Ia Langhammer är fenomenal som Kikki Danielsson
Så bra är pjäsen om hennes liv
Publicerad 2025-02-17
Du vet ingenting om Kikki Danielsson
Pjäs på Teater Brunnsgatan 4 i Stockholm. Manus, regi: Martina Montelius. Med Ia Langhammer. Spelas under våren.
Mitt under årets Melodifestivals-yra dyker en av tävlingens mest kända deltagare upp på teaterscenen.
Ja, inte själv, men Ia Langhammer är fenomenal som Kikki Danielsson, i en pjäs fylld av värme och humor.
Kikki Danielsson har sålt miljontals skivor med Wizex, Chips och som soloartist. Tävlat tio gånger i Melodifestivalen, vunnit två och representerat Sverige i Eurovision song contest.
Men hennes liv är inte bara en framgångssaga. Det har också varit (ibland onödigt lätt hånfulla) skriverier om skilsmässa, rattfylleri, falukorvar och ensamhet.
Förlagan till pjäsen är självbiografin ”Du vet ingenting om mig” som hon skrev häromåret ihop med Sören ”Sulo” Karlsson. När Martina Montelius har dramatiserat den har hon både dragit ifrån och lagt till saker och kanske framför allt tolkat boken och nog lagt till saker där hon själv känner igen sig i Kikki.
Scenen är Kikkis vardagsrum. I tv-fåtöljen sitter hon och zappar med fjärrkontrollen samtidigt som hon reflekterar över sitt liv i en monolog som pågår i en timme och tio minuter. På väggarna sitter hennes guldskivor. I ena hörnet står kattens låda. Teater Brunnsgatan tar bara cirka 90 personer så det känns verkligen som att man sitter hemma hos Kikki i det mysigt inredda rummet.
På scenen dyker även en ren upp och sitter man längst fram får man hålla koll på fötterna, när en leksaksbil med jämna mellanrum kommer farande över heltäckningsmattan.
För att vara en pjäs om rätt mörka stunder i Kikkis liv, är den förvånansvärt rolig
Kikki – i form av Ia Langhammer – ser tillbaka på tidningsskriverier om allt från falukorvar till rattfylleri, på fansen som kräver hennes uppmärksamhet och vill ha autografer (till och med under en av sina förlossningar!), på sin skilsmässa och förlusten av en nära vän och hela tiden med en härlig svart humor. För att vara en pjäs om rätt mörka stunder i Kikkis liv, är den förvånansvärt rolig.
Ögonblick som varit livsavgörande och diverse anekdoter hakar i varandra.
Här finns många underbara oneliners, typ ”Jag gillar att ha människor omkring mig bara jag slipper umgås med dem”.
Regelbundet återvänder Kikki/Ia till den stora smärtpunkten i livet, skulden hon känner över att ha orsakat föräldrarnas skilsmässa när hon skvallrade för pappan att hon sett mamman i sängen med en annan man utan byxor. Eller ”byssor”, som hon säger. Sedan adopterades Kikki bort, blott fem år gammal.
Ia Langhammer är fenomenal när hon liksom tänker högt som Kikki. Hon sjunger också, fast kanske inte just det man förväntar sig. Att hon någon enstaka gång glömmer bort att prata med Kikkis dialekt, stör inte mig.
För min del hade Martina Montelius också gärna kunnat låta Kikki/Ia reflektera lite mer över framgångarna i karriären. Hyllningar i Nashville, Kikki, Bettan & Lotta-perioden, samarbetet med Bert Karlsson, där finns det säkert dråpliga historier.
Hur som helst är det en ljuvlig föreställning jag varmt rekommenderar. Man tycker verkligen man får veta något nytt om Kikki Danielsson.
Och passa på att före eller efter lyssna på hennes senaste lysande countrydoftande album ”Ängel med sorgkant”, där texterna inte sällan tangerar innehållet i pjäsen.