Ingen tar ansvar för utvecklingen
RF: Vi vill bli mer proaktiva
Publicerad 2025-01-01
Kostnaderna för svensk barn- och ungdomsidrott ökar dramatiskt.
Samtidigt beskriver forskarna hur ingen tar ansvar.
– Våra riktlinjer är inte kända och erkända, säger Riksidrottsförbundets ordförande Anna Iwarsson.
Ansvaret för de skenande kostnaderna inom svensk barn- och ungdomsidrott förskjuts uppåt, nedåt eller åt sidan och läggs dessutom delvis även på externa aktörer och faktorer. Något som kan tolkas som en förklaring till att de tillåts öka, skriver Ola Segnestam Larsson i rapporten ”Barn- och ungdomsidrottens prislapp: Vem bär ansvaret?”
”Om föreningar och förbund inte tar sitt ansvar för kostnadsutvecklingen riskerar kostnaderna att överföras till barn och ungdomar. Detta kan i sin tur leda till att idrotten blir mindre tillgänglig för vissa grupper och därmed undergräver idrottens mål och princip om ’allas rätt att vara med’.”
Så vilket ansvar tar förbunden?
Erbjuder stödmaterial
Anna Iwarsson är ordförande för Sveriges högsta idrottsorganisation, Riksidrottsförbundet.
– Jag tycker det är intressant att forskarna rekommenderar oss att fundera över vår stora reaktivitet. Jag skulle vilja se att vi blir mer proaktiva i det här arbetet.
Hur då?
– Det vi bland annat gör nu är att vi erbjuder varje idrottsförening ett nytt stödmaterial. Utifrån den här rapportens resultat finns det nu möjlighet för varje styrelse i våra 19 000 föreningar att få stöd för en intern diskussion.
Det skulle kanske rapportförfattaren beskriva som en förskjutning av ansvaret nedåt, från RF till föreningarna?
– Precis, och det är en insikt jag gjort under mitt första år som RF-ordförande att arbetssättet hos våra olika kommuner är fascinerande. Till exempel har många kommuner avgiftsfria hyror för anläggningar, medans andra har höga avgifter. Det är en fundering jag har, hur det kan vara så stor skillnad. Det är ytterligare ett perspektiv vi behöver ha i vår dialog med SKR (Sveriges kommuner och regioner).
”Stort flöde av ideella ledare”
Det skulle kanske rapportförfattaren beskriva som en förskjutning av ansvaret uppåt, från RF till kommunerna?
– Det vi gör nu är den proaktiva dialogen vi behöver ha inom idrottsrörelsen. Vi behöver också som forskarna är inne på i sin slutsats ha en dialog med den kommersiella idrotten, med kommunerna och med staten för att lyckas. Här blir vår roll att vara den samordnande proaktiva kraften.
Hade du önskat att RF haft fler regler, snarare än bara riktlinjer?
– Det är bra att du lyfter det apropå beteendeförändringar och det är verkligen något jag iakttagit, att våra riktlinjer inte är kända och erkända inom idrottsrörelsen på ett tillräckligt trovärdigt sätt. Här behöver vi absolut stärka vårt budskap och öka kunskapen.
– Vi har också ett stort flöde av ideella tränare och ledare och behöver säkerställa en mycket mer kraftfull kommunikation för att öka kunskap, kännedom och förståelse. Att vilja gott är inte samma som att göra gott.
Hade du önskat att ni också kunde bestämma mer?
– Vi bygger hela vår idé på att ha tillit, med många kloka, goda, vuxna ledare och förebilder som hela idrottsrörelsen präglas av. Det vill vi vara bärare av. Men vi behöver bygga och stärka kunskapen, kännedomen och förståelsen för vår värdegrund och vad vi står för.
