Kul och lagom nostalgisk soloshow med Eric Idle
Publicerad 2026-04-15 00.26
SHOW Eric Idle firar en tämligen legendarisk karriär med en alldeles lagom nostalgisk, sympatiskt självironisk och givetvis väldigt rolig soloföreställning.
Mycket Monty Python blir det förstås, men också en hel del annat.
Eric Idle: ”Always look on the bright side of life, live!”
Plats: Cirkus, Stockholm. Publik: Känns ungefär halvfullt så kanske runt 900. Längd: 113 minuter plus paus. Bäst: Starka låtar om bortgångna vännerna George Harrison och Robin Williams, med bilder ur egna fotoalbumet. Sämst: Möjligen lite för mycket skåpmat.
Inte alla 83-åriga brittiska humorister åker på Skandinavien-turné med en enmansshow, men då Eric Idle på senare år lär ha kommit på kant med John Cleese och de andra i Monty Python över det ekonomiska är det möjligen en delförklaring.
Eventuellt vill Idle passa på att övervaka de pågående repetitionerna av den nya svenska uppsättningen av ”Spamalot”, musikalen som han och John Du Prez skapade baserad på filmen ”Monty Pythons galna värld”. Efter över 20 år på scener världen över lever den i höst vidare i Malmö.
Sant är nog också att Idle faktiskt gärna tar chansen att träffa sin publik en gång till. Det känns nämligen som att han, trots en del smärre longörer med minne och manus, har uppriktigt kul i kväll.
Åtskilliga i publiken – för övrigt alls inte så ålderstigen som Idle skämtar om i en låt om att han kan dö när som helst – har förstås främst kommit för Python-klassikerna.
De blir rikligt belönade i form av såväl generösa mängder gamla klipp och anekdoter som några klassiska låtar på akustisk gitarr eller med ett band på video.
Idle skrev många av de skarpaste låttexterna i Monty Python, inte minst ”Galaxy song” från ”Meningen med livet” och förstås det odödliga finalnumret ur ”Life of Brian - ett herrans liv” som har fått ge namn åt showen och givetvis blir allsång i kväll.
Men det här är hans story, och nästan lika mycket utrymme ges åt resten av livet och karriären, från uppväxten i Wolverhampton till Los Angeles där han har huserat de senaste decennierna.
En del av historierna kan vi sedan tidigare men de levereras karakteristiskt slagfärdigt med en sympatisk blandning av skryt, självironi och vemod.
Idle pratar om Python som ”mock’n’roll”, ett rockband fast ned skämt, och menar att han och George Harrison fann varandra inte minst för att de hade liknande roller in sina grupper (”how’s your John?”).
Det blir generöst med minnen av olika kändisbekanta. Vi får höra om Beatles-parodin ”The Rutles” och om en ödelagd dags filmning av ”Rymdimperiet slår tillbaka” när skådisarna hade festat hela natten i Idles hus. Och om när David Bowie och Mick Jagger fixade tårtan till hans bröllop.
Roligast är kanske historien om hur Elvis älskade ”Nudge, nudge”-sketchen och fick sin flickvän att recitera Python-skämt för honom i sängen.
Lite ont gör det samtidigt när Idle ger små stick till sin forne vän Cleese, jämte cancer och covid ett av de c:n som han säger att han har överlevt i livet.
Icke desto mindre är han nöjd med sin gärning, det undgår ingen i kväll, och självklart med all rätt.
Eventuellt är han mindre exalterad än jag över att han de facto ska uppträda i Växjö, där jag under gymnasieåren på 80-talet intensivutbildade mig i all things Python via billiga hyrvideokassetter.
Men bor ni där eller någon annanstans dit Eric Idle kommer, passa på. Det är en fin och hjärtevärmande liten show som han åker runt med. Och ett och annat talar väl kanske för att det trots allt kan vara sista chansen.
Här kan ni se Eric Idle: Växjö (Konserthuset) 16/4, Malmö (Amiralen) 18/4, Göteborg (Konserthuset) 23/4, Oslo (Folketeateret) 1/5, Karlstad (CCC) 3/5, Köpenhamn (Falkonersalen) 5/5