Calle Schulman om Alex Schulmans berättelser om barndomen: ”Jag hade det mycket värre”
Bröderna möts i ”Mardrömsgästen”
Uppdaterad 2025-11-21 | Publicerad 2025-11-20
Alex Schulman flyttade från en dysfunktionell familj som 18-åring.
Kvar hemma blev hans lillebror Calle Schulman, som beskriver tiden som ”fruktansvärt ensam”.
– Jag blev föräldralös en gång, en andra gång, säger Calle Schulman i ”Mardrömsgästen”.
I veckans avsnitt av podcasten ”Mardrömsgästen” bryter Sigge Eklund programmets format. I stället för en gäst som Alex Schulman kritiserat offentligt bjuder han in Alex bror, Calle Schulman.
– Jag är nyfiken på hur det känns för honom att hans barndom har beskrivits av dig i 15–20 år, säger Sigge Eklund.
Alex har i böcker, poddar och intervjuer skildrat uppväxten med en alkoholiserad mamma. Calle, som delade samma verklighet, har däremot hållit låg profil.
– Om ni visste hur många gånger som folk har tyckt sig komma fram till mig med en originell tanke och sagt: ”Fan, Calle. Ska inte du svara?”, säger Calle.
”Blev kvar själv i misären”
Han beskriver hur hela berättelsen om deras barndom blivit Alex version, medan han själv inte ”fått något” av den.
– Du har mutat in både fysiskt att du har blivit författare och att jag inte är det, för jag är inte bra nog, men också mutat in hela berättelsen om barndomen. Jag har inte gått fram själv, och jag känner: vad finns det kvar? Vad ska jag bli?
Alex frågar om Calle menar att han fått nackdelarna av en trasig barndom utan några ”frukter” av den.
– Jag har ju haft det mycket värre än dig. Rent procentuellt har mitt liv varit mycket sämre än ditt, säger då Calle.
Alex förklarar att han som storebror flyttade från familjen om 18-åring, medan Calle blev kvar ensam som 15-åring när familjesituationen var som mörkast.
– Kvar blev Calle i en familj som fick uppleva den största misären. Det var en stigande grad av misär i det att mammas drickande ökade och pappa gick mot döden och blev svagare, säger Alex.
Calle: ”Du blev min pappa”
Calle beskriver en ”fruktansvärd ensamhet” och att han saknade en moralisk figur när Alex flyttade.
– Du var den jag tydde mig till, du blev min pappa. Jag blev föräldralös en gång, en andra gång. Från att pappa checkade ut i ålderdom och mamma i drickande. När du drog blev jag helt vilsen, säger han.
Han beskriver hur Alex åtminstone hade honom som sällskap i många av de mörka minnen som nu blivit ”dråpliga” berättelser, medan Calle stod ensam i många av dem.
Alex frågar om hans flytt upplevdes som ett svek.
– Nej, du kan inte hållas ansvarig. Det var bara en förklaring till varför jag har blivit så här avig och konstig. Men det blir rörigt när du gör anspråk på hela barndomsberättelsen så jag vet inte vad som är vad.
Calle säger att människor ofta tror att de vet hur han haft det eftersom de läst Alex böcker.
– Jag förstår att det det måste varit extremt frustrerande, säger då Alex.
