Sommaren klingar ut till världens vackraste musik
Årets sista Sommar är för oss som gillar klassisk musik.
Ni andra gör nog bäst i att byta kanal.
- Betyg:
- Namn: Roland Pöntinen.
- Ålder: 62 år.
- Bor: Stockholm.
- Yrke: Konsertpianist och kompositör.
- Tidigare medverkan i ”Sommar”: Debutant.
Vad formar oss till den vi ska bli? I Roland Pöntinens fall var det pappans stenkakor med Sibelius. Och den kommunala – och avgiftsfria – musikskolan, där man fick prova alla instrument.
Och frikyrkan, där publiken fanns, som inte krävde mer budskap än prestation.
I den miljön föddes en av Sveriges främsta konsertpianister, som haft den goda egenskapen att inte säga nej till hastigt påkomna gig. Plötsliga inhopp har gett Pöntinen chanser till nya samarbeten, världen över.
Andras resor är inte alltid så intressanta att lyssna till, men ett besök i DDR 1989 är väl värt att berätta. Leipzig och Dresden skakar av demonstrationer. Tyskarna har inte tid att gå på konsert, så en sovjetisk turistgrupp beordras in som publik. Honecker avgår och Pöntinen ser soldaterna höja sina glas till en försiktig skål.
Precision, precision!
Vi som tycker om att se Roland Pöntinen spela vet att han hanterar sina händer lite snirkligt, ibland så att jag fruktar att han inte ska hinna ner till tangenterna. Dumt ju, eftersom han är en teknisk virtuos, men jag hade gärna hört nåt om de där udda hyssen, som alla musiker har för sig.
Därför spetsar jag öronen lite extra, när han berättar om den otacksamma – och svåra – uppgiften att vara den som står vid flygeln och vänder notblad under mästarens spel.
Svårt för att man kan göra ett misstag. Så som att vända för sent eller för tidigt, eller råka nypa ett ark för mycket. Man måste lära känna papperskvaliteten i förväg, i värsta fall kan hela härligheten hamna på golvet. Precision, precision! Det händer också att notbladsvändare njuter så mycket av musiken, att hen somnar på sin post.
Det är mer musik än prat, men ofta nuddar Roland bara vid nåt stycke. I den fonden blir Bob Dylan en överraskning, där jag hör ”A Simple Twist of Fate” på ett nytt sätt.
Vad vore livet utan Chopin?
Programmet är förmodligen vansinnigt trist för alla som inte tycker om klassisk musik, men den som vågar utmana sig själv kan sätta sig ner och blunda.
Låta tonerna och ackorden ta över alla sinnen.
Chopins ”Preludium op. 28”, här med med Alfred Cortot, får mig alltid att börjar gråta. Chopins ”Fantasi i f-moll, op. 49” får mig att tacka den gud jag inte tror på, för att livet gett mig nåt så obeskrivligt vackert.
Roland Pöntinens vänliga stämma och pianomusiken som flödar, gör mig hastigt känslosam. Kanske för att han tonsätter den sommar som nu klingar ut.
Sommar i P1 släpps som podd kl. 07.00 och sänds i P1 kl. 13.00.