Rörd till tårar av Almgrens succé
Uppdaterad 2025-09-15 | Publicerad 2025-09-14
TOKYO. Andreas Almgrens succé berör hela friidrotts-Sverige.
Lagkamrater och ledare rördes till tårar.
– Det finns ingen som förtjänar det mer, säger förbundskapten Kajsa Bergqvist.
Senast en icke afrikansk-född löpare tog VM-medalj på 10 000 meter var i Rom 1987.
Då var italienaren Francesco Panetta och västtysken Hansjörg Kunze på pallen.
Nu har svenske Andreas Almgren, 30, upprepat bedriften med ett historiskt brons.
Efter många år med svåra skador och sjukdomar har han lyckats etablera sig i den absoluta världseliten – och på söndagskvällen i Tokyo kulminerade allt hårda slit i ett VM-brons.
”Helt otroligt”
Då brast det för lagkamrater och ledare.
– Jag har följt Andreas sedan han var en liten pojke. Vi är från samma klubb, och det var min pappas stora favorit som han hela tiden engagerade sig i. Det är väldigt speciellt, säger förbundskapten.
Minns du första gången när ni träffades?
– Ja, det måste ha varit i Sollentuna. Andreas ville ta en bild med mig i något sammanhang.
Hur gammal var han då?
– 12–13 kanske.
– Det känns helt otroligt. Jag ska inte säga att någon annan inte förtjänar medalj, men ingen förtjänar det här mer än Andreas. Efter hela hans resa och allt han gått igenom, säger Bergqvist och torkar tårarna.
Önskar att Kajsas pappa varit i livet
Almgren minns första mötet med idolen Kajsa och menar att det var tidigare.
– Det var när jag kom fyra i Rösjöloppet för pojkar 8 och hon var prisutdelare. Jag fick en kram av henne och jag bara ”Åh, Kajsa Bergqvist”. Bilden hon menar var i Globen när vi hade vunnit ungdomsstafetten och hon avslutade sin karriär. Våra vägar har korsats många gånger eftersom vi varit i samma klubb (Turebergs FK) under så lång tid. Det är kul att få dela detta med henne, säger han.
Om förhållandet med Kajsas pappa Gunnar som dog 2021 i sviterna av en stroke säger Almgren:
– Han var en legendar i Tureberg och jag vet att han vurmade väldigt mycket för medel- och långdistans. Han var alltid med på alla SM-resor och jag hade väldigt intressanta samtal med honom då. Det hade varit väldigt kul om han fortfarande varit i livet och hade fått uppleva det här.
”Var speechless”
Maja Åskag följde dramat från innerplan efter att precis ha avslutat sin längdhoppsfinal, där hon blev nia.
Hon trodde länge att Almgren skulle sluta på en ny snöplig fjärdeplats, som han gjorde på EM i Rom i fjol.
Men när hon insåg att det räckte hela vägen till medalj brast hon ut i ett stort glädjevrål, sedan väntade hon in honom och gav honom en stor kram.
– Jag är så glad och stolt över honom. Jag fick en kramis. Nu var det tårar, fast det var bra tårar, säger Åskag.
Vad sa Almgren?
– Inte så mycket, han var ”speechless”. Jag sa bara: ”Du gjorde det! Brons!” Från alla fjärdeplatser till medalj. Man kan misslyckas och misslyckas – och sedan lyckas.
Friidrotts-VM idag: Program och tv-tider – följ Duplantis final
