Bianca Ingrosso är modig – nu förstår jag vad stalking är
Irena Požar om stalkingens normalisering och brutalitet
Först nu fattar jag vad stalking egentligen är.
Efter att ha suttit framför den nästan 350 sidor långa förundersökningen om Bianca Ingrossos misstänkta stalker mår jag illa. Torra juridiska konstateranden och fakta blandas med djupt känslosamma förhör som visar att Bianca Ingrosso de senaste månaderna har genomlevt ett rent helvete. Dagligen, ibland var femte minut under ett dygn, berättar hon om att bli bombarderad med meddelanden, bilder och videor som ska skrämma henne till lydnad.
Den man som nu står åtalad för bland annat olaga förföljelse, olaga hot och sexuellt ofredande mot Bianca Ingrosso tycks vara övertygad om att han och Bianca är ett par. Han tror att hennes inlägg på sociala medier är hemliga tecken till honom. En bild på en apelsinskiva som ser ut som en smiley har 38-åringen tolkat som att Ingrosso vill att han ska höra av sig. Vad Bianca Ingrosso än har gjort har hon tvingats förhålla sig till den misstänkte mannen. Har hon inte uppfört sig enligt hans önskemål har hon och hennes företag anmälts, samma behandling har även familjemedlemmar och vänner fått. Hot, trakasserier och utpressning, gång på gång. Mer än ett halvår av något som närmast kan beskrivas som terror.
Själv har jag följt fallet med ett halvt öga. Jag har vetat att Bianca Ingrosso har en stalker och att en man nyligen åtalats. Men jag har inte förstått hur allvarligt det har varit, eller hur nedbruten Ingrosso har blivit. Under tiden allt detta pågått har jag tagit del av kultur om stalkning. Jag har sett Baby Reindeer, läst om män som bryter sig in hos Hollywood-kvinnor och lyssnat på poddar om helt vanliga, anonyma kvinnor som får sina liv förstörda av stalkers. Och ändå har jag inte riktigt förstått. Varför?
När det gäller kända kvinnor har stalkning i alla tider framställts som något av en naturlag. Självklart kommer män att bli besatta av kvinnor, och få för sig att de har rätt till dem och deras kärlek. Fruktansvärt och djupt obehagligt, ja. Och sen har jag inte tänkt mycket mer på det.
När jag nu ser hur Bianca Ingrossos stalker har gått tillväga slår det mig hur mycket jag känner igen. Stalkern beter sig och låter som vilken kontrollerande, svartsjuk, sexistisk man som helst. Kärleksbombning blandas med äckel inför att en kvinna visar upp sig i bikini, pratar om sex eller raggar på krogen. Drömmar om en gemensam framtid ena sekunden förvandlas i nästa sekund till bannor om att kvinnan inte förtjänar att bära hans barn. En ursäkt som inte tas emot leder snabbt till regelrätta hot. Offret ska pressas så hårt och mycket att hela livet förstörs.
När jag ser Bianca Ingrosso nu förstår jag inte hur hon har klarat sig igenom det här. Jag förstår inte hur någon kvinna klarar det här.
Bianca Ingrossos stalker är tidigare dömd för en rad brott, och har suttit i fängelse för att ha misshandlat en kvinna som han haft kontaktförbud mot. Mekanismerna vid olaga förföljelse är desamma som kvinnor i våldsamma relationer möter. Jag har sett det på nära håll, jag har sett det i populärkulturen. Jag har, så långt det går, förstått vad det gör med en kvinna att leva med en våldsam man. Nu förstår jag att den som blir stalkad på många sätt lever likadant.
Det är med samma allvar som vi måste se på brottet stalkning. Och det är med samma omsorg och förståelse vi måste möta offren. Låt Bianca Ingrosso och hennes mod bli en väckarklocka. Det har det i alla fall blivit för mig.
