Dottern om mordet: ”Jag var förtvivlad och arg”
Publicerad 2026-01-28
Petra Lindberg följer rättegången mot den man som misstänks för dubbelmord.
Det är hennes mamma och pappa som mördats.
– Det var så onödigt. Det hade varit lättare att förstå om något blev stulet, säger Petra Lindberg.
Den 9 maj hittades Lena och Anders Nordahl brutalt mördade i sin villa i Klippans kommun.
En 58-årig man har åtalats för dubbelmordet – som tycks ha skett helt oprovocerat. Rättegången rullar den här veckan i Helsingborgs tingsrätt.
Varje dag sitter 35-åriga Petra Lindberg och lyssnar på vad åklagare, vittnen, advokater och framför allt den misstänkte säger i rättssalen.
– Det är stressande, säger Petra Lindberg.
Det var hon som gjorde den fasansfulla upptäckten av mordet.
Hon hade inte hört från sin föräldrar på ett par dagar och när de inte dök upp på ett kalas, som de var bjudna till, förstod hon att något var allvarligt fel.
Hon körde upp till Klippan och gick in i villan. Där låg hennes båda föräldrar livlösa.
Chocken var omedelbar.
– Det tog tid innan det riktigt gick in att det hade hänt. Men nu har jag börjat fatta det, säger Petra Lindberg.
Gråt och skratt
Dagarna direkt efter mordet var som en storm av känslor. Hon grät ofta men kunde också stundtals brista ut i skratt – över minnet av något roligt som föräldrarna tidigare gjort.
Men mest av allt var Petra arg. Hon var arg över att någon hade avslutat hennes föräldrars liv på ett så meningslöst sätt.
– Det är så onödigt. Man har bara gått in och gjort detta fruktansvärda och sedan lämnat, säger hon.
Lättare om det varit rån
Petra tänker att sorgen kanske hade varit lite lättare att bära om det rört sig om ett rån som gått överstyr.
– Då hade det ändå funnits en förklaring. Det var två personer som var helt ofarliga för sin omgivning och så ska det behöva sluta på det här viset. Det är det som är min största ilska.
Petra Lindberg är samlad när hon pratar om händelsen. Hon är tacksam för det stöd som hon och familjen fått från olika människor.
– Jag har känner en enorm tacksamhet mot alla som har stöttat. Det har kommit stöd även från oväntat håll.
Vill ringa till dem
Livet blir aldrig det samma igen efter händelsen. Även små praktiska saker förändras.
– Ibland tänker jag att jag ska ringa till dem. Så kommer jag på att ”det går ju inte”. Jag kan också tänka att de ska passa barnen – för det brukade de göra.
Petra berättar att båda föräldrarna var mycket allmänbildade – fast inom olika ämnen. Pappa Anders största intresse var motorer.
– Han har jobbat med allt som rullar. Han har varit lastbilschaufför, busschaufför och taxichaufför och de sista åren har han varit utbildare för tung trafik.
– Min mor var väldigt intresserad av teater och musik.
”De kunde skratta”
Hon hoppas att hennes föräldrar ska bli ihågkomna som de sociala och sprudlande personer de var.
– De var väldigt aktiva människor som alltid hade något på gång. De var väldigt roliga och hade både humor och självdistans. De kunde skratta både åt sig själva och med andra.
När saknar du dem som mest?
– Det kan vara att man hittar en sak i en låda som man har fått från dem. Eller på födelsedagar. Eller när det är något kul som händer – som man vill dela med sig av. Eller man hör en låt som man lyssnat på med dem.