Frida Karlsson: ”Jag känner mig nykär”
Publicerad 2025-10-02
ÖSTERSUND. Det inrutade livet tog henne till ett VM-guld på femmilen, men var nära att få Frida Karlsson att tappa gnistan.
Nu känner hon sig förälskad i skidåkningen på nytt och berättar om tron att det inte går att massproducera vinnare.
– Bitvis har jag känt mig ganska instängd, säger hon.
Det är en avslappnad Frida Karlsson som slår sig ner i den orangea fåtöljen i en korridor på ett hotell i Östersund. Utanför blåser det kyliga vindar och trädens lövverk växlar från sommarens grönska till höstens gyllene toner. Vintern närmar sig och det är två månader kvar tills tävlingssäsongen drar i gång.
– Planen i år är att tävla. Jag saknar att få tävla i allt.
Fjolårssäsongen stördes av en skada och både träningen och tävlandet fokuserades på att få henne redo för VM i Trondheim.
– Förra året blev det så här: ”Nej, du får inte tävla.” Det blev för stängt.
Hon minns hur tråkigt det var att känna hur något som hon längtat efter togs ifrån henne, hur hon exkluderades från laget och inte fick vara en del av den bubbla hon älskar att befinna sig i.
– Det