Jag älskar Henrik Berggren – men inte hans sommarprat
Möjligen älskar jag Henrik Berggren.
Synd på en sak bara:
Att min kärlek till hans sommarprat är svalare.
- Betyg:
- Namn: Henrik Berggren
- Ålder: 68 år
- Bor: Stockholm
- Yrke: Historiker och författare
- Tidigare medverkan i ”Sommar”: Debutant
En mulen förmiddag 2001 skämde jag ut mig som fotbollsdomare. I hemmalaget spelade min lillebror Alexander och syskonkärleken förledde mig, fick mig att blåsa nitiskt mot alla blåklädda jävlar som sparkade på honom. Men också att nagelfara och vara hårdare mot Alex, ge honom matchens enda varning för en struntsak.
24 år senare är jag lika olämplig att sommarrecensenera, eftersom det är Henrik Berggren som pratar. Jag älskar historikerns böcker till den grad att jag kanske beundrar honom.
Beskriver elitens uppgivenhet
Således kan alla purkna recensenter på andra redaktioner räkna med osande mejl från mig om de har mage att sabla ner Berggrens 90-minutare. En förhandshälsning: har ni tappat förståndet? Har ni öronen fulla av vax?
Med det sagt önskar jag att hans program hade varit bättre. Formatet är uppenbart för kort för en tangentknackare som behövde tre volymer för att berätta om sex år av svensk historia. Berggren börjar och slutar i USA, landar i en tröstlös beskrivning av den liberala elitens uppgivenhet inför Donald Trump.
Mellan varven viker han av från allfarvägen och nämner Olof Palme, atombomber, Mark Twain, Spanska inbördeskriget, blinier och Tintin. Som beundrare slickar jag i mig av skrivtipsen, att sky klyschor men alltid börja med vädret. Henrik Berggren liknar den ädla konsten att formulera sig vid den mindre ädla att ligga, att båda blir mekaniska om man följer en manual; det avgörande är mottagaren.
Bra, men ändå gult kort
Särskilt bränner det till när Berggren motiverar vikten av kritisk historieforskning, varnar för en inställsam kollektiv berättelse. Det resonemanget hade burit för ett helt program, gärna upphängt på exempel där Sveriges historia är för sockrad.
I det stora hela är pratet påläst och underfundigt, befriande opersonligt och tankeväckande. Så vore det en dussinförfattare hade jag delat ut en trea och berömt innehållsrikedomen.
Nu är det Henrik Berggren, så betyget är alltjämt detsamma, men det delas ut ihop med ett gult kort för bristande stringens.
Här hittar du sommarpratet.
Sommar i P1 släpps som podd kl. 07.00 och sänds i P1 kl. 13.00.