Lanseringen av serien Paradis City är värre än förortssafari
Bussen kör från Stureplan till Bredäng. Ombord finns skådisar, influencers och mediepersonligheter som vid avstigning möts av rök, en “brinnande” bil och maskerade män i skyddsvästar. De, och jag, är där för att se första avsnittet av Paradis city, Prime videos stora svenska lansering baserad på Jens Lapidus bok med samma namn. I serien är Järvaområdet klassat som ett så kallat särområde och därför omringat av höga murar och taggtråd. Innanför betongblocken bor helt vanliga familjer och medborgare, men eftersom området är utsatt och personer som går under beteckningen SGI (särskilt gängrelaterad individ) också bor där är de alla instängda tillsammans. Paradis city kallades för en dystopi när boken släpptes, men första avsnittet av den nya tv-serien känns alltför nära vår faktiska samtid för att vara en dystopi.
Bara några kilometer från där vi sitter och tittar på den nya tv-serien sköts två pojkar i söndags. 16-åriga Rio dog. Ingen av dem var sedan tidigare känd av polis. Den misstänkte skytten är också han ett barn.
Lokalen där festen pågår är pyntad med taggtråd, DJ:n spelar i en slags bur och utanför brinner det fortsatt i en bil och i en soptunna. Att kalla det hela för förortssafari vore fel. Visst befinner vi oss i Bredäng men misären är iscensatt, den ska underhålla och förstärka känslan i Paradis City. Det känns absurt, kulissen det skålas i är verkligheten på andra sidan gatan.
Men det är inte bara misär i estetiken på festen. Här finns ett överflöd av dryck och mat. Några canapeér serveras på brickor klädda i speglar, kanske är det en slump eller så är det en anspelning på hur kokain serveras i Hollywood-filmer. En drink är toppad med en spruta fylld med en blodröd vätska. Vackra män plockar fram iskalla småflaskor sprit ut becknarväskor och när jag lämnar festen får jag en stor, guldfärgad kedja med Jägermeister-loggan på med mig hem.
Hur hade reaktionerna varit om en svensk rappare gjorde samma under en konsert? Integrationsminister Mats Persson (ja, han som fotades med skottsäker väst i Järva!) hade fått en hjärtinfarkt! Hur hade han, som menar att gangsterrapens våldsromantisering är så farlig att dess upphovsmän inte ens borde få stå på scen, reagerat på inramning av gårdagens överdådiga lanseringsfest signerad Prime Video? Inte alls, förmodligen.
Det finns massor av kultur, tv-serier, filmer och böcker med inslag av gangsterromantisering. Men den är i regel inte skapad av personer som själva är en del av den världen som de skildrar. Därför kritiseras den inte på samma sätt som gangsterrapen gör. Det är bara vissa som ska tystas, som inte ska få skildra sin verklighet på det sätt de vill. Samtidigt ska den som aldrig sett gatan själv tjäna pengar genom att göra lättsmält underhållning som vi kan streama för att försöka förstå Sverige lite bättre. När de visar sedelbuntar, guld och polerade bilar hålls inga politiska brandtal om romantisering.
Jag tycker att Paradis city verkar vara sevärd, Snabba Cash slukade jag och det finns böcker på ämnet värda att läsa. Men visst är det rätt magstarkt att dessa verk aldrig möts med samma kritiska glasögon, trots att de på samma sätt som rapen visar både det fula och det vackra. Det är så dubbla måttstockar att jag inte hittar något annat ord för det än rasism.