Professorn: Socialtjänstens journaler har förändrats mycket
Efter dokumentären om Joakim Lundell: ”Inte konstigt”
Publicerad 2025-12-05
Det är en sak vad som skrivs i en journal och en annan sak vad som sker i verkligheten.
Det hävdar Stefan Wiklund, professor i socialt arbete.
– Den skillnaden var dessutom väsentligt större på 90-talet än den är nu, säger han.
SVT:s program ”Dokument inifrån: Hatet” hävdar att Joakim Lundells våldsanklagelser mot sin mamma inte styrks i journaler från Lundells barndom.
När de går igenom materialet – socialtjänstens utredningar, dokument från barn- och ungdomspsykiatrin och domstolshandlingar som sträcker sig över två decennier – finns inga uppgifter som bekräftar de övergrepp han återgett.
Men enligt Stefan Wiklund, professor i socialt arbete på Stockholms universitet, är det inte så konstigt. Journalföringen har nämligen förändrats de senaste åren.
”En journal är ingen sanningsskrift”
Stefan Wiklunds forskning rör mycket av den verksamhet som Joakim Lundell varit involverad i under sin uppväxt. Individ- och familjeomsorg med särskild inriktning mot social barnavård. Och även socialtjänstens organisation kring – och arbete med – anmälningar och utredningar samt insatser i form av familjehemsvård, institutionsvård samt öppenvård.
Stefan Wiklund berättar att journalföringen kritiserades på 90-talet.
– Generellt har det nog varit en kritik mot brister i dokumentation. Brister som var kraftigare på den tiden, säger han.
Delvis på grund av det genomfördes förändringar under 2000-talet.
– 2000-talet präglades av en evidensrörelse där det fanns ett ganska hårt krav på socialtjänsten att arbeta utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Det var delvis rotat i en kritik från Socialstyrelsens dåvarande generaldirektör Kerstin Wigzell som menade att det mesta arbetet gick på känn. Just dålig dokumentation var ett argument.
Det är alltså inte konstigt att det inte står något i Joakim Lundells journaler om det han påstår sig ha varit utsatt för?
– Nej, det är inte konstigt. Det som sker i en journalföring är ofta en explicit argumentation i förhållande till ett beslut som ska fattas. Den går enligt en viss logik, där argumentationen inte sällan syftar till att underbygga beslutet.
Enligt professor Stefan Wiklund betyder frånvaron av dokumentation i journalen inte så mycket.
– Det innebär inte att det inte har hänt. En journal är ingen allomfattande sanningsskrift, särskilt inte från den här tiden, säger han.
”Är Joakim Lundell som har hänvisat”
Bo-Göran Bodin är journalisten bakom dokumentären. Han har tidigare sagt att det är väntat att ”Hatet” får kritik. Men att dokumentationen under 90-talet var bristfällig vill han inte kännas vid.
– Vi har ju läst hans dokumentation som är oändlig och sträcker sig från att han var sex år fram till han var 25 där han haft möten med professionella terapeuter, läkare och stödpersoner, säger han.
När Aftonbladet senare försöker nå honom på telefon svarar han inte, utan skriver i ett sms att han vill ha frågorna skriftligt. Trots upprepade försök svarar han inte på frågan om de verkligen kan vara helt säkra på att ingenting saknas i Joakim Lundells journaler, framför allt eftersom dokumentationen under Lundells barndom ansågs vara bristfällig.
”Som vi säger i dokumentären, så har Joakim Lundell upprepade gånger offentligt gjort gällande att bevisen för övergreppen finns dokumenterade i hans journaler”, skriver Bodin i ett mejl.
Hur är det svar på min fråga gällande om ni verkligen kan vara hundra procent säkra på att ingenting saknas i journalerna?
”Det är Joakim Lundell som har hänvisat till journalerna och att vi har undersökt om hans påståenden stämmer.”
