nå fram till honom.
Något Margot och Roine aldrig kommer glömma var när Joakims skola skulle spela upp ”Sound of music”, som Joakim fått en stor roll i.
– Han var så stolt och var så glad att hans mamma skulle komma och titta. Jocke stod där och tittade och tittade efter henne i publiken. Men hon kom aldrig. Det skar in i mamma-hjärtat.
Trots att Margot och Roine upplevde att Joakim mådde bättre och blev lugnare under tiden han bodde hos dem fick han aldrig komma tillbaka hem.
Joakim förstod aldrig varför. ”När du har ändrat på dig” fick han varje gång till svar av sin mamma, berättar fosterföräldrarna.
– Då kom han till mig och sa: Margot, vad är det jag ska ändra på? Ja, vad svarar man på det?
Fick flytta från fosterföräldrarna
Joakim Lundell bodde hos fosterföräldrarna fram tills att han var 14 år. Därefter kunde de inte längre ha kvar honom.
– Han började bli utåtagerande på ett sätt som vi inte kunde hantera och vår dotter var rädd för honom. Vi hade behövt mer hjälp men det fick vi inte.
Kan det ha varit så Joakims mamma kände när Joakim var åtta år och hon lämnade bort honom?
– Att bara se honom fick oss att förstå att han kom från ett dysfunktionellt hem och hade varit med om hemska saker.
”Kan inte veta om allt är sant”
Både Margot och Roine är tydliga med att de inte till hundra procent kan veta att allt Joakim berättat är sant. Men de är lika tydliga med att de till hundra procent tror på Joakims ord.
Joakim har sagt att hans mamma fick honom att sticka sig själv med nålar för att se om han hade något ”monsterblod” och att det kunde ske efter att de sett en skräckfilm. Det är en av de sakerna som SVT inte hittat något stöd för i journalerna. Vad tänker ni om det?
– Som sagt, vi kan ju inte veta om allt är sant, såklart. Men jag vet ju att det pratades mycket om blod och häxor där hemma. Annika älskade skräckfilm och ville ta med Joakim på bio en gång och se någon skräckfilm. Då var han nio år. Vi sa nej, säger Margot och fortsätter:
– Det bästa för Joakim, för att han ska få frid, vore om han kunde gå vidare. Han kommer aldrig få den ursäkten han vill ha. För hon kommer aldrig att erkänna att hon har gjort något fel.
Annika Berg om missbruket: Fanns inte då
Aftonbladet har pratat med Joakims mamma, Annika Berg. Hon förnekar, vilket hon har gjort hela tiden, att missbruket skulle ha börjat när Joakim bodde hemma. Däremot har hon erkänt att hon haft ett tablettmissbruk men att det kom senare.
Och för det har hon stöd i de journaler som SVT tagit del av. Det finns inget där som bekräftar missbruk under tiden Joakim bodde hemma.
– Det fanns inte då, säger hon.
Annika Berg är kritisk mot fosterföräldrarnas sätt att beskriva situationen.
– Hon själv säger att hon är en bra fostermamma. Men om hon nu märkt detta tidigare borde hon ju anmält det till socialen. Och det har hon inte gjort, säger hon.
