Emilias mamma: ”Jag lever i ett helvete”
Publicerad 2024-12-12
Nu ställs två flickor, 13 och 15 år gamla, inför rätta för mordet på 14-åriga Emilia.
För Emilias mamma är det bara en fortsättning på den mardröm hon hamnat i sedan mordet.
– Jag lever i ett helvete. Jag får inte tillbaka Emilia – även om de döms, säger Anna Sjöberg, Emilias mamma.
Den 23 juli i år hittas 14-åriga Emilia Sjöberg död på ett ödsligt järnvägsområde i Landskrona. Det är två polispatruller ute på rutinpatrullering som ser att det ligger en kvinna på marken. Kvinnan ligger på magen och är bunden till händer och fötter. Polisen ser inga livstecken hos kvinnan och upptäcker att hon utsatts för dödligt våld. De gör återupplivningsförsök men det är redan försent.
Den avlidna kvinnan visar sig vara 14-åriga Emilia Sjöberg.
Under torsdagen ställs två flickor, 15 och 13 år gamla, inför rätta misstänkta för mordet på Emilia. Omständigheterna kring Emilias död är så frapperande att åklagaren har valt att även göra en bevistalan mot den 13-åriga flickan. För att fastställa om även hon är skyldig till mordet. Rättegången hålls i Lunds tingsrätt.
Vill inte närvara
Anna Sjöberg, Emilias mamma, berättar för Aftonbladet att hon inte kommer närvara vid rättegången. Det är helt enkelt för tungt för henne att möta de misstänkta förövarna.
– De är som monster för mig. De har inte haft något konsekvenstänk, empati eller medlidande, säger Anna Sjöberg.
Hennes ord är hårda men det går inte att bortse från brutaliteten i detta mordfall.
Enligt förundersökningen utsatte flickorna Emilia för tortyrliknande misshandel och synnerligen grovt våld. Emilia kunde inte försvara sig eftersom hon var bunden med silvertejp runt både armar och ben. Flickorna ska även ha tejpat över hennes näsa och mun så att Emilia fick andnöd.
Stora delar av misshandeln filmades och efter mordet skickades filmerna till flickornas vänner.
Anna har också valt att ännu inte ta del av den uppemot 3 000 sidor långa förundersökningen om mordet.
– Jag klarar inte av det. Jag kommer kanske göra det lite längre fram och vänta tills någon kan sitta med. Jag vill inte vara ensam då.
Fast i en mardröm
Anna berättar att det känns som att hon är fast i en mardröm sedan mordet. Hon påminns ständigt om att Emilia är borta. Saker som förut var enkla känns nu som att bestiga ett berg.
– Jag har ofta så dåligt samvete. För att hon är död och jag lever. Som att jag bakade lussebullar för några dagar sedan - då tänkte jag att ”det är något Emilia aldrig kommer kunna göra igen.”
Vardagen är mörk och om kvällarna har hon svårt att somna.
En av få ljusglimtar är när Anna är på sitt jobb som personlig assistent.
– Då känner jag mig behövd.
Rummet ska glittra
Hemma i lägenheten på en mindre ort i östra Skåne så står Emilias rum orört. Allt är precis som innan mordet. Anna berättar att det snart ska fyllas med vackra saker.
– Jag har precis beställt glasprismor att hänga i fönstret så att det blir ljusreflektioner. Jag kommer också köpa ljushållare med prismor. Emilia älskade glitter.
Planen är att måla rummet helt vitt och att sätta upp vita bokhyllor. Emilia älskade vitt men även marmor. Så Anna har också beställt en matta med marmortryck till golvet.
– Det är kanske en sorgeprocess. Vi hade en plan för hur rummet skulle inredas och jag kan inte bara skita i den planen.
Snart är det jul. Det är något Anna inte ser framemot.
– Det har varit jättejobbigt med alla julgrejer nu. När man ser en julkalender i affären så tänker man alltid att den ska jag köpa till sitt barn. Men så slås jag av tanken att hon inte finns längre.
När allmänhet och media lämnar salen tittar 15-åringen ut mot dem.
Under förhandlingen satt 13-åringen mest stilla. Hon såg stundtals ledsen ut och höll händerna med handflatorna mot varandra framför ansiktet. Hon sa då och då något kort, ohörbart till sin advokat.
13-åringens advokat, Maria Grosskopf, yrkade sedan på stängda dörrar. Varpå rättens ordförande beslöt att stänga rättegången för allmänhet och media.
13-åringen förnekar att hon har gjort sig skyldig till mord eftersom hon har inte haft ett sådant uppsåt. Däremot erkänner hon grov misshandel.
Till skillnad mot 15-åringen förnekar hon också grovt rån - det vill säga att ha tagit Emilias tillhörigheter som mobiltelefon och väska.
15-åringen förnekar mord men erkänner grov misshandel och grovt rån, säger hennes advokat Maria Stål Lindgren.