”De sparkade på mig varje gång flaggan nuddade mitt ansikte”
Greta Thunberg om skräckdygnen i israeliskt fängelse
Publicerad 2025-10-15
Slag, sparkar och hot om att gasas i burar.
Greta Thunberg och flera andra ur flottiljen berättar nu detaljer om de fem dygnen i israeliskt fångenskap – och hur den svenska UD-personalen lämnade dem utan hjälp.
Aftonbladets granskning visar hur UD tonade ned misshandeln i sin kommunikation.
I hallen ligger hennes röda resväska. ”Whore Greta” har någon skrivit stort med svart tusch. Omkring texten: En Israel-flagga och en erigerad snopp.
Väskan konfiskerades av israelisk militär från båten – och lämnades tillbaka till henne så här. Hon skrattar.
– De är som femåringar!
Vi möter Greta Thunberg hemma i kollektivet där hon bor tillsammans med vänner. Höstsol strilar in genom fönstren och stämningen är märkligt glad, trots allt. Vi dricker kaffe. Väggarna är tapetserade med affischer från demonstrationer över hela världen.
Första natten här hemma sov hon en hel natt för första gången på – nej – hon minns inte. Natt två blev det bara en halvtimme. En mardröm om bombade båtar väckte henne. Hon ber om ursäkt för att hon vid ett par tillfällen stannar upp i en mening.
– Hjärnan funkar inte som den brukar.
Hon vill inte ha rubriker om sig själv och tortyren hon säger sig ha utsatts för. Det var bland det första hon sade samma kväll som hon kom hem, på presskonferensen på Sergels torg tillsammans med flera av de övriga svenskarna som deltog i den stora Global Sumud Flotilla som försökte ta sig med nödhjälp till Gaza.
Och hon håller fast vid det.
– Det handlar inte om mig eller om de andra från flotillan. Det finns tusentals palestinier, varav hundratals är barn, som hålls fängslade utan rättegång just nu och många av dem torteras med största sannolikhet, säger Greta Thunberg.
Historien, understryker hon, handlar om internationell solidaritet, om människor som går samman för att göra jobbet som regeringar inte gör.
– Och framför allt handlar det om dem som bor i Gaza.
Men jag vill ändå föra in samtalet på det som hänt henne. Allmänintresset är stort, och behandlingen av henne i sig speglar ju något?
– Ja det här visar ju att om Israel med hela världens uppmärksamhet kan behandla en välkänd, vit person med svenskt pass på det här sättet, tänk då bara på vad de gör mot palestinier i det dolda.
Nyss har nyheten kommit om att en palestinsk kille från Västbanken, jämnårig med Greta, dött i ett israeliskt häkte.
– Det vi har varit med om är ju bara en liten, liten del av vad palestinier har upplevt. På väggarna i våra celler i fängelset såg vi skotthål med blodstänk och inristade meddelanden från palestinska fångar som suttit där innan oss.
Vi pratar om bombningen av hennes båt utanför Tunis i början av september. Den som hon skulle ha befunnit sig på just då, om hon inte hade råkat kallats in för att hjälpa till med en presskonferens. Den attacken var beordrad av Israels premiärminister Benjamin Netanyahu, har amerikanska underrättelseagenter vittnat om för CBS.
Hon nämner kemikalierna som släpptes över båtarna, och att hon aldrig mer i livet kommer att kunna se en stjärnhimmel utan att börja tänka på drönare.
Greta Thunberg vill lyfta fram 500-mannabesättningen i de 42 båtar som utgjorde flottiljen. Lärare, läkare, forskare, studenter, parlamentariker, småföretagare. Den yngsta 18, den äldsta 78.
– De var alla människor med olika levnadshistorier.
Hon berättar om judiska deltagare som hon lärde känna, som berörde henne särskilt.
– Flera hade växt upp i riktigt pro-israeliska familjer. De släppte allt och åkte, riskerade sina liv och stod upp för att det som sker i Gaza inte skulle ske i deras namn. Men det fick i flera fall deras familjer att bryta kontakten med dem.
Vi tar en paus i intervjun, slår av inspelningen. Greta Thunberg behöver äta något, och värmer en gryta med bönor från kylen. På en köksbänk ligger rödbetor och andra grönsaker från en nylig dumpstrings-tur: slängd mat från mataffärers containrar, som räddats hit.
När vi slår på inspelningen igen sträcker hon på sig och testar ljudet: ”Motherfuckerrrrr”, säger hon och ser hur ljudmonitorn i min mobil slår i taket.
