Klara Hammarström är tävlingens största dåre
Markus Larsson om delfinal 2 i Göteborg
GÖTEBORG. Galenskapen ökar.
Och den största dårpippin heter som vanligt Klara.
Först och främst:
Vilken konstig känsla.
För första gången på en smärre evighet lämnade man inte en premiär av Melodifestivalen med en gamnacke som nådde ner till knäna. Deltävlingen i Luleå var tvärtom ett överraskande och positivt ”Hm?”.
Jag minns knappt när barnprogrammet var lika bra senast. 2016?
Visst, det kan säkert gå åt helvete redan i kväll. Men det går att göra folklig och bred underhållning på SVT som inte är en förolämpning för alla som har hunnit tappa mjölktänderna.
Tänka sig.
Och så var det musiken också. De flesta glömde säkert bort vilka som tävlade, gick vidare eller föll bort, redan innan det första zoommötet på jobbet i måndags. Något säger mig dock att vissa bidrag i Göteborg, på gott och ont, kommer att vara mer minnesvärda än förnamnet Glenn.
Den här lördagen sitter den gula ledartröjan på en tjej som en gång i tiden var fena på fältävlan i ponnyridning. Klara Hammarström är den så kallade storfavoriten. Schackspelets drottning. Deltävlingens Frida Karlsson. Tacobufféns jalapeno.
Är hon från vettet eller bara uppvuxen i Hälsingland? Det är frågan.
Svårt att veta om numret ska föreställa ett grekiskt drama eller ett antikt luciatåg som har råkat röka upp halva Amsterdam
Men Melodifestivalen behöver deltagare som satsar allt och vågar vara för mycket. Hellre det än att nöja sig med att bli en musikalisk ostmacka med gurka.
Klaras bidrag ”On and on and on” har en plusmeny som räcker från Scandinavium till Borås. Eftersom hon och dansarna klär sig i vitt är det lite svårt att veta om numret ska föreställa ett grekiskt drama eller ett antikt luciatåg som har råkat röka upp halva Amsterdam.
Repetitionerna har varit därefter. Lite stökiga. Numret är inte färdigt. Men om inte guden Zeus har nåt att invända förtjänar Hammarström att vinna i Göteborg. Det finns inget svenskt jante över hennes bidrag. Det är Eurovision, darling.
Lyckas göra guld av vaniljglass
Och bakom henne? Det händer en hel del. Erik Segerstedt, en gång mest känd som bokstaven ”e” i pojkbandet EMD, lyckas göra guld av vaniljglass i låten ”Show me what love is”. Han har varit överlägset bäst på scenen under veckans repetitioner.
Det smyger även runt en cowboyhatt från Piteå i bakgrunden. Fredrik Lundman är lite svår att ranka, men det är trots allt en av de mest lyckade countrylåtarna i tävlingen hittills.
Dansbandet Schlagerz måste väl också nämnas. För att citera en gammal klassiker av Eddie Meduza: de tre saxgalningarna i gruppen har sett till att Melodifestivalen har fått bagg. Förlåt, bugg.
Var det verkligen nödvändigt att släpa fram det där gamla ”Bingolotto”-schvunget igen?
När en kär vän och kollega fick höra ”Don Juan” med Schlagerz skickade han ett kort sms:
”Om de går till final lovar jag gå på händer tillbaka till Stockholm. Naken.”
Ja, om det sker tänker jag filma. En homosexuell man som går på händer naken utanför, exempelvis, Tierp?
Det kommer att välta Tiktok.
Larssons spåkula
Till final
- Klara Hammarström
En god tvåa efter en viss mellanakt. Hon har trots allt vunnit ”Masked singer”. - Erik Segerstedt
Det rutinerade proffset förtjänar i alla fall det.
Till finalkvalet
- Kaliffa
Låten växer i direktsändning.
Melodifestivalen 2025: Alla artister, startordning och datum!
