Cate Blanchett: Mitt liv är kontrollerat kaos
Stjärnan om vinterbadandet: ”Ånger, hopp och drömmar försvinner”
Publicerad 2026-04-07
För drygt 20 år sedan var Cate Blanchett med i Jim Jarmusch-filmen ”Coffee and cigarettes”.
Nu har de återförenats i mångfaldigt prisbelönade ”Father mother sister brother”.
– Jim för ihop melankoli, glädje, stil och det opretentiösa på ett sätt som ingen annan regissör gör, säger Blanchett till TT via Zoom.
”Father mother sister brother”, som i höstas belönades med Venedigfestivalens finaste pris, Guldlejonet, består av tre berättelser.
I den första kommer ett syskonpar på besök till sin far, som bor i ett isolerat hus. I den andra gör två systrar sitt årliga besök hos sin ensamstående mamma. Och i den tredje sitter ett syskonpar i en lägenhet och går igenom sina avlidna föräldrars kvarlåtenskap.
Obekväma känslor
Blanchett och Vicky Krieps spelar systrarna i berättelse nummer två som är full av obekväma känslor. Charlotte Rampling spelar deras mamma.
Cate Blanchett framhåller att alla familjer är unika – men att det också finns många likheter.
– Innan jag själv fick barn insåg jag inte hur mycket din relation till dina syskon påverkar hur din personlighet utvecklas. Det finns en dynamik mellan syskon, säger hon.
– Och trots att jag är fascinerad av relationen mellan systrar var det viktigt att inte utgå från mina egna erfarenheter. Jag är mycket nära min syster, men det var viktigt att hålla koll på vad som hände mellan Vicky och Charlotte och mig själv.
”Mitt eget fel”
Berättelse nummer ett utspelas i USA, nummer två på Irland och nummer tre i Paris. Blanchett berättar att hon utnyttjade tiden på Irland till att vinterbada.
– Mitt liv består av knappt kontrollerat kaos. Och jag dras i olika riktningar, ibland är det mitt eget fel. Jag skyller det inte på någon, jag gör alldeles för mycket och inte alltid bra. Och när jag är i det kalla vattnet så är det så kallt att det är bara där man är.
I det iskalla vattnet kan man inte planera framåt eller hänga upp sig på det som hände i går, förklarar hon.
– Ånger, hopp och drömmar försvinner. Och jag älskar de där tio minuterna varje dag. Det är en gåva. Jag lägger mig sent, går upp tidigt. Det är mörkt och jag är i vattnet och fåglarna börjar sjunga. Det är fantastiskt.
