Aiham,15, sköts till döds: ”Ingen mamma ska gå igenom det här”
Publicerad 2026-02-10
Han skulle snart börja gymnasiet och såg fram emot framtiden.
Men 15-årige Aiham fick inte uppleva något av det – i stället sköts han till döds i trippelmordet i Uppsala.
– Ingen mamma ska behöva gå igenom det här som vi upplever just nu, säger Aihams mamma Sanabel till Aftonbladet i samband med att åtal väckts.
Sanabel pekar mot en tavla hemma i lägenheten i Uppsala.
Det är en beige jacka som har ramats in och hänger nu på en av väggarna.
– Han hade på sig den samma dag, 29 april. Han hade hängt upp den inne i salongen medan han skulle klippa sig, säger Sanabel.
Det har gått drygt tio månader sedan Sanabel och Aimans son, 15-årige Aiham, sköts till döds inne på en frisörsalong i Uppsala. Ett trippelmord som har beskrivits som ett av de värsta dåden som drabbat Uppsala.
Hemma hos familjen Ahmad kommer ingenting bli som det en gång var.
– Han hade nyss klippt sig, men ville göra sig fin inför Valborg, säger Sanabel.
Aiham skulle skriva nationellt prov i skolan den här dagen. På morgonen blev det bråttom så mamma Sanabel frågade om han ville ha skjuts till skolan men Aiham tog sig dit på egen hand. Han pussade mamma Sanabel på pannan och lämnade lägenheten.
Sanabel visar ett klipp på telefonen. Det är en glad pojke.
– Det här är klockan 07.44 på morgonen. Innan han gick hemifrån pussade han mig på huvudet, sedan sin lillayster och åkte till skolan, säger Sanabel.
Var på jobbet
För mamma Sanabel var den 29 april en helt vanlig dag. Hon var glad och hade nyss fått reda på att hon skulle få fast jobb på det läkemedelsföretag som hon arbetade på.
Men snart skulle Sanabel få ett annat besked.
– En kollega berättade att det är en skjutning i Uppsala.
Sanabel blev orolig – Aihams frisör låg i centrala Uppsala.
Hjärtat började rusa.
Sanabel åkte till Vaksala torg där hon mötte Aihams pappa. De väntade vid avspärrningsbanden.
Snart kom ett samtal från en av Aihams vänner som berättade att Aiham skulle klippa sig inne på salongen.
– Då visste jag hundra procent att Aiham var där inne, säger Sanabel.
På natten kom beskedet – Sanabel och Aimans son var död.
”Var alltid skoj och skratt”
I förra veckan väcktes åtal mot flera personer – däribland en 22-åring som pekas ut som misstänkt skytt. Han misstänks ha mördat tre personer – bland dem fanns Aiham. Ytterligare fyra personer åtalas för att på olika sätt ha varit delaktiga i trippelmordet.
Det finns inget tydligt motiv i utredningen till varför skjutningen skedde.
Däremot så är det tydligt att Aiham inte hade någon som helst koppling till den kriminella miljön. Han var heller inte känd av polis eller socialtjänsten sedan tidigare utan blev ett av skjutvapenvåldets utomstående offer.
Överallt hemma i lägenheten hos familjen Ahmad finns minnen av Aiham.
Sanabel visar ett rum.
Hon plockar fram en jacka, visar leksakerna från när Aiham var ett litet barn.
Det är alla Aihams tillhörigheter som förvarats prydligt hemma i den nya lägenheten.
– Det här var hans favoritnalle när han var lite. Hans legobilar. Här är hans kläder som han hade på taekwando när han var yngre, säger Sanabel.
Pappa Aiman beskriver sin son som en glädjespridare, sprallig och aktiv pojke.
– Man hörde alltid hur han sprang hemma med en boll. Det var alltid skoj och skratt. Hans vänner var alltid i vårt hem. Det var ljus i vårt hem och det är borta nu. Alltså det här livet... han var så full av energi. Han ville så mycket och var väldigt lojal med sina vänner, säger han.
Efter mordet kunde Aiman och Sanabel inte bo kvar i den gamla lägenheten. Det blev för mycket och familjen bodde bland annat på hotell innan de flyttade till sin nya lägenhet.
Samtidigt som föräldrarna hanterade sorgen efter sin mördade son skulle de samtidigt hantera myndigheterna. Läkarbesök, bankkonton, försäkringskassan och allt annat pappersarbete har tagit upp en stor del av tiden.
Besöker sonens grav varje dag
Varje dag besöker Sanabel sin sons grav på begravningsplatsen inte långt från familjens lägenhet.
– Jag promenerar till min son, jag är där varje dag. Och pratar med min son. Det är alltid någon som sitter där, vi är aldrig ensamma.
Föräldrarna har svårt att ställa om till ett liv där sonen inte finns med längre. De var tre syskon – nu är de bara två.
– När jag lagar mat serverar jag fortfarande tallrikar till tre barn. När jag tvättar kläder saknar jag att han ska fråga mig, var är min tröja, mamma? Har du tvättat den? När jag ser ungdomar på gatan som är lika gamla som Aiham, gör det jätteont, säger Sanabel.
Deras son kommer inte tillbaka.
– Det gör jätteont. Ingen mamma ska behöva gå igenom det här som vi upplever just nu, säger Sanabel.
Några dagar innan mordet hade Aiham provat en kostym som han skulle ha till skolbalen i nian. Till hösten skulle han börja gymnasiet.
– Vi får inte uppleva att han ska ta studenten, att han ska gifta sig, få barn. Det är så mycket de har tagit ifrån oss, säger Aiman.
