Grova våldet mot unga kvinnor: 16-åriga Linns pojkvän tog stryptag
Publicerad 2025-03-30
Det kom smygande i 16-åriga Linns förhållande – kontrollen, de fula orden och sedan stryptagen.
Unga kvinnor i dag är de som löper störst risk att drabbas av våld i nära relationer.
Linn är bara en av många tonårstjejer vars ungdomskärlek blev något helt annat än hon hoppats.
Linn träffade den jämngamla killen på fotbollsplanen.
Det var kanske inte himlastormande kärlek men samtidigt var han bara hennes andra pojkvän, så hon visste inte heller riktigt hur det skulle kännas.
Och han var snygg. Och snäll. Åtminstone där i början.
De hängde på samma fester, var hemma hos varandras familjer och tittade på film.
Ett ganska vanligt tonårsförhållande. Ett sådant som pågår där i flickrummet, precis mellan barndom och vuxenvärld.
– Men så började han klanka ner allt mer på mig. Vi hade olika religion och han började anmärka på min tro och sånt och förminska mig. Det var väl den första ”red flag”, säger Linn.
Och fler röda flaggor skulle följa.
När man är mellan 20–24 år är risken som störst att en kvinna utsätts för våld av sin partner, visar statistiken. I den åldersgruppen uppger 30 procent av kvinnorna att de någon gång utsatts för antingen psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld, enligt Brottsförebyggande rådet.
Och även hos de allra yngsta, de mellan 16–19 år är utsattheten stor. Där uppger 16 procent att de drabbats.
Samtidigt tas våldet i unga relationer inte på allvar, enligt en rapport från Socialstyrelsen.
Rebecca Lagh och Silvia Ingolfsdottir är två erfarna målsägandebiträden som båda ofta företräder flickor och kvinnor som utsatts för våld inom nära relation.
De ser hur det sexuella våldet är mycket grövre bland unga och att man förföljer varandra digitalt.
Att man efter att man lämnat den våldsamma relationen blir trakasserad och hotad av sin förövare, eller kanske under relationen blir kontrollerad genom sin telefon eller sociala medier.
– Det är mer normaliserat i dag att man följer varandra genom sociala medier eller ”hitta min I-Phone”, och det normaliserar i sin tur kontroll som kan bli skadlig. ”Varför har du kontakt med den killen”, eller ”varför var du på den där platsen vid den tiden?”, säger Rebecca Lagh.
En dag fick Linn ett samtal från några andra tjejer som ville berätta om hennes pojkvän. De sa att han varit elak mot tidigare flickvänner och behandlat dem respektlöst, och nu ville de varna Linn. Men när hon försökte fråga pojkvännen om det gick han in i försvarsställning.
– Han gjorde sig själv till offret och gaslightade och manipulerade mig. Och jag kunde tycka lite synd om honom. Ibland är sympatin större än rädslan och det är den de talar till, säger Linn.
Samtidigt började pojkvännen bli allt mer svartsjuk på Linns killkompisar.
En kväll, när han såg en killes namn skymta förbi i Linns telefon, blev han så arg att hans ögon svartnade. Han tog tag hårt i Linns arm och sedan runt hennes hals.
– Det blev en chock, jag fick panikkänslor. Senare pratade vi ut om det och jag förlät honom.
Han bad om ursäkt, men det hindrade honom inte från att ta till våld även nästa gång han blev arg.
Linn visste inte riktigt hur ett förhållande skulle vara. Och hon säger att det blivit ganska normaliserat bland hennes vänner att en kille tar stryptag eller tjatar sig till sex. Som att hennes generation gått tillbaka till att det är accepterat att killen har mer makt.
– Det är som att det är viktigt att vara ihop med någon som är macho. Och så är killarna i min generation väldigt porrskadade. Vi har aldrig pratat i skolan om att det man ser i porrfilmer är fejk, att tjejen egentligen inte njuter. För det är inte så det ska gå till. Den ena ska inte lida, säger Linn.
Mirna Afram Janani är barnansvarig på Sapling som bland annat driver skyddade boenden, stödboenden och jourhem. Hon ser hur flera tjejer och unga kvinnor söker hjälp men att skulden och skammen nästan är ännu större bland dem än hos äldre kvinnor. En av de bidragande orsakerna till det kan vara just att våldet ibland sker med vuxna människor i närheten, bara på andra sidan väggen.
– Det kan dessutom vara så att man undviker att berätta om situationer för att de kan ha skett i samband med att man själv gjort något fel, till exempel druckit alkohol på en fest fastän man inte får dricka, säger Mirna Afram Janani.
Rebecca Lagh och Silvia Ingolfsdottir tror att vi som samhälle tänkt ganska lättvindligt när det gäller att hantera våldet i ungas relationer.
– Unga har andra förutsättningar. De kanske bor hemma, kanske går de i samma skola som sin förövare. Det kan vara det första förhållandet och man vet inte riktigt vad som är normalt och inte, säger Silvia Ingolfsdottir.
Linn började efter några månader känna hur hon blev allt mer påverkad av förhållandet.
En dag tog en killkompis henne åt sidan. Han såg att hon inte mådde bra.
Linn började berätta och insåg att det hon beskrev inte var ett sunt förhållande. Hon bestämde sig för att göra slut, men det ville pojkvännen inte acceptera.
För Linn blev vändpunkten när hennes mamma råkade höra Linn bråka över telefon med pojkvännen. Just den kvällen var han extra obehaglig och hotfull, han krävde att hon skulle komma hem till honom, fast klockan var mycket och det var en vanlig skoldag.
Hennes mamma undrade vad som pågick och Linn berättade precis allt. Mamman sa att en sund relation inte ska vara på det sättet.
Linn kände hur skönt det var att prata med någon med mer erfarenhet av livet och förhållanden.
– Jag tror man måste våga ta första steget och berätta för någon. Det finns mycket rädsla och skam, jag kände det själv innan, men ingen blev arg. Jag tror faktiskt bara att folk vill hjälpa om de kan, säger Linn.
Sedan i somras har Linn inte haft kontakt med den nu före detta pojkvännen. Han smsar fortfarande ibland att han saknar henne, men hon svarar inte.
– Jag tror killar som gör som han är väldigt osäkra. De klarar inte att ha en relation och inte heller att tjejen lämnar, säger Linn.
Linn har inte träffat någon ny kille och det är ingenting hon har bråttom med att göra. Och skulle hon träffa någon, och se röda flaggor, hoppas hon att hon genast skulle berätta om det för någon.
– Jag tror att det är så många tjejer som blir utsatta, jag har hört så många historier men där man själv inte förstår att det man utsätts för inte är normalt, säger Linn.
Fotnot: Linn heter egentligen någonting annat.