Vi hoppar fram till natten då båten blev bordad av den israeliska militären. Män med heltäckta ansikten och stora automatvapen kliver ombord – det sändes live genom flottiljens egna kanaler och bevittnades av människor över hela världen. Flera vittnen som Aftonbladet pratar med beskriver hur vapnen riktades mot deras ansikten. De förs till nedre däck där de får sitta i ring utan att röra sig medan båten förs mot land.
– Det var jättevarmt därnere. Vi bara satt där. De som inte vaktade oss gick runt på båten och rev sönder saker och kastade runt allt.
Vad som hände med maten, medicinerna, blöjorna och modersmjölkersättningen – hjälpen till Gaza, vet hon inte.
Efter runt 20 timmar kom de fram till Ashdod, Israels största industrihamn fyra mil söder om Tel Aviv. En militär pekade på Greta Thunberg och sade ”Du först, kom!”, berättar hon.
Hon fick inte ha t-shirten som det stod ”Free Palestine” på sig, utan beordrades att byta om, beskriver hon. Hon satte på sig en orange med texten ”Decolonize” i stället.
– Och så tar jag min grodhatt. När jag ska gå av båten står det en massa poliser och väntar på mig. De griper tag i mig, drar ned mig på marken och kastar en israelisk flagga över mig.
Här övergår allt ”från noll till hundra”, beskriver flera vittnen – våldet eskalerar.
Greta Thunberg beskriver hur hon släpas till ett asfalterat område som inhägnats med järnstaket. Det här är en utdragen scen som pågår i över sex timmar, enligt Greta, och som bekräftas av flera deltagare i flottiljen som Aftonbladet pratar med.
– Det var liksom dystopiskt. Jag såg kanske 50 personer som satt uppradade på knä med handfängsel och med pannorna mot marken.
Greta reser sig ur soffan och lägger sig och visar positionen på den randiga vardagsrumsmattan.
– De drog mig till motsatt sida från där de andra satt, och jag hade hela tiden flaggan runt mig. De slog och sparkade mig.
Greta skrattar till.
– Så slet de av mig min grodhatt, kastade den på marken, stampade och sparkade på den och fick liksom ett tantrum (utbrott, reds anm).
– De förflyttade mig väldigt brutalt till ett hörn som jag vändes in mot. ”A special place for a special lady”, säger de. Och så hade de lärt sig ”Lilla hora” och ”Hora Greta” på svenska, som de sade hela tiden.
Varje gång någon såg upp från asfalten blev de nedslagna till marken, berättar både Greta och de andra svenskarna. I hörnet där Greta satt placerade poliserna ut en flagga.
– Flaggan placerades så att den skulle nudda vid mig. När den fladdrade och nuddade mig så skrek de ”Don’t touch the flag” och sparkade mig i sidan. Efter ett tag får jag händerna satta i buntband, väldigt tajt. En massa vakter radade upp sig för att ta selfies med mig när jag satt så.
– De tar min väska och slänger alla saker som de tolkar som Palestinarelaterade. De tar varje sak och stirrar in i mina ögon och tar samtidigt upp en kniv och som de långsamt skär sönder dem med, medan tio personer tar selfies.
Plötsligt kom den högerextrema ministern Itamar Ben-Gvir in på området och ställde sig inför alla, berättar Greta.
– Han skrek ”You are terrorists. You want to kill jewish babies”. De som skrek emot togs åt sidan och misshandlades. De slängdes på marken och slogs ned. Men jag kunde bara se det i ögonvrån, för varje gång jag rörde huvudet upp från marken så blev jag sparkad av vakten som stod intill mig.
En scen var väldigt rörande, beskriver hon.
– Jag behövde gå på toa och bad om det. Då behöver jag ledas genom där folk satt och de såg mig.
En kvinnlig medlem i den svenska delegationen sade: ”Vi är med dig Greta”.
– Då togs hon åt sidan och misshandlades, säger Greta Thunberg.
– När jag fortsätter igenom raderna av människor som sitter där så säger de ”Slay!”.
(Slay betyder ursprungligen ”att våldsamt döda”. Men som internet-slang betyder det att göra något extremt bra. Greta Thunberg säger det hela tiden).
– De säger ”Slay” för att de vet att det är mitt ord. Och de som säger slay blir sparkade av vakterna. Jag fortsätter framåt och så är det någon som skriker ”Slaaaay”. Och då är det fler och fler som stämmer in och skriker: ”Slay” och när alla skriker det så kan de ju inte misshandla alla. Det var…
Hon tystnar och ler.
Greta togs sedan in i en byggnaden för att bli genomsökt, och klä av sig.
