22-åringens mamma: Han var sjuk
Uppdaterad 2025-12-31 | Publicerad 2025-12-29
BODEN. Senaste månaden har hon haft köksknivarna inlåsta i ett kassaskåp.
Åtta dagar före dådet slog hon larm till 112.
På juldagen kom samtalet från polisen – hennes 22-åriga son hade mördat.
– Jag är så besviken på vården, säger mamman till Aftonbladet.
Hon skakar på huvudet.
– Det här hade inte behövt hända. Stackars den oskyldiga familjen.
I en lägenhet i Boden sitter en förtvivlad kvinna. Hon är mamma till den 22-årige mannen som sköts till döds av polisen på juldagen.
Sonen hade knivmördat en 55-årig kvinna och skadat ytterligare två personer.
Diagnostiserades i somras
Hon sitter ihopsjunken i en grå soffa. Hennes katt stryker sig längs kvinnans ben, hon svarar med lätta smekningar över den gråsvarta pälsen och tar ett djupt andetag.
Sedan berättar hon om sonens sjukdom och kampen för att få vård.
– Jag har krävt att han ska utredas. Till slut fick han diagnoserna OCD och bipolaritet. Men det var inte tillräckligt enligt mig. Han var väldigt sjuk och jag tror att han borde ha fått fler diagnoser, säger mamman.
– Han mådde bra när han fick rätt mediciner. Han var helt klar i huvudet. Jag såg honom le, skratta och skämta.
Sen blir hon tyst innan hon fortsätter:
– Men han upplevde så starka biverkningar att han inte ville ta dem längre. Han kunde inte sova och det kliade i hela kroppen. Han svettades så mycket att jag behövde tvätta hans sänglakan varje dag.
Försökte ta sitt liv
Återigen slog mamman larm till vården.
– Men de sa att det inte fanns något de kunde göra. De sa: ”vägrar han äta sina mediciner, så är det så”.
Samma sommar försökte sonen ta sitt liv.
– Han högg sig själv med en kniv i halsen. Han ville inte leva. Han hamnade hos psykiatrin men de skrev ut honom igen.
Ringde ambulans och polis
Den 17 december ringde mamman till 112.
Hon var orolig för sonens mående – och vad han kunde tänkas göra mot sig själv och mot andra.
Det var åtta dagar innan sonen gick till attack och mördade kvinnan samt skadade två personer i centrala Boden.
– När jag ringde ambulansen hade jag frågat honom om han ville skada sig själv och han svarade nej. Men så frågade jag om han ville göra någon illa ute i samhället.
Kvinnan tystnar. Tårar rinner ner för hennes kinder.
– Då svarade han inte. Det tolkade jag som ett ja. Han undvek ögonkontakt med mig och drog sig undan. Jag kände mig inte som hans mamma, jag såg inte min son.
Försiktigt torkar hon tårarna och berättar om när ambulansen och polisen kom till lägenheten – de där dagarna innan jul.
– De lovade att lägga in honom för tvångsvård och jag var så lycklig. Men redan dagen därpå hade de släppt ut honom igen. Det är ett sådant svek. Jag kände mig besviken och förstod att mitt eller hans liv snart var över.
Fick samtal från polisen
Enligt mamman har sonen inte alltid varit sjuk. Det var först under de senaste åren som hans mående förändrats.
– Han var helt förändrad. Bara under de senaste månaderna har jag låst dörren till mitt sovrum, för att jag varit rädd för mitt liv. Och alla köksknivar har jag låst in i det där skåpet, säger hon och pekar på ett vitt kassaskåp.
Hon berättar att hon planerat att prata med sonen. Men det hann hon inte.
På juldagen vaknade hon upp till ljudet av att sonen låste ytterdörren.
– Jag sprang efter och försökte se var han gått, men jag såg honom inte igen. Jag grät hela vägen till jobbet. Sen gick bara några timmar och då ringde polisen och berättade detta fruktansvärda som min son gjort.
”Besviken på vården”
Polisen har inte kunnat konstatera en koppling mellan 22-åringen och den mördade kvinnan.
– Jag tror faktiskt inte att han hade planerat det här eller att han hade valt ut sina offer. Jag tror att det hade kunnat varit jag, hans egen bror eller någon helt annan.
Bara ett par dagar har gått sen din son mördade och dog. Hur skulle du beskriva att du mår?
– Jag är besviken och frustrerad på vården. Hela systemet är trasigt. Jag tycker så synd om den drabbade familjen.