Larmet: ”Det här är nästa Gaza”
Publicerad 2025-05-26
JENIN. Det väpnade motståndet mot Israel är slaget i spillror.
Nu växer oron för att Västbanken ska bli nästa Gaza.
– Alla är rädda, säger Donia Ibrahim Al-Absi.
På en gata i centrala Jenin cyklar en liten pojke runt i full fart.
Han jagas av sin kompis som siktar på honom med ett leksaksgevär och ropar ” ”.
Huvudet är maskerat med en balaklava inspirerad av Jeninbrigaderna – den palestinska väpnade grupp som gjort sig till en symbol och motståndsrörelse mot den israeliska ockupationen.
Men den finns det inte längre mycket kvar av, enligt människorna som bor här.
– Nu är de i fängelse eller i himlen, säger 27-årige Diia.
Han står på kyrkogården i de östra delarna av staden och vattnar sin brors grav.
Yamen Kamal Ateeq sköts till döds av israeliska soldater den 14 oktober 2023, när han och många andra höll en demonstration mot Gazakriget som nyss hade startat, säger han.
– Han var väldigt ung, bara 18 år. De sköt honom i magen och han vårdades på sjukhus i flera veckor, men han klarade det inte, säger Diaa.
Allt lämnades kvar
I skuggan av Gazakriget har Israel trappat upp de militära operationerna på Västbanken.
Främst har man riktat in sig mot flyktinglägren där man anser att Hamas och Islamisk Jihad, där Jeninbrigaderna ingår, fått för stort inflytande.
Sammanlagt har 40 000 personer fördrivits från lägren i Tulkarm och Jenin, som nu förvandlats till spökstäder.
Ameera Abdul-Naser Hindi och hennes familj meddelades via en israelisk drönare att de skulle lämna Jeninlägret nästa morgon.
Alla tillhörigheter och minnen blev kvar.
I famnen hade hon sin tre veckor gamla dotter Golda. Åttaårige sonen Nidal fick bära ryggsäcken med barnkläderna.
Nu sitter hela familjen i ett studentrum på det arabisk-amerikanska-universitetet i Jenin där de tvingats hyra in sig.
Lägenheterna i huset som byggdes för ensamma studenter inhyser nu 32 familjer. De delar på två tvättmaskiner.
Huset var helt förstört
Ameeras man Mohammed säger att nya situationen i början ledde till bråk mellan grannarna, men att det nu börjat ordna upp sig. Men de vill inte stanna.
– Det här är något som tvingats på oss, vi vill inte vara här, säger Ameera.
När hon några dagar efter vräkningen återvände till lägret för att hämta familjens saker kände hon inte längre igen sig.
– Inget såg ut som det gjorde när vi lämnade. Det var många hus förstörda. Vårt hus var helt förstört.
Israel hade under lång tid försökt besegra det väpnade motståndet inne i Jenins flyktingläger. För Ameera och familjen var situationen svår redan innan de tvingades fly.
– Varje gång de invaderade lägret körde de bulldozer på gatorna och förstörde infrastrukturen. Vi tillbringade sex månader utan vatten och flera dagar utan el.
”Vi är samma folk”
För åttaårige Nidal var bomberna och skottlossningen allra värst.
– Han hörde varenda smäll och det påverkade honom väldigt mycket psykiskt. Så fort han hörde ett ljud satte han händerna mot öronen och han ville bara sova i vår säng. Mitt hjärta gick sönder för jag kunde inte göra något mer än att klappa på honom och säga att allt kommer att bli bra.
Familjen hoppas fortfarande kunna återvända till sitt hus. Allt går att bygga upp igen, tror Mohammed. Men de befarar att Västbanken och Jenin kan vara på väg att bli nästa Gaza.
– Om det fortsätter så här kommer det att bli samma sak. Vi är samma folk, bara att vi bor på Västbanken. Enda skillnaden är att vi fortfarande har tak att skydda oss under.
”Det är galet”
En som tror att det redan är för sent för Jenin är Donia Ibrahim Al-Absi.
Hon har bott hela sitt liv i flyktinglägret men fördrevs i januari från sin bostad som ligger i utkanterna.
Nu bor hon i en släktings skjul tillsammans med sin familj.
– Det har redan hänt. Det är galet hur de bränt upp och förstört husen.
Finns det något motstånd kvar i Jenin?
– Nej, alla är rädda. Deras hus är förstörda eller så har deras söner blivit gripna eller dödade. Lägret är inte detsamma längre. Det är inte som det varit.
Men trots det hoppas hon att hon få återvända.
– Jag tror inte att jag kommer att få göra det, men jag hoppas. Jorden i lägret är värt mer än allt för mig.