– Vakterna saknar helt empati och medmänsklighet, och fortsätter ta selfies med mig. Det är mycket jag inte minns. Så mycket som händer samtidigt. Man är i chocktillstånd. Man får ont men man går in i något stadium av att försöka hålla sig lugn.
Plötsligt dras hon in i en städskrubb där hon tvingas ned på knä.
– Då kommer Ben-Gvir och hans mediateam in dit och står och filmar och han säger: ”Jag ska personligen se till att du behandlas som en terrorist och att du ruttnar i fängelse. Du är Hamas. Du är terrorist. Du vill döda judiska bebisar”. Medan han skriker sitter jag så lugnt jag kan och citerar FN-konventioner och säger att Israel inte är immunt och måste respektera internationell lag. Jag tänkte att det här spelas in nu och kommer spridas, men jag har fortfarande inte sett att det spridits.
– Du svarade väl för bra, säger en av Gretas vänner.
Ben-Gvir berättade efteråt själv i media om sitt besök i fängelset – och skröt om hur hårt de behandlades. Han beskrev att det var en policy som han själv beordrat.
– Jag är stolt över att vi behandlar flottiljaktivister som terrorstödjare, sade han till dagstidningen Yedioth Ahronoth. De borde få uppleva hur förhållandena i Ketziotfängelset är och tänka sig för två gånger innan de återvänder till Israel. Så fungerar det.
Efter ministermötet i skrubben beskriver Greta ändlösa möten med tjänstemän som ville att hon skulle skriva under papper, som bland annat beskrev att hon tagit sig in olagligt i Israel, vilket hon vägrade. Hennes händer sattes därefter ihop med buntband igen, hon försågs med ögonbindel och sattes i en liten cell inuti en bil där hon spenderade en kylig natt tillsammans med andra tillfångatagna.
– Det var jättekallt. Vi hade t-shirt.
Hon kördes vidare till fängelset. Utanför tvingades hon återigen av kläderna, berättar hon.
– Det var hån, hårdhänt hantering och allt filmades. Allt de gör är liksom extremt våldsamt. Folks mediciner slängdes i soptunnan framför deras ögon. Hjärtmediciner, cancermediciner, insulin.
Inne i fängelset sitter en stor bild tapetserad över en vägg, som visar ett sönderbombat Gaza och folk som flyr, med en text på arabiska: ”Det nya Gaza” bredvid en stor israelisk flagga, berättar hon.
I fängelset sitter hon i olika celler. Ibland en cell på runt 15 kvadratmeter med 13 andra tillfångatagna. Det är många dagar – fyra? Tiden går ihop, inga klockor fanns. De får knappt någon mat och inget rent vatten under hela tiden de är tillfångatagna, utan tvingas dricka från kranen vid toaletternas handfat, där det rinner något brunt. Flera blev sjuka.
– Man kände att man inte hade ”råd” att gråta för att man var så uttorkad.
– Det var så varmt, typ 40 grader. Vi bad hela tiden: Kan vi få vatten? Kan vi få vatten? Till slut skrek man. Vakterna gick hela tiden framför gallren och skrattade och höll upp sina vattenflaskor. De slängde flaskorna med vatten i, i soptunnorna framför oss.
Vid ett tillfälle blev ungefär 60 personer satta i en liten bur utomhus, mitt i solen, enligt flera vittnen till Aftonbladet. De flesta fick inte plats att sitta.
– När folk svimmade så bankade vi på burarna och bad om läkare. Då kom vakter fram och sa ”Vi kommer gasa er”. Det var en standard att de sade så. De höll upp en gasflaska och hotade trycka på den, mot oss.
Under nätterna kom vakter regelbundet förbi och skakade i gallret, lös med ficklampor och flera gånger per natt kom de in och tvingade alla att stå upp.
Greta Thunberg berättar hur hon blev satt i en isoleringscell full av insekter. Timme ut och timme in, hon vet inte hur länge. Hon sjöng en sång, som för att lugna sig.
– Men jag var tvungen att vila efter ett tag det var så krävande fysiskt att sjunga den sången.
Greta togs till enskilda samtal med olika tjänstemän, diplomater, politiker, bland annat ett möte med representanter från regeringen.
– De sa: ”Vi erbjöd Hamas att byta dig mot gisslan” och stirrade tyst på mig. När jag efter en stund undrade: ”Vad är det frågan om?”, så sade de: ”Vi skojade”. Andra upprepade: ”Det här är inget folkmord. Lita på oss, om vi ville utföra ett folkmord så skulle vi kunna göra det”.
Under fem minuter i hamnen fick svenskarna träffa en advokat, efter det fanns inget juridiskt bistånd. Först på fredagen kom tre personer från den svenska ambassaden i Tel Aviv, för att träffa svenskarna i en bur, utomhus.
– Vi var tillsammans och berättade om behandlingen vi fick. Om bristen på mat, vatten, om misshandeln. Tortyrbehandlingen. Vi visade upp de fysiska skadorna vi hade – blåmärken och skråmor. Vi gav alla kontaktuppgifter – jag gav min pappas nummer och numret till vår kontakt i organisationen. Vi var tydliga: allt det vi säger nu måste gå ut till media.
Enligt Greta Thunberg blev svaret att deras jobb var att lyssna på dem.
– De gjorde ingenting utan sade bara: ”Vårt jobb är att lyssna på er. Vi finns här och ni har rätt till konsulärt stöd”.
– Vi sa om och om igen: vi behöver vatten. Och de såg att vakterna hade vattenflaskor. De från ambassaden sa: ”Vi noterar det här”. En av oss, Vincent, sa: ”Nästa gång vi möter er, måste ni ta med er vatten”.
Sedan dröjde det två dagar innan ambassadpersonalen dök upp igen.
– De hade inte med sig vatten, förutom en liten egen flaska som var halvdrucken. Den fick Vincent dricka upp, som var mest illa däran. Vi bad vakterna hela tiden: ”Kan vi få vatten?”, men de gick runt med sina vattenflaskor och svarade inte.
Till slut bestämde sig den svenska gruppen sig för att, i närvaro av ambassadpersonalen, vägra gå tillbaka till sina celler förrän de fick vatten. Men då ville ambassadpersonalen lämna fängelset.
–Jag sade: ”Ska ni lämna oss såhär? Om ni går nu ni så kommer de slå ned oss”. Men de bara fortsatte gå.
En kvinnlig aktivist, berättar flera som deltog, blev ursinnig och sparkade på soptunnan där vakterna slängt sina vattenflaskor. Flaskor åkte ut på golvet och Greta och de övriga slängde sig på golvet och skyndade sig att öppna flaskorna och dricka slattarna som vakterna lämnat.
– De från ambassaden ser det här men fortsätter ändå att gå.
Samma dag som deltagarna släpps ur fängelset, efter fem dagar i fångenskap, uttalar sig Ulf Kristersson om att det var ”väldigt dumt” att åka mot Gaza, trots avrådan.
När Aftonbladet jämför mejl som Utrikesdepartementet skickade till anhöriga, med det de tillfångatagna beskriver att de berättat för ambassadpersonalen, framgår att allvaret i situationen tonats ned.
Den flera timmar långa scenen från hamnen där Greta Thunberg misshandlades i timmar beskriver UD såhär: ”Hon berättade om hård behandling och att hon suttit länge på hårt underlag.”
Under lördagen publicerade flera medier vittnesmål om att Greta hade utsatts för tortyr.
I mejl Aftonbladet tagit del av framkommer att hennes pappa Svante Thunberg påtalat detta till UD.
– När det som de mejlat mig inte överensstämmer med det hon meddelat dem så upplever jag hela bemötandet och kontakten som ett svek och en ren provokation. Det var som att jag var en bricka i ett kulturkrig, samtidigt som jag läser att ansvarig israelisk minister öppet erkänner att de utsattes för regelrätt tortyr, enligt gällande lagar, säger hennes pappa Svante Thunberg.
Ingenstans i mejlen från UD till anhöriga som Aftonbladet tagit del av syns heller att Greta och de övriga fängslade önskat att informationen skulle nå ut till media.
Aftonbladet har pratat med tre övriga medlemmar från flottiljen som i stort bekräftar vad Greta Thunberg berättar och som alla har erfarit olika typer av misshandel och förnedring. Vi har även pratat med anhöriga. Alla är starkt kritiska till hur den svenska ambassadpersonalen agerat.
En av dem är Marita Rodriguez, vars man Tomas väntade hemma med sonen Malik.
– Vi bad dem dela all information vi gav och meddela våra anhöriga. Varför undanhöll de det viktigaste vi sade?
Marita har dubbelt medborgarskap, både svenskt och chilenskt.
– Vi såg en konsul från Chile. När han inte fick komma in till oss försökte han ta sig förbi vakterna. Det var en sådan kontrast till den svenska UD-personalen som inte verkade protestera alls. Här kom en som försöker trotsa vakterna och sade: ”Hej jag är er konsul från Chile. Jag vill bara höra: Hur mår ni?”
