Duplantis: ’Jag vill slå det svenska rekordet’
Publicerad 2025-08-22
Johanna Duplantis, 22, var redo att avsluta karriären i fjol.
Nu ska hon göra svensk landslagsdebut – och siktar högt.
– Jag vill slå det svenska rekordet. Det är inte omöjligt, säger hon till Sportbladet.
Hennes bror känner ni redan till vid det här laget. Han heter Armand ’Mondo’ Duplantis, och är en av världens bästa stavhoppare genom tiderna.
Lillasyster Johanna gör sig nu redo för att visa svenska folket vad hon själv har att erbjuda.
– Jag har alltid velat representera det svenska landslaget. Jag har känt att det finns bättre möjligheter här än i USA. Det är en bättre deal, säger hon till Sportbladet.
Faktum är Johanna är den sista av hennes syskon att representera mamma Helena Duplantis, hemnation.
Andreas Duplantis har representerat Sverige på ungdomsnivå i stavhopp, Antoine har spelat baseboll på landslagsnivå och så Mondo som är världens bästa i sin gren.
– Vi trodde nog inte att vi skulle vara på den här nivån. Vi kommer alla att ha representerat Sverige nu.
Är det bara bra gener?
– Haha, jag antar det. Mina bröder gick alla på LSU, och jag var sist ut. Jag var tvungen att hålla igång det.
Känner du någon press med efternamnet?
– Det är bra press. Mina föräldrar tvingade inte mig att hålla på med stavhopp. Som ung ville jag kopiera mina bröder och gå ut på bakgården för att leka. Så jag har aldrig känt någon press, jag gillade det och fortsatte med det, säger hon och fortsätter:
– Sen är vi så lyckligt lottade som har föräldrar som pushar oss till våra gränser och är involverade i det vi håller på med. Jag hade inte velat ha det på ett annat sätt.
I år har Duplantis, den yngsta, förbättrat sitt personliga rekord med 39 centimeter.
– Jag hoppade 15 centimeter högre än mitt personbästa inomhus, och tänkte ”wow är det så här det här året kommer bli”, och så hoppade jag ännu bättre utomhus, och det har gett mig möjligheter att få representera Sverige, säger 22-åringen.
Hon beskriver det själv som att hon inte nått sin fulla potential tidigare – och att det blev lite som en sten som lyfte när hon tog nya höjder.
– Jag visste att jag ville ha ett genombrott, och jag visste att det snart skulle komma. När jag sen jobbade hård och gjorde de små sakerna rätt, då lönade det sig. Det var en fantastisk lättnad.
Duplantis fortsätter:
– Jag har gjort det här hela mitt liv, och vet hur man gör det.
’Jag bara stod och skakade’
Det var i Budapest förra veckan som Johanna gjorde sin första professionella tävling tillsammans med sin storebror. Hon klarade 4.16 men rev sedan ut sig på höjden 4.32.
– Ärligt talat var jag väldigt nervös. Innan jag gick ut på arenan skakade jag benen och en av tjejerna frågade om jag var nervös. Jag förklarade att det var min första professionella tävling och han sa att jag skulle slappa av så det hjälpte.
– Jag tävlade med min bror och det var riktigt coolt. Det har inte hänt sedan gymnasiet. Jag blir inte lika nervös som han blir när jag tävlar. Jag vet att han kommer att göra sin grej, och komma tillbaka.
Blir du trött på frågorna om din bror?
– Nej, jag är van vid det. Jag förstår det också, han är bäst i världen.
Nu kommer hon för första gången att få representera de blågula färgerna tillsammans med Mondo. Detta då de båda är uttagna till Finnkamps-truppen – kortsiktigt vill hon göra bra resultat där.
Långsiktigt? Då satsar hon på att slå Michaela Meijer svenska rekord på 4.83.
– Det är ett av mina mål. Jag tror inte att det är omöjligt. Det är inte för galet. Min inställning har varit att om jag kan höja så här mycket i år, då är jag nära en riktigt hög nivå.
Hon fortsätter:
– Jag är redo för mer.
Har du tänkt något på VM i Japan?
– Det här året kommer det inte hända. Jag tror att jag behöver ett år till att komma in i allt, jag tror inte att jag är redo för den nivån än.
På SM blev hon fyra, och höjden 4.39 har hon inte riktigt varit i närheten av.
– Jag har varit väldigt frustrerad den här sommaren, men det är så det är. En liten sak går fel, och då går allt fel. Jag vill vara på samma nivå som jag var tidigare, och jag vet vad jag måste jobba på.
Ville avsluta karriären
Men att hon skulle stå här i dag, i Stockholm väntades på att få representera Sverige – det var inte helt klart för ett år sedan.
– Jag ville sluta, jag ville inte göra det här längre. Jag är glad att jag inte gjorde det.
Varför ville du sluta?
– Jag var inte där mentalt. Det fungerade inte, jag var lite utbränd och hade ingen bra inställning. Men jag gav inte upp och mitt sista år löste allt sig.
Lämnar Sverige
Det blev en hektisk sommar i Sverige. Först påbörjade hon en praktiktjänst på Puma som var nödvändig för hennes utbildning i ’apparel merchandising’, och tvingades tacka nej till lag-EM. Sedan har det blivit en del tävlingar i Sverige, samtidigt som intervjuerna har avlöst varandra.
Men efter Finnkampen vänder hon tillbaka till USA.
– Jag är bara här för sommaren. Jag åker i slutet av augusti, jag har vänner och skola kvar där.
Hur har det varit att spendera sommaren i Sverige?
– Fantastiskt. Vi kommer hit nästan varje sommar och jag älskar att vara här, det är underbart.