Hundra avsnitt känns plötsligt som för få
Kommer vi någonsin att få se en serie som ”Solsidan” igen?
TV-KRÖNIKA En era håller på att ta slut, och därför kommer ”Solsidans” sista avsnitt med en bismak av vemod.
Även om de är väldigt roliga.
15 år har gått sedan ”Solsidan” hade premiär i TV4 och blev en i princip omedelbar modern humorklassiker.
Felix Herngren hade, tillsammans med Ulf Kvensler, Jacob Seth Fransson och Pontus Edgren, skapat den nära nog perfekta, extremt svenska komediserien (som hade haft en självklar plats i en kulturkanon för verk yngre än 50 år). Med tydliga, välskrivna och osedvanligt roliga rollfigurer, placerade i en miljö där relaterbar igenkänningshumor och vardagsproblematik för massorna kunde kombineras med en mer specifik och väldigt tacksam överklass-ironi.
Det var ett guldupplägg, och säsong efter säsong drog serien en publik på runt och även över två miljoner tittare per avsnitt. Och medan den lades på is efter fem säsonger 2015 dröjde det inte längre förrän långfilmen blev en storsuccé på biograferna och TV4 bestämde sig för att återigen bereda plats för kassakon.
Men nu sägs det alltså (även om man väl aldrig ska säga aldrig) att den snart ska avlivas för gott, efter totalt tio säsonger och 100 avsnitt. De två sista säsongerna har spelats in, och nu visas den första av dem.
Och medan ett ”Det var på tiden” eller ett ”Allting har sin tid” förstås ligger nära till hands, känner jag i praktiken annorlunda.
För det är inte bara det att den nionde säsongens tio avsnitt är förvånansvärt pigga och bra.
Jag fnissade åt väldigt mycket. Inte minst åt Mickans jakt på det perfekta passfotot, åt Annas och Alex hopplösa försök att inleda en knullkompisrelation, åt Freddes förnedring under en middag med en svinig, mobbande Tareq Taylor, och åt Oves möte med sin överman bland överjävligt jobbiga energitjuvar (Anders Jansson).
Och när hela gänget avslutar på Mallorca, utan att trilla ner i klyschträsket, blir det uppenbart att det borde göras minst en långfilm till på valfritt ställe.
Det är också det att ”Solsidan”, med sina respektingivande tittarsiffror, sin sällsynt långa livslängd och sin förmåga att vara superfolklig utan att vara slätstruken, är en tämligen unik serie i det svenska tv-landskapet. Av en typ som vi kanske, förmodligen, med största sannolikhet, inte kommer att få se igen särskilt snart. Om någonsin.
Tittarmönster har förändrats, och efter den kris som drabbade tv-branschen för ett par år sedan blåser vindarna i riktning mot billigare reality, gameshows och sju sorters lekprogram. Vem ska inte bara vilja, utan även lyckas, skapa en ny, bred komediserie på ”Solsidans” nivå?
TV4 lär inte satsa på det i nuläget. SVT klarar av allt att döma inte av det. Och att Netflix skulle låta en svensk serie leva i mer än max ett par säsonger?
Glöm det.
Visst blir det kul att få se Herngrens ”Där solen alltid skiner”, om svenskar på Mallorca (ja, han har tydligen blivit frälst av ön sedan han själv flyttade dit), i november. Men det ser ut att bli en dramakomedi som ligger mer i linje med ”Bonusfamiljen” än med renodlat roliga ”Solsidan” – och framför allt är Skyshowtime inte TV4.
Några två miljoner tittare och tio säsonger lär det knappast bli tal om.
FJELLBORGS FAVORITER
Skiftet
En klyschig men snygg och därför ändå sevärd svensk Netflix-serie. ”Skiftet”, av Patrik Ehrnst och Rodja Sekersöz, utspelar sig i det sena 50-talets ruffigaste del av Stockholm, där landets första kvinnliga poliser gör ett otacksamt jobb. Med Josefin Asplund, Agnes Rase och Malin Persson.
Chad Powers
I den här lite märkliga sportkomedin på Disney Plus spelar Glen Powell den före detta lovande quarterbacken Russ Holliday, som sabbade sin egen karriär och nu gör ett nytt försök förklädd till kufen Chad Powers. Inte lika feelgood som Apples ”Ted Lasso” och ”Stick”, men inte heller helt utan charm.
Wayward
En tvivelaktig, sektliknande internatskola för problemungdomar, en väldigt obehaglig rektor, en småstad med mörka hemligheter, och en nyinflyttad polis med hjärtat på rätta stället. Kanadensiska Mae Martins mystiska Netflix-thriller fascinerar, och Toni Collette är i läskig högform.
Hitta fler av Fjellborgs favoriter på tv.nu
