Läkaren om landslagets svåra skadekris
”Många traumatiska skador”
Publicerad 2026-01-21
2025 haltade spelet. 2026 haltar spelarna.
Mellan landslaget och VM står en svår skadekris – varifrån kommer den?
– En hel del av nyckelspelarna spelar många matcher. Det har diskuterats om de spelar för många matcher, säger idrottsläkaren Markus Waldén.
När VM-kvalet inleddes under sensommaren 2025 var det svårt att inte förföras av Sveriges slagstyrka på papper.
Viktor Gyökeres, världens främste målskytt. Alexander Isak, Premier Leagues dyraste värvning. Dejan Kulusevski på väg tillbaka från skada. Anthony Elanga, med en färsk prislapp på 700 miljoner.
Och så ung talang på det. Lucas Bergvall, etablerad i Tottenham som nittonåring! Yasin Ayari, 22 år och ordinarie i Brighton. Hugo Larsson!
Ett halvår senare är förtroendet kört i botten. Spelet havererade, förbundskapten Jon Dahl Tomasson fick sparken, Graham Potter tog över – och med två månader kvar till play-off-matchen mot Ukraina är landslaget mitt i en historiskt svår skadekris.
- Alexander Isak är, med all sannolikhet, borta från fortsatt kvalspel.
- Dejan Kulusevski har inte spelat match sedan i maj i fjol, och är fortfarande inte i full fotbollsträning.
- Målvakten Viktor Johansson är nyopererad, och tveksam till spel mot Ukraina.
- Bland de yngre har såväl Anthony Elanga, Lucas Bergvall och Hugo Larsson dragits med skador och frånvaro i vinter.
”Traumatiska skador”
Markus Waldén, ordförande i Svenska Fotbolläkares Förening och idrottsmedicinsk auktoritet med en diger meritlista, har noterat skadelarmen som alla andra.
Har han sett ett mönster? En förklaringsmodell? Eller handlar allt om faktorn ”otur”?
– Många av skadorna på de svenska profilspelarna är ju traumatiska skador, och de är svåra att skydda sig ifrån. Det är mer muskelskadorna som ökat de senaste åren, med den sorts fotboll som spelas nu. Det är mer hög intensitet, fler höghastighetslöpningar, säger han.
– Att spela fotboll på högsta nivå… det finns inga andra arbetsplatser som hade accepterat den sortens skaderisker. Men det gör man inom idrotten.
Finns det något alternativ?
– Det gör det säkert. Man kan försöka komma runt det, med stora trupper och rotation. Men en hel del av de här nyckelspelarna spelar ju många matcher. Kanske för många? Spelarfacket Fifpro driver ju på åt det hållet.
Fifpro har samlat data under flera säsonger för att peka på belastningen av spelare i toppligorna. Enligt expertisen, de ”High Performance Coaches” de tillfrågat, borde spelare inte spela fler än 55 matcher per säsong för att undvika en skenande skaderisk och/eller utbränning.
Viktor Gyökeres (57 matcher), Viktor Johansson (57) och Dejan Kulusevski (62) låg samtliga en bit över den gränsen under 2024/25.
– Det finns två hyfsat färska rapporter från Premier League som visar att antalet höghastighetslöpningar ökat tydligt, säger Markus Waldén.
Kan man läsa in det i fallet med Gyökeres? Han har i princip aldrig varit skadad, alltid spelat 90 minuter, men väl i Arsenal så drog han på sig en muskelskada efter någon månad.
– Vi har inte sett att Premier League sticker ut, faktiskt. Det är i princip likadant överallt.
”Svårt att skylla på landslaget”
Rent medicinskt sticker engelsk fotboll ut på andra sätt. Klubbarna har ofta allmänläkare som klubbläkare, och en head fysio med hög status. Vid skador skickar de iväg spelare till externa konsulter, specialister som kan användas av flera olika klubbar.
– Det rör sig mer på den fronten nu. Förut jobbade läkare längre i en klubb, nu kan hela det medicinska teamet få lämna när man byter tränare.
Det finns väl forskning som visar att tränarbyten ökar risken för muskelskador?
– Jan Ekstrand har tittat på det där, det han kom fram till var att det framför allt var fystränaren som hade en påverkan. En ny huvudtränare tar ofta med sig sin stab, och då ska en ny fystränare kanske försöka korrigera allt på kort tid, och då kan det komma en peak i skador.
När du sett alla skador i landslaget, finns det något du reflekterat över?
– Det är ju svårt att skylla det på landslaget… Generellt är det svårt att komma åt de traumatiska skadorna. Då får vi prata om regler, om användandet av videogranskning och så. Ta Alexander Isaks skada, där är det ju överraskande att van de Vens kapning inte blir VAR-granskad, trots att det blev mål. Den sortens fult spel vill vi ju få bort. Man har nått resultat förut, som när tacklingar bakifrån förbjöds, eller att aktivt spel med armbågarna började ge rött kort. Man skulle kunna börja använda videotekniken mer, som de gör i ishockey.
”Var väl ingen knäläkare som trodde”
Om vi ser på de yngre spelarna, som Lucas Bergvall: den nya tidens talangutveckling, med akademier och hårt matchande… innebär inte det att man tar större risker med unga spelare?
– Absolut. Tittar man på stressfrakturer, som är det tydligaste kvittot på överbelastning, så är de vanligare hos yngre spelare.
– Men generellt finns det dåligt med data kring akademierna, både nationellt och internationellt. Däremot är det känt att vilka spelare som helst, inte bara yngre, är mer skadedrabbade under det första året i en högre liga. När man exponeras för en högre nivå stiger skaderisken.
Det kanske går att koppla till landslaget? Att spelare bytt klubb, eller bytt till en bättre liga?
– Jag har inga detaljer kring det. Däremot – av det jag läst i media kring Kulusevskis skada och vad han själv har förmedlat utåt, så kände man tidigt att det absolut inte skulle hålla. Spekulationerna var att han skulle vara tillbaka inom sex månader, men när man väl förstod mer vad det rörde sig om var det väl ingen knäläkare som egentligen trodde på det.
Den 26 mars möter Sverige Ukraina i Valencia, för att försöka ta den sista chansen att kvala in till VM. Frågan är hur många spelare som inte ens får chansen att vara med. Klockan tickar.
