Märtha, 94, mördades av sin 92-åriga sambo
Publicerad 2026-02-15
Märtha Ekqvist, 94, knivmördades av sin dementa 92-åriga sambo.
Samma dag försökte hennes son lugna ner honom.
– Han sa: ’Nu är det krasch, boom, bang’, säger Tom Ekqvist, 64.
Strax innan Märtha knivmördades ringde hon till sin son Tom. Hon försökte få sin demenssjuka man att förstå att han förväxlade dagarna för sitt planerade läkarbesök. Men han lyssnade inte.
Hon bad sonen om hjälp att tala honom tillrätta.
– Hon sa att ’säg nu till honom att det är tisdag i dag och inte onsdag’, säger Tom.
Men mannen blev upprörd och sa att han skulle gå över till grannen och fråga i stället. ”Du är inte bättre än de andra. Nu är det krasch, boom, bang”, sa 92-åringen innan han slängde på luren.
Senare samma dag hajade Tom till när han satt i bilen på väg till frisören. På P4 hörde han att en 94-årig kvinna blivit misshandlad av en 92-åring i Staffanstorp.
Tom blev orolig.
”Blev ett abrupt slut”
Märtha Ekqvist älskade teater och farser. En stor favorit var musikalen ”Annie” på Nöjesteatern i Malmö. Till hösten hade Tom köpt biljetter till Arlövsrevyn och föreställningen ”Kalabalik i Fabriken”. De brann inne.
– Jag ville förgylla deras liv de sista åren. Men det blev ett abrupt slut, säger Tom.
Hon var en pigg 94-åring.
– Så det gör ont att tänka att hon kunde ha levt fem till sex år till.
Märtha föddes i Finland 1931 och flyttade till Sverige med sin son på 70-talet. Som liten gömde hon sig under vita lakan i de snötäckta finländska skogarna för att undkomma ryssarna.
Tragedierna har följt henne genom livet.
– Hon har varit med om mycket, säger sonen som också har berättat om sin mamma för Sydsvenskan.
Blev allt mer orolig
Toms pappa, hennes första man, blev påkörd och dog när han väntade på bussen i Helsingfors. Då var Tom bara 12 år.
Hennes nästa kärlek, en svensk yrkesmilitär i Ystad, dog i prostatacancer i slutet av 90-talet. Det var ordning och reda på honom, berättar Tom.
– Märtha ville inte vara ensam. Hon sökte sig ofta till någon ny att dela livet med.
Till sist träffade hon sin tredje – och sista – man som hon flyttade ihop med i Staffanstorp. Deras gemensamma intresse var bowling. Men på senare år förändras något. Paret började bråka mer, och Tom upplevde att modern blev allt mer orolig.
– Hon sa att det är tjuvar och banditer överallt och de går i källaren och och sådana grejer.
Samtidigt började sambon att gömma hennes mediciner.
– Hon blev ju fly förbannad av detta.
”Hon var pressad”
Dagen innan knivmordet körde Tom sin mammas man till tandläkaren.
– Han var helt klar i huvudet. När vi var på väg hem ringde jag Märtha för att sätta på kaffe till oss. Och det gjorde hon.
Men han märkte att något var fel.
– Den dagen var hon väldigt konstig. Hon var pressad, alltså.
Hur märktes det?
– Hon pratade bara med mig. Hon satt inte i närheten av honom. Och han ville ju locka henne att sitta i soffan. Men hon tittade inte dit utan pratade bara med mig.
Märthas man hade tidigare varit hotfull. Hon ska ha ringt på trygghetslarmet flera gånger för att få hjälp med sin sambo.
Hon hade också försökt att berätta för sina släktingar att något inte stämde.
– Hon sa till mig, mina söner och andra bekanta att hon hade något att berätta. Men varje gång var han bakom hennes rygg. Hon vågade aldrig säga vad det gällde. Han hade fullständig kontroll över henne.
”Det är mord”
Efter att Tom hörde P4-inslaget om misshandeln i Staffanstorp försökte han ringa sin mamma och hennes man, men kom inte fram.
Han bad sin fru köra förbi parets adress. Där syntes polisbilar och ambulanser.
Mannen greps misstänkt för att ha mördat sin sambo med flera knivhugg. I veckan dömdes han till rättspsykiatrisk vård för mordet med särskild utskrivningsprövning. Tingsrätten ansåg att han led av svår demens, men att han hade uppsåt.
Tom är nöjd med domen.
– Det är mord. Han har huggit henne med kniv åtskilliga gånger. Han gick in för att döda henne. Han visste vad han gjorde.
Sedan mordet har brottsofferjouren och stödsamtal hos prästen varit till stort stöd för Tom. Även den dömda 92-åringens familj har funnits där.
– Sånt här ska ingen behöva uppleva. Nu är det tyngsta över. Nu är det bara saknaden man ska jobba med.
Märtha ligger begravd i Björka kyrkas kyrkogård i Sjöbo – jämte sin militär. När hon och sonen gick förbi hans begravningsplats där brukade hon säga:
”Det här är min grav”.