Det här är sorgens och skräckens dag
Åsa Linderborg om domen mot Micke Leijnegard
Det här är en skräckens dag.
Förra året hade teamet runt Mästarnas mästare en fest på en taverna i Spanien. Under kvällen pussade Micke Leijnegard sin kollega ett par gånger. (Två gånger enligt kvinnan, en gång enligt honom.)
Leijnegard ville, säger han i förundersökningsprotokollet, trösta kollegan – vilken han betraktade som en vän på grund av alla förtroenden de delade – som var ledsen för nåt.
Dagen därpå bad Leijnegard om ursäkt i ett sms, han fattade själv att nåt hade gått snett, vilket kvinnan godtog och samtidigt föreslog en lunch eller lite strandhäng.
Kvinnan ringde också hem till sin man om det som hänt, dagen därpå lämnade hon inspelningen. Ytterligare två månader senare polisanmälde hon Leijnegard, som i dag dömts till dagsböter för sexuellt ofredande.
Nu har vi svart på vitt att det är statens uppgift att reglera alla mellanmänskliga relationer som går snett.
Det räcker inte längre med att två människor pratar igenom det som skett, den ene ber om ursäkt och den andre förlåter. Och om det inte går, låter man arbetsgivaren hantera problemet. Nej, polisen måste blandas in. Och åklagarämbetet.
Som om de inte har annat att göra.
Vilka slutsatser ska vi dra av den här domen?
Gå aldrig på personalfest! Följ inte med. Stanna hemma. Lås in dig på hotellrummet.
Bli inte förtrogen med nån! Lyssna inte på den som behöver prata av sig om sina bekymmer. Och om du känner att du vill ge tröst, gör det bara verbalt, ta ett steg bakåt och tygla kroppen.
Drick inget, var kontrollerad. Ha helst mobilen på, så att allt dokumenteras.
Ta inget ansvar själv för det som hänt! Tänk aldrig att det hela kan ha varit ett missförstånd och att båda kan ha del i att det blev så.
Se instrumentellt på saken! Samtalet som föregick pussarna har inte med saken att göra, läppar är läppar punkt slut. (Av förundersökningsprotokollet framgår att kvinnan samma morgon hade lagt sin hand innanför Leijnegards skjortkrage, vilket han fann något gränslöst, men han sa inget. Det borde han kanske gjort.)
Tänk inte att sånt här tillhör livet. Tänk inte att mänskor och vänner kan tappa omdömet. Den som resonerar så sviker Saken. Ingen reaktion kan vara för stark.
Tänk inte att det här hände vid ett tillfälle. Tänk att händelsen är strukturell, att det är ett mönster och att alla män är monster. (Leijnegard säger att han är en person som gärna kompiskramas, men enligt hans chefer finns det inga rykten om att han är en tafsare; de två pussarna är inte ”typiskt honom”.)
Det här är inte bara en skräckens dag, som låter medborgarna veta att det är farligt att vara människa bland människor.
Det är också en sorgens dag för alla oss som gillar Micke Leijnegards programledarstil, ett ödmjukt proffs som aldrig låter sin egen person spela huvudrollen.
Fällningen spelar dock ingen roll. SVT – som inte förmådde lösa det här på egen hand – kunde inte vänta till rättegången startade, de fockade Leijnegard innan åklagaren ens hade väckt detta bisarra åtal. Man utsåg snabbt en ny programledare och tidningarna skrev om det som om Micke Leijnegard aldrig har funnits.
Slutligen lär vi oss av fallet Leijnegard att man inte ska ge sig in i såna här debatter. Den som gör det anklagas genast för att svika all teori och empiri som har med könsmaktsordningen att göra.
Var på din vakt! Släpp för allt i världen inte fram människan i dig.
