True crime – eller bara ännu ett övergrepp?
”Unknown number: The high school catfish” är vidrig
Publicerad 2025-09-10
KRÖNIKA. Netflix true crime-dokumentär ”Unknown number: The high school catfish” har blivit omsurrad sedan premiären. Det är begripligt.
Men den känns också som ett övergrepp på redan traumatiserade tonåringar.
Reddit-trådarna växer, diskussioner snurrar runt på TikTok och i chattgrupper, mängder av artiklar har skrivits. Min tonåring och hennes vänner hade sett, sa till mig att också titta – och true crime-dokumentären ”Unknown number: The high school catfish” visade sig vara bland det mest ansvarslösa jag har sett i en genre som är rätt vidrig till att börja med.
Hösten 2020 började den då 13-åriga Lauryn och hennes pojkvän få obehagliga sms, som eskalerade till en daglig flod av grova sexmeddelanden, hot om våld och råa attacker om att Lauryn var så ful och värdelös att hon borde ta sitt liv.
De kom från någon som verkade se och höra allt de gjorde.
Skolan blev involverad. Polisen och FBI. Under tiden anklagade elever och föräldrar varandra, relationer tog slut, liv förstördes.
Visade sig vara mamman
I dokumentären intervjuas alla inblandade om tiden fram till december 2022, då den skyldiga avslöjades – och visade sig vara Lauryns mamma.
Kendra fick sitta 19 månader i fängelse, blev sedan villkorligt frigiven med prövotid och kontaktförbud till februari nästa år. Ändå har hon nu fått chansen att via kameran vända sig till både dotter och mångmiljonpublik utan att pressas nämnvärt på varför.
Hon får till och med spela lite teater: hon blir först intervjuad som om hon vore oskyldig. Det känns obscent även för en genre där trauman mest fungerar som chock-plot twists, och extra mycket så när spänningsbygget leder fram till poliskameraklippet från när Lauryn får veta att det är hennes allra närmaste människa som är förövaren. Medan förövaren kramar henne. Utan att någon ingriper.
Det är ett svek som ger svindel, att vi är där och glor blir ett till övergrepp.
Lanserar teori
Kendra får sedan tillfälle att gråta lite och snett leende dra något om att alla gör misstag. Lauryn får prata om hur mycket hon saknar sin mamma, samtidigt som grafik med några av de värsta meddelandena fyller bildrutan.
I förbifarten lanserar någons förälder en teori om att Lauryn själv är skyldig. På forum håller många med, andra tycker att hon är en idiot som vill ha kontakt med sin mamma.
Lauryn själv vill gå vidare. Plugga kriminologi. Men hur blir livet nu när hon är med i en av årets mest omtalade dokumentärer och alla kan peta i hennes djupaste sår – och dessutom har åsikter om hur hon hanterar dem?
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram, Bluesky, Threads och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.
