Julen brukade handla om att ge till de fattiga
Markus Larsson om ”Last Christmas”
Nu är den etta igen.
Det är ändå snart jul.
Alla på en gång:
”Last Christmas I gave you my heart, but the very next day you gave it away...”
Det är egentligen ingen idé att släppa nya jullåtar längre.
Några försöker varje år, men det är inte värt att nämna ens en promille av dem.
Jag tror till exempel inte att ”En syndig jul” med dansbandet Casanovas kommer att ersätta särskilt många av klassikerna i år.
I Tidölagets Sverige borde egentligen ”Tomten är en kommunist” med Henrik Dorsin och Gävle Symfoniorkester vara säsongens mest spelade låt. Eftersom man inte kan vara för tydlig nu för tiden: Dorsins kuplett om ett bautaskägg från Rovaniemi är satir.
Men det finns säkert flera filurer på tankesmedjan Timbro och bland alla rara lobbyister som byggde det nya Sverige som tycker att texten är en dokumentärfilm. Äntligen någon som säger som det är! Deras gärning går trots allt ut på att spika upp Karl-Bertil Jonsson på korset. Empati säljer för dåligt i landet tryffelsås.
I vilket fall:
När det gäller julmusik ser det likadant ut varje år vid första advent. På listan över de 50 mest spelade låtarna i Sverige på Spotify återkommer samma fyra titlar i ungefär samma ordning längst upp varje år:
Mariah Careys ”All I want for Christmas is you”, ”Last Christmas” med Wham!, Brenda Lees ”Rocking around the Christmas tree” och Triads ”Tänd ett ljus”. Låtarna släpptes i tur och ordning 1994, 1984, 1958 och 1987. När användarna själv får välja blir andan märkligt antikapitalistisk. De vill inte konsumera något nytt.
Det ligger visserligen i högtidens sentimentala natur.
I år, när detta skrivs natten mellan 4 och 5 december, strömmas dock ”Last Christmas” mer än Mariah Carey. Den är ohotad etta, och det var på tiden. Det går att lyssna på Wham! hur många gånger som helst medan ”All I want for Christmas is you” alltid varit en amerikansk kaloribomb. För många portioner orsakar snabbt ett lätt illamående.
”Last Christmas” är mer spartansk och mångbottnad. På ett sätt var det George Michaels farväl till Wham!, en generalrepetition inför hans kommande solokarriär. Han programmerade och spelade alla instrument själv. Rösten och texten skulle stå i centrum. I musikvideon är det till exempel ingen som mimar till musiken. Det kan dröja några år innan man lägger märke till den detaljen.
”Last Christmas” är en jullåt som man verkligen lyssnar på. Den skulle knappast ha fått en lika lång brinntid utan textens hjärtskärande tema. Alla har en ”one that got away”. Vissa har flera stycken. Några har säkert en hel padelhall. Och det blir inte jul utan vemod.
1984 stoppades George Michaels dröm om att få en singeletta i England av Band Aids ”Do they know it’s Christmas”. Det dröjde 39 år innan ”Last Christmas” till slut fick bli etta i hemlandet.
När låten släpptes skakade George Michael snabbt av sig besvikelsen. Detta utspelade sig trots allt i en tid då julen ibland kunde handla om att ta från de rika och ge till de fattiga.
Han donerade sina royalties från ”Last Christmas” till svältkatastrofen i Etiopien.
