Host- och spyfest under Tour de Ski-sprinten
”Fyllespya” • ”Syrechock” • ”Såg i kors” • ”Luftrören brann”
Publicerad 2026-01-03
VAL DI FIEMME. Host, host.
Och så några spyor på det.
Det var ingen ljuv musik som hördes från åkarnas område under Tour de Ski-sprinten.
Det märktes att Tour de Ski har gått in på slutfasen.
Den klassiska sprinten i Val di Fiemme är den femte av sex etapper och åkarna blir bara mer och mer slitna.
Luftrören har fått sig en rejäl omgång och Moa Lundgren berättar att det hördes redan i den svenska bussen på väg till arenan.
– Det gick inte att sitta där inne för det enda man hörde var massa hostande, säger hon.
Inte var det särskilt mycket bättre i åkarnas område inne på arenan. Efter prologen spydde Alvar Myhlback, Johanna Hagström hade rejäla problem med luftrören och spydde även hon och William Poromaa beskrev att hans hostande ”lät som en krigszon”.
– Det är jättekallt i dag. Det är den kalla, torra och råa luften. Den är inte så trevlig att hyperventilera, säger Moa Lundgren.
Beskriv känslan i luftrören?
– Jag tycker att det känns som att man har ett sår invärtes och att man häller lite handsprit på det så att det verkligen bara ska svida. Det tuffaste är att kliva ut till kvarten då man precis har hämtat andan och ska upp och trycka till igen.
Hagström: ”Mådde skit”
Johanna Hagström var oerhört illamående efter prologen och det fanns en del oro över hur det var med henne.
– Jag blev lite orolig själv. Jag mådde skit, jag vet inte om jag fick någon syrechock. Luftrören brann, illamående och allting. Så jag kände som att jag såg i kors och sen när jag gick till bussen så drog jag någon rejäl spya. Då blev det bättre, säger hon.
Du behövde bara få ut skiten?
– Ja, men lite så kanske. Det kändes som att jag hostade så mycket att jag spydde av hostan. Det var en sån där riktig fyllespya, typ. Det är hemskt.
Hur är det att hosta så mycket som man spyr?
– Det är inte kul och det kommer också ganska direkt. När man hostade så var det som att nu måste jag spy och då var jag typ inomhus och jag fick bara springa ut. Inte kul men man mår bättre och bättre.
Hon fortsätter:
– Det är som att fem, tio minuter efter prologen så bara bränner det och det känns som att du inte kan göra någonting åt det. Det gör ont oavsett hur du gör. Så då är det bara att ligga och försöka andas på något sätt. Det var det jag försökte göra.
Däremot var det inte så farligt med luftrören, enligt henne själv.
– Jag har haft det värre i luftrören, men jag tror aldrig att det har varit så illa med illamåendet. Jag vet inte, det var en annan typ av hemsk känsla i dag. Men jag överlevde den och efter så tänkte jag att om jag ska överleva kvarten i dag så är jag nöjd.
Hon överlevde kvarten och blev till slut bästa svenska med en tredje plats.