Gabriella, 8, utvisas från Sverige – har levt hela livet här
Uppdaterad 2026-02-25 | Publicerad 2026-02-06
FORSBACKA. Om en dryg vecka utvisas Gabriella, 8, till El Salvador – trots att hon är född i Sverige och har levt hela sitt liv här.
I går lärde sig hennes klass ett nytt ord.
Gråtkalas.
I Gabriellas rum bor över 30 gosedjur, men det är bara fem som får följa med till El Salvador.
Den minsta enhörningen, en kanin, en katt-enhörning, en hund och ett fantasidjur.
Resten ska hon ge till vänner i Forsbacka, ett litet samhälle utanför Gävle.
– Det känns dåligt. Jag kommer inte kunna träffa mina kompisar, eller mina kusiner som bor här. Inte på jättelänge.
Forsbackas gator känner henne väl. Här går hon i skolan och vardagarna fylls av aktiviteter.
Rollerderby, miniorerna, handboll och bollfritids. Gabriella – en kanonkompis, enligt hennes bästis.
Så varför måste hon lämna?
Hennes pappa Jonathan Perez Perez, 43, tjänar 4 000 kronor för lite i månaden.
– Vi skakar hela tiden – på rösten, i händerna, i kroppen. Jag känner mig helt maktlös, säger han.
Hot från gängkriminella
Jonathan och Silvia träffades på jobbet i huvudstaden San Salvador 2012, trots den osynliga regeln att deras avdelningar inte fick umgås.
– Det sa bara klick. Jag visste direkt; this is the one, säger Silvia.
Fem år senare hade gängkriminaliteten i El Salvador vuxit sig stark, och Jonathan utsattes för konkreta hot, och på grund av det bestämde familjen sig för att söka asyl i Sverige. Familjen fick avslag, men beviljades i stället arbetstillstånd.
De landade i Forsbacka – och sedan dess har Jonathan jobbat som städare på byns skola.
– Jag älskar det. Alla barnen betyder mycket för mig, det är alltid någon som behöver en klapp på axeln eller någon att prata med, och då finns jag där.
Arbetstillståndet förlängdes två gånger. När familjen ansökte igen 2022 uppfyllde Jonathan kraven med god marginal.
Men när ärendet avgjordes 2024 hade en ny lag trätt i kraft – något som förändrade familjens möjlighet att stanna, vilket P4 Gävleborg rapporterat om.
Lagen kräver en lön på 80 procent av medianlönen – och gäller även retroaktivt.
Att Jonathan tjänar 22 000 kronor i månaden spelar ingen roll – det är 4 000 för lite.
Och att Silvia, som arbetar som huvudplanerare inom hemtjänsten och tjänar över kravet spelar inte heller någon roll, hennes uppehållstillstånd är knutet till Jonathan.
Det är kört.
– Det är svårt att förstå. Man har gjort allt som krävs. Man har följt alla regler. Det sista man kan vänta sig är att regler ändras, och att de till och med är retroaktiva. Det känns inte som man kan lita på reglerna.
– Jag tänker bara på Gaby, säger mamma Silvia.
Grät sig till sömns
Alla älskar Gabriella. Eller Gaby, som hennes vänner kallar henne.
En tjej med spring i benen, massor av vänner.
Men det är någonting som har stannat upp. I veckan var hon lycklig av att ha umgåtts med sina kusiner, och efter att de gick ville hon ut och åka pulka.
Men sedan blev hon ledsen, och stannade inne på sitt rum. Och på kvällen blev det värre.
– Hon kunde inte sova för hon grät så mycket. Sedan skrek hon rakt ut; ”Varför gör de såhär mot oss? Vi är helt oskyldiga. Det känns som någon skäller på oss”, berättar pappa Jonathan.
Sedan somnade hon av utmattning.
– Vi klarar oss. Men Gaby har levt hela sitt liv här. Hon har sina vänner här, alla sina intressen. Hur ska hon hitta hem någon annanstans?, säger Silvia.
Finns hopp – kan gå att återvända
Det finns hopp.
Silvia kan söka ett arbets- och uppehållstillstånd, men måste göra det från El Salvador.
Så hon måste säga upp sig nu, och sedan söka jobbet därifrån. Företaget har sagt att de ska göra allt i sin makt för att hjälpa familjen, enligt henne.
– Men vi har en stor rädsla för att reglerna ska ändras igen. Vad ska vi då säga till vår dotter? Att vi inte kommer hem igen? säger Silvia.
Migrationsverkets presschef Jesper Tengroth har tagit del av familjens handlingar, och säger att det inte finns några ”synnerligen ömmande omständigheter” för familjen.
– Man kan ju förstå att det här är såklart besvärligt för dem som individer. Men det här är ju ett ärende som är extremt väl prövat, av alla instanser. Det är såhär det ser ut.
Gråt-kalaset
I klass 2 på Forsbackaskolan är de 23 elever, men om en dryg vecka blir de bara 22.
I veckan hade de en samling för Gabriella, där alla i klassen hade ritat varsin teckning.
Ett gråt-kalas, kallade de stunden för. Det är när man ses och gråter jättemycket tillsammans.
Gabriella hade också ritat en teckning av sig själv, som nu hänger på väggen i skolan hos klasskompisarna.
I kväll samlas Forsbackaborna i ett fackeltåg för familjen.
Silvia tar ett djupt andetag.
– Vi vill inte peka på vem som har gjort fel. Vi är inte här för att...ja...
Rösten brister, och hon tappar orden. Jonathan lägger en arm om henne och fyller i.
– ...att splittra landet. Det spelar inte någon roll var man står politiskt. Men jag har alltid beundrat svenska folkets förmåga att rätta till någonting som är fel. Och det här känns fel.