Light-mörkt med Laleh
Publicerad 2025-06-27
ALBUM Även om tionde albumet kanske vågar sig aningen längre in i mörkret är det mesta ändå sig likt hos Laleh.
Laleh
Jag är
GML/Universal
POP Porträttet på omslaget till Laleh Pourkarims tionde album visar upp sångerskan med ett hårsvall av färgstarka blommor på sin vänstra sida och mörka och dystra på den högra.
Där den Hammarkullen-bördiga artisten har blivit en av landets allra största genom att mer än de flesta både sjunga om och utstråla tro och ljus vill hon nu plocka fram de sidor av hopplöshet och ångest som givetvis finns även hos henne.
Det är i alla fall så som ”Jag är” presenteras, men den del av Laleh-publiken som eventuellt är rädd för mörkret behöver inte oroa sig, för 43-åringen har knappast blivit The Cure.
I den ständigt språkblandande artistens två engelska låtar på skivan, ”The dark side” och ”When good ain’t good”, finns stråk av panik och uppgivenhet över sakernas tillstånd men Laleh hanterar ångesten närmast terapeutiskt och levererar budskapet ”when good ain’t good, be bad for goodness’ sake” till ännu en klatschig melodi. Och när hon sjunger om rädslor och mardrömmar låter hon givetvis låten få titeln ”Det blir ljus igen”.
Så även om skivan möjligen är ett stort steg för Laleh mot något mer svärtat känns den onekligen som ännu ett Laleh-album.
Det märks också i melodier, produktion och formuleringar hur uppdaterad Max Martin-protegén Laleh är på poptrenderna från sin andra karriär som låtskrivare åt andra.
Musiken har som alltid ett tydligt Laleh-dna men i inledande titellåten ”Jag är” rimmar hon verserna på ett sätt som doftar samtida svensk rap och i ”Alla tittar på mig” får vi ett snabbklistrande medelhavsbeat över en närmast irriterande öronmaskig ta-ta-ta-refräng.
Ett genomgående tema på skivan är att låta människor växa och blomma upp till det de själva vill och var menade för. Det är fint, allmängiltigt och enkelt applicerbart på de flestas liv, som så mycket hos Laleh.
Stråk- och blåsgarnerade balladen ”Många ljus” låter som gjord för att blicka upp mot skyn till i någon naturskön park på sommarens turné och tänka att det trots allt finns mycket gott i en orolig värld. Den framstår lite som Lalehs försök till en egen ”Du är snart där”, minus det tilltufsade och självbedrägliga som gör Håkan Hellströms eviga finalballad till ett så monumentalt farväl.
Och det är väl kanske det minuset som gör det lite svårt att kapitulera helt för Lalehs sentida låtskrivarkonst. Även om hon den här gången öppnar dörren aningen mer mot sitt personliga mörker är det alltjämt tämligen försiktigt.
Möjligen vill Laleh snarare erbjuda något vi kan använda för att bättre lära känna oss själva, och det är sannerligen inget fel i det, men lite mer hudlöshet från artisten brukar ofta vara den mest effektiva vägen även dit.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik