”Spermageddon”-debatten har kraschlandat i ren moralpanik
Får mig att tappa hoppet helt
Trots tappra försök har det varit omöjligt att värja sig mot ”Spermageddon”-debatten.
Jag har verkligen försökt.
Men eftersom mina dagar på senaste har varit fyllda av vabb, vobb och kräks så har scrollandet upptagit en stor del av mitt liv, vilket lett till att jag även jag exponerats för en debatt om tecknade spermier.
Det stod skrivet i stjärnorna att den norska animerade filmen “Spermageddon”, som handlar om hur spermierna “Simen” och “Cumilla” (haha) ska ta sig ur tonårige Jens pung och in i ett av flickvännen Lisas ägg, skulle väcka debatt.
Efter att filmen visats på en amerikansk filmfestival skrev The Hollywood Reporter att den kommer nå kultstatus.
De konstaterade också att medan filmens innehåll kring tonårssex, aborter och preventivmedel nog inte skulle godkännas av den amerikanska publiken, så skulle den passa perfekt för de skandinaviska tittarna. Men istället för att leva upp till vårt ”Jag är nyfiken gul”-rykte har vi kraschlandat i en moralpanik som får den amerikanska söderns predikanter att blekna.
Filmstaden, som just nu visar ”Spermageddon”, har i flera dagar behövt krishantera något som grundar sig i andras okunskap eller ovilja att förstå. Den norska spermiefilmen har en gräns på 11 år, 7 år i målsmans sällskap. Att detta skulle betyda att ”Spermageddon” är en barnfilm är direkt felaktigt (Filmstaden har till och med skrivit OBS detta är inte en barnfilm!).
Åldersgränserna som sätts på filmer som visas på bio ska enligt svensk lag bara beakta om innehållet kan skada välbefinnandet för barn i den aktuella åldersgruppen. Bland filmerna som går på bio nu har flera filmer som uppenbart riktar sig till vuxna ingen åldersgräns alls.
Mediemyndigheten, som sätter åldersgränserna, ska inte göra moraliska överväganden eller förhålla sig till vad föräldrar tycker är lämpligt. Vad som är moraliskt rätt och lämpligt kan variera över tid (helt plötsligt kan ju drag queens som läser böcker för barn vara livsfarliga!) och därför är en lagstiftning som inte sätter en högre åldersgräns än vad som är absolut nödvändigt bra.
Men i sann symbolpolitisk anda spelar inget av detta någon roll. I ett upprop med nära 4000 underskrifter skriver en person: ”Detta är under all kritik!!! Och är inget som ska trycka upp i barnens ansikte! Är ni Pedofiler?! Grooming på hög nivå!”. Och i presentationen till uppropet lyfts ett citat från filmen fram: “Jag ska knulla dig så du spricker!”.
Grovt, men också ryckt ur sitt sammanhang. Orden är en del av en scen där dirty talk utforskas och snabbt leder till gapflabb från filmens huvudpersoner.
Det är enkelt att fnysa åt eller skratta bort ”Spermageddon”-debatten, men läser man vidare i uppropet (som startats av en skolkurator) blir det snabbt allvarligt. Där hänvisas till en ny rapport från Folkhälsomyndigheten där det framgår att 24 procent av kvinnor i åldern 18 - 24 år har blivit penetrerade mot sin vilja. Uppropet avslutas: “Vi behöver motverka konsumtion av snedvridna och skadliga ideer om sex, njutning och närhet.”
Jag är den första att skriva under på att flickors och unga kvinnors utsatthet för våld är ett av våra största samhällsproblem. Men jag är också den första att säga att det är förnedrande mot denna utsatta grupp att måla upp att ”Spermageddon” (som berör ämnen som samtycke och inte ens är en barnfilm!!!) som en bärande del av problemet.
Jag har varit väl medveten om hur svårt vi som samhälle har haft att formulera oss kring pojkars våld mot flickor, men att ett pit stop på vägen skulle vara att förbjuda en animerad film får mig att tappa hoppet helt.
