Attackerades med machete – nu lever Carmen i ständig skräck
Uppdaterad 2025-12-03 | Publicerad 2025-11-30
Carmen beskriver ljudet som när man hugger i en kokosnöt.
Men det var hennes ex som slog henne i huvudet med en machete.
Och mardrömmen slutade inte där.
En kortväxt kvinna i 60-årsåldern sitter vid ett köksfönster i en enrumslägenhet som inte är hennes egen.
De bruna ögonen bakom glasögonen söker sig hela tiden ut. Hon, som vi kan kalla Carmen, spanar efter sitt ex i novemberrusket.
Nyckelorden som avslöjar kvinnomördare – i förväg
För en dryg månad sedan sa han enligt det åtal som nyligen väckts att han skulle döda Carmen. Sedan tog han fram en machete som han högg henne i huvudet med.
Carmen beskriver att det lät som när man hugger i en kokosnöt.
När exet greps, häktades och sedan åtalades andades hon ut för en stund.
”Varnade polisen”
Men så släpptes han på fri fot i väntan på rättegången och Carmen fruktar nu att han närsomhelst kan dyka upp på innergården utanför köksfönstret.
Det är därför blicken hela tiden flackar mot fönsterrutan.
Det är därför hennes förtroende för myndigheter nu är lågt.
– Jag varnade polisen när de förhörde mig om att han skulle fejka att han är sjuk, eller matvägra eller vad som helst, för att komma ut. Och så blev det, menar Carmen.
Carmens äldsta son sitter på andra sidan köksbordet. Han berättar hur han vuxit upp i ett hem med våld och styvpappans fylla. Ett hem där han tidigt lärde sig känna igen mammans olika skrik.
Hon hade ett skrik när hon var rädd. Ett när hon var arg. Och ett speciellt skrik när hon blev slagen.
– Alla vi syskon har på olika sätt drabbats av att växa upp med våld. För min del blev våldet en så naturlig del av min uppväxt att jag själv lätt tog till det som ung, säger han.
Skälen till att han och Carmen sitter här nu, med ett bullfat och en journalist mellan sig, är flera.
Det främsta är att när Carmens ex åtalades så var det inte för försök till mord, utan för grov misshandel.
– Vi kan inte förstå det. Mamma kunde ju lika gärna ha dött. Han försökte hugga henne flera gånger med ett livsfarligt vapen, hugg som hon lyckades parera, säger hennes son.
Åtta stygn i skalpen
Åklagaren i ärendet säger att hon först övervägde att åtala mannen för försök till mord men att skadorna på Carmen stämmer mer överens med hans version än Carmens – att han skurit snarare än huggit.
– Om skadan uppstått genom skärning och inte genom hugg utgör inte våldet i sig tillräckligt stöd för att det funnits uppsåt att döda enligt min uppfattning, säger åklagaren.
Carmen och hennes familj tycker att det är ett resonemang som inte håller. Tack vare att Carmen lyckades fånga exets arm och därmed bromsa kraften i slagen, och samtidigt skrika så högt att en granne kunde ingripa, klarade hon sig undan med åtta stygn i skalpen och blotta förskräckelsen.
Men hon och hennes familj känner att det utfallet berodde på tillfälligheter.
– Uppsåt handlar om avsikt, inte om hur skadan råkade se ut efter att hon skyddat sig. Om någon skjuter och missar är det väl ändå mordförsök? säger hennes son.
Känner sig svikna
Carmen och hennes familj är även besvikna på att exet nu är släppt i väntan på rättegången som i nuläget är uppskjuten. De menar att de inte blev informerade om att han släppts, det blev de varse först när han började ringa hem till syskonen.
Åklagaren säger att den misstänkte lider av en allvarlig kronisk sjukdom och att han fick föras till sjukhus med dåliga värden för att akutopereras.
När häktet uttryckte oro för hans hälsotillstånd medgav åklagaren försvarets yrkande om att släppa Carmens ex på fri fot.
– Men han är frisk nog att gå runt på stan och att ringa mina syskon och skälla på dem. Jag tror att myndigheterna blir lurade av hans ålder och hans skådespel, men han är stark för att vara över 70 år, säger Carmens son.
Familjen känner sig även svikna av de sociala myndigheterna.
Carmen säger att hon direkt efter macheteattacken fick höra att det inte fanns någon akut fara för henne när exet satt inlåst. Dessutom var det brist på lägenheter.
Men inte heller sedan exet släpptes på fri fot har hon fått hjälp, säger hon.
– Det känns som att det inte finns någon plan och jag erbjöds inget skydd när han släpptes ut, trots att jag fått löften från socialtjänsten om det, säger Carmen.
På socialtjänsten i Carmens hemkommun vill man inte kommentera det enskilda fallet.
Enhetschefen skriver i ett svar att man, när en våldsutsatt känner sig otrygg i hemmet, kan erbjuda en tillfällig lösning genom jourlägenhet, med personlarm, eller plats på skyddat boende.
”Finns behov av stöd som våldsutsatt så erbjuds man alltid hjälp”, skriver enhetschefen.
”Som att han hatade gravida”
Det här är ingenting som Carmen känner igen. Hon har sedan attacken flyttat runt bland bekanta. I varje nytt hem spanar hon hela tiden ut genom fönstren, sökandes efter en bekant siluett.
Carmen berättar om hur hon och exet träffades 1992. Då var han charmig och snäll. Hon flyttade med honom till Sverige främst för sin sons skull.
Men redan när Carmen blev gravid med det första gemensamma barnet förändrades han, säger hon.
Den där macheten, som användes för att hugga ned sockerrör i deras hemland och som han sedan enligt åtalet använde mot henne i oktober, berättar Carmen hur han jagade henne med genom den första förort de bodde i redan för 20 år sedan.
– Det var som att han hatade gravida kvinnor. Sedan lärde jag mig att han nog hatar alla kvinnor, säger hon.
Men det värsta var det psykiska våldet, säger Carmen.
De ständiga hoten och förolämpningarna som fick henne att tassa på tå och känna sig lika delar livrädd som värdelös.
”Ville skrämmas”
Vid fem tillfällen sökte Carmen hjälp på skyddade boenden. Varje gång lyckades exet hota och locka henne tillbaka.
Hon gråter när hon berättar hur hon så ofta skämts över att ha gått tillbaka till honom. Och över att det dröjde först till oktober i år innan hon vågade prata med polisen.
– Jag var så rädd för honom och ännu mer rädd för vad som skulle hända om jag lämnade honom.
Aftonbladet har sökt den misstänkte mannens advokat utan svar. I förhör har han dock medgett att han tog fram macheten, men säger att det bara var för att skrämma Carmen. Att det var hon som attackerade honom först och att han försvarade sig.
Carmens son fnyser åt att hans 153 centimeter höga mamma skulle ha skrämt den nära tre decimeter längre styvfadern.
Oavsett om han döms eller inte kommer han snart vara ute igen.
Carmen känner att det nu är kritiskt för henne att få hjälp.
– Jag har alltid levt i rädsla för att han ska döda mig. Nu har han visat att han verkligen är kapabel till det och nästa gång kanske han lyckas, säger Carmen.