”Hjärnrötan” finns inte på Tiktok – utan på Facebook
Därför går det inte att avfärda omtalade appen
Tiktok stängdes ned – och kom tillbaka igen inom loppet av några timmar.
Tiktokprofilen Emily Dahl ser en app som fyller en viktig funktion i dagens sociala klimat, långt bortom slöscrollande hjärnröta.
I söndags morse svensk tid släcktes Tiktok ned för appens amerikanska användare. In i det sista postades tårdrypande videos fyllda av farväl-hälsningar till oss “som blev kvar”. Efteråt var stämningen på plattformen dystopisk och sorgtyngd.
Som svensk Tiktok-profil berörde nedstängningen inte mig rent praktiskt, men på ett emotionellt plan blev jag oväntat berörd. Plötsligt konfronterades jag med insikten om att jag knutit parasociala band till en hel drös människor jag aldrig träffat. Skulle jag någonsin få se dem igen?
Fjorton timmar senare var appen återställd och de amerikanska användarna tillbaka. Skämt som “jag har tagit tupplurar som varat längre” och “vad har hänt sen sist?” haglade i video efter euforisk video. Jag var både glad och lättad över att få återse mina (inbillade) vänner, men hela historien fick mig samtidigt att reflektera över hur viktig appen har blivit. För mig och miljontals andra människor – trots att den i Sverige mest förknippas med “hjärnröta” och slö-scrollande.
Skämt som “jag har tagit tupplurar som varat längre” och “vad har hänt sen sist?” haglade
Personligen drog jag mig länge för att skaffa Tiktok eftersom jag själv avfärdade den som en app för barn. Men nyfikenheten tog överhanden och när jag väl förstått mig på dess inre struktur blev jag positivt överraskad.
Det visade sig nämligen att det nu för tiden är en app även för vuxna.
På Tiktok får jag nyheter långt innan svenska nyhetssajters pushnotiser ploppar upp på min skärm.
Jag deltar i djuplodande diskussioner, skrattar så jag kiknar och bevittnar vardagens små sköra ögonblick. Människor från hela världen bjuder in mig till sina vardagsrum, arbetsplatser, trädgårdar.
Vad man än söker på Tiktok så går det att hitta där, och jag har mejslat fram en perfekt algoritm som serverar mig en handfull charmiga personer som alla har något att säga mig.
Sedan flera år har Tiktok därtill fyllt en viktig funktion för yttrandefrihet och organisation i politiska frågor. Detta trots att dess hemland Kina är en totalitär diktatur. (Debatten om huruvida det är en taktik för att skapa oro i resten av världen går för övrigt varm på Tiktok, för den som vill diskutera.)
Nu vill ni så klart avfärda mig som ett ytligt våp med näsan i mobilen (det går bra)
Appen är faktiskt fascinerande demokratisk i sin utformning: alla användare får komma till tals och gång på gång slungas helt vanliga “nobodys” från grå vardag till globalt kändisskap.
“Tiktok har förändrat mitt liv” var en mening jag hörde om och om igen innan appen stängdes ned de där timmarna i söndags. Sju miljoner amerikanska småföretagare driver sina företag helt via appen. Konstnärer, författare, kläddesigners, artister – med hjälp Tiktok kan de tala spontant och ofiltrerat till sin publik.
Efter mer än ett halvt liv online har jag aldrig stött på sådan anspråkslös intimitet och autenticitet som på Tiktok. På många sätt präglas appen av samma fria och lekfulla skapande som präglade internet under sena 1990- och tidiga 2000-talet. Det finns inget statiskt format, och nya idéer föds hela tiden. Att man dessutom delar innehåll med resten av världen i realtid skapar en intensiv känsla av gemenskap.
Nu vill ni så klart avfärda mig som ett ytligt våp med näsan i mobilen (det går bra). Men att avfärda Tiktok är att vara ur takt med samtiden. Och jag kan med säkerhet säga att det inte är på Tiktok som den ökända “hjärnrötan” finns. Den har sin hemvist på Facebook.