En annan fängslad var Vincent Storm, som beskriver misshandel och förnedring.
– De gjorde ingenting. Jag är så besviken. Vi kunde notera att delegationer från andra länder som Frankrike skickade sina ambassadörer och de kunde dricka vatten och äta kakor på sina möten. Den svenska ambassaden gjorde ingenting, säger han.
Aftonbladet får ta del av mejlväxling mellan Vincents sambo Rebecca Karlsson och UD. I ett av mejlen skriver UD bland annat att Vincent fått vatten: ”Under besöket kunde han dricka en vattenflaska som ambassaden hade med sig”.
– Men det var ju en halvdrucken liten flaska som ambassadpersonalen tagit med till sig själva – och ingen annan fick vatten. De förskönade verkligheten, säger Rebecca Karlsson.
Alla flottiljdeltagare och anhöriga som Aftonbladet pratat med beskriver på samma sätt att vittnesmålen från de fängslade om hur de hade det förmildrades av UD i deras kommunikation med anhöriga. Flera anhöriga fick inga vittnesmål alls från sina familjemedlemmar som var intagna.
– Vi kommer att JO-anmäla UD för deras underlåtenhet att stå upp för svenska medborgares rättigheter, säger Rebecca Karlsson.
Aftonbladet har sökt statsminister Ulf Kristersson (M) vars pressekreterare hänvisar till utrikesdepartementet. Vid svenska ambassaden i Tel Aviv vill ingen ge en intervju.
I ett mejl till Aftonbladet skriver utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M).
”De svenska medborgarna har själva utsatt sig för en stor risk. Global Sumud Flotilla åkte mot Gaza igen med samma resultat som senast, ingen nödhjälp kom in till civilbefolkning i Gaza med dess fartyg”.
Aftonbladet har varit i kontakt med flera experter som är kritiska till regeringens hantering. En av dem är advokaten Linus Gardell, som lyfter att angreppet mot hjälpsändningarna utgjorde ett brott enligt både svensk och internationell lag.
– Regeringens agerande är häpnadsväckande, säger han.
– Det är svårt att förstå, säger Said Mahmoudi, professor emeritus i internationell rätt vid Stockholms universitet.
Vi återvänder till Greta Thunberg. Trots allt vill hon understryka att ingen från flottiljen ska beskrivas som offer.
– Vi visste mycket väl vad vi gav oss in på. De hade kommit med hoten redan första kvällen då vi seglade från Barcelona, att de skulle behandla oss som terrorister. Jag, för min del, kände mig aldrig rädd eller besegrad.
Dagarna efter intervjun pratar vi på telefon. Den här natten har hon sovit okej.
Gisslan har släppts från Hamas och hundra gånger fler palestinier har släppts av Israel. Hon är kritisk till hur verkligheten här skildras i media – som hon varit hela tiden.
– Jag glädjs åt att se bilderna på gisslan som kommer hem och får krama om sina familjer igen, säger hon.
– Men när det handlar om det här så måste vi också påpeka den extremt ensidiga rapporteringen. Vi pratar 20 israeliska gisslan, varav många har varit soldater i militären, och 2000 palestinska gisslan varav många har suttit fängslade utan rättegång. De här antalen och de här formuleringarna avslöjar den rasism som journalister drivs av.
Fredsavtalet, då – vad säger hon om det?
– Det är absolut något som palestinier måste få fira. Men vi andra måste öka trycket för att se till att det blir en långvarig vapenvila, men framför allt: att det inte stannar där. Att Palestina måste bli fritt och åtnjuta de mänskliga rättigheter som de har rätt till enligt internationell lag. Fred utan rättvisa är absolut inte målet – vi måste stå fast vid de principer som är grunden till vår aktivism: att alla ska ha rätt till rättvisa och frihet. Ockupationen fortsätter, apartheidstaten fortsätter, attackerna och förtrycket i Västbanken fortsätter och framför allt är det palestinier som ska bestämma över sitt eget öde. Nu har nästan inga palestinska röster kommit till tals i den här frågan, vilket också såklart avslöjar den rasism som präglar allt.
Och, påminner hon – vapenvilan har inte lett till att våldet har slutat.
– Folk fortsätter att dödas av israelstödda styrkor och det här sätter bara ännu mer fokus på att vi nu måste eskalera processen för att hålla Israel ansvariga för de extrema krigsförbrytelser som de gjort sig skyldiga till och det folkmord som de bedrivit – vilket vi alla har sett och ingen kan förneka vid det här laget.
