CYKELCIRKUSEN: Tour de France – mano a mano
Publicerad 2025-07-05
C'est parti!
184 cyklister gör upp i Tour de France – men på förhand handlar allt egentligen bara om två.
Pogacar mot Vingegaard, mano a mano.
”Världens hårdaste idrottstävling? Eller världens mest raffinerade och påkostade reklamjippo? Svaret är: Både och!”
Orden skrevs i Aftonbladet 1979.
Skribenten konstaterade att Touren är ”som Kiviks marknad – fast tusen gånger värre”.
Men det var inte cyklisternas prestationer den utsände fokuserade på när han med förakt lät pennan beskriva vad han upplevde på plats. Siktet var i stället inställt på att slakta den kommerskaravan av bilar som inför varje etapp framförs på vägarna en stund innan cyklisterna ger sig av.
”Det är som att höra tio Lennart Hyland skrika att småländskt smör är bäst i 20 mil”.
Reklamkaravanen finns kvar än i dag. Den har visat sig vara tusen gånger starkare och större än marknaden i Kivik. Publiken flockas fortfarande när tidningar och t-shirtar, handdukar och hattar, väskor och vätskor delas ut innan den riktiga klungan, den med atleter, brakar förbi i sommarhettan.
Ett jippo, men ett jippo med traditioner.
”Världens hårdaste idrottstävling” lever också vidare.
Snart hörs inte ”tio Lennart Hyland” utan helikoptern. Snart hörs de franska kommentatorerna vråla ”attaque de Pooooooogi” och ”attaque de Vingeeeegaaaard”.
23 lag, 184 cyklister, 21 etapper. Från livliga Lille och ut på landsbygden, upp i bergen, förbi vinrankor och kyrkor, till slutmålet i Paris om tre veckor.
Nu, i början av juli, talar allt för nämnde Pooooooogi, Tadej Pogacar.
Frågan alla ställer sig: Går han över huvud taget att rubba?
Den som i sådana fall kan förstöra det slovenska partajet är Vingegaard.
”Skulle aldrig ha klarat det utan...”
Mano a mano.
Efter den elfte etappen av Tour de France ifjol dammade sporttidningen L'Équipe av rubriken till dramatiken mellan världens två främsta.
Vingegaard hade under våren vurpat kraftigt i Baskien runt. Han vårdades på sjukhus i tolv dagar med en punkterad lunga, brutna revben och ett brutet nyckelben och segern mot Pogacar fick dansken att bli känslosam på riktigt.
– Det betyder mycket efter allt jag gått igenom de senaste månaderna. Jag skulle aldrig ha klarat det här utan min familj, sa han och grät.
”Drunkna i mitt eget blod”
Faktum var att han inte trodde att han skulle klara sig. Vingegaard trodde på riktigt att livet var över.
– Jag kommer antingen drunkna i mitt eget blod eller förblöda, berättade han, då 27 år, i Danmarks Radios program ”Sportsommaren 2024”.
Trots Vingegaards hårsmånsseger mot Pogacar i bergsorten Le Lioran visade sig den sistnämnde vara helt överlägsen.
Sex etappsegrar blev det totalt, lika många som i Giro d’Italia, och Pogacar blev den förste sedan Marco Pantani (1998) att ta hem både Girot och Touren under ett och samma år.
Han vann VM-linjet 2024 också. Och nästan allt annat han ställde upp i.
Sedan dess, i år, har Pogacar också kunnat stapla segrarna på hög. UAE tour, Strade Bianche, Flandern runt, Vallonska pilen, Liège–Bastogne–Liège och nyligen sopade han hem sammandraget i det som brukar kallas mini-Tour de France, Critérium du Dauphiné.
Största rivaliteten någonsin (?)
Muhammad Ali och Joe Frazier, Lionel Messi och Cristiano Ronaldo, Larry Bird och Magic Johnson, John McEnroe och Björn Borg... Idrottshistorien har många klassiska rivaliteter.
I cykelsammanhang talar man om Fausto Coppi och Gino Bartali, Eddy Merckx och Luis Ocaña, Bernard Hinault och Greg LeMond, Lance Armstrong och Jan Ullrich.
Frågan är om inte Pogacar–Vingegaard-rivaliteten är störst någonsin.
Om inte annat håller den på att bli det.
Dansken och slovenen har under de senaste åren bjudit tittarna på mästerlig cykelåkning och de fem upplagorna som ligger närmast bakom oss har har antingen den ena (Pogacar 2020, 2021, 2024) eller den andra (Vingegaard 2022, 2023) tagit hem.
– För att vinna Tour de France måste man vara på samma nivå som Pogacar. Jag tror att Pogacar kommer komma till Touren i bättre form än tidigare år, och det gör att jag måste överträffa mig själv mer än någonsin, sa Vingegaard nyligen i en intervju med RTVE.
– Jag tror att jag – och alla andra som vill vinna Tour de France – måste vara som Tadej. Jag vet att han är en av de bästa cyklisterna genom tiderna, och för att kunna slå honom måste man ge sitt yttersta varje dag. När jag tränar fokuserar jag på att göra mitt allra bästa och nå min högsta nivå. För att vinna Touren måste jag besegra honom.
Rivaliteten är bra för båda, menar Vingegaard.
– Om jag tävlade utan Tadej skulle det inte vara samma sak, och förhoppningsvis känner han likadant. Jag tycker faktiskt om att ha en rival som honom.
Det verkar vara ömsesidigt.
– Rivaliteten med Jonas finns där, men det finns också mycket respekt mellan oss. Vi har haft många episka strider och det driver oss båda till att bli bättre, har Pogacar sagt.
”Rejäl käftsmäll”
Men även om Vingegaard har en bättre uppladdning i år jämfört med i fjol så det Pogacar som är solklart störst favorit.
Det vet egentligen alla och det konstaterar också Visma Lease a Bikes prestationschef Mathieu Heijboer för Domestique efter förlusten i Critérium du Dauphiné.
– Vi fokuserar främst på Jonas, för det är det vi kan kontrollera, och vi vet vad han kan göra och vad han bör jobba på. Men självklart tittar vi också uppåt – på Pogacar. Han är den bästa cyklisten i världen just nu och han gav oss en rejäl käftsmäll igen. Vi försöker lära oss av honom, men vi kan inte göra om Jonas till Pogacar. Vi måste fokusera på att få ut det bästa av Jonas och laget.
Något Visma Lease a Bike dock kan hoppas på är liknande scener som utspelade sig på etapp 17, 2023.
Pogacar var då 10 sekunder efter Vingegaard i sammandraget när han kollapsade totalt uppför Col de la Loze.
Orden som Pogacar yppade i radion när han knäcktes har blivit berömda:
– I'm gone. I'm dead.
CYKELCIRKUSEN
Ett svep om stjärnorna, talangerna och snackisarna från cykelvärlden.
Har du tips eller synpunkter? Mejla sebastian.laneby@aftonbladet.se eller skriv på X: @LanebySebCykel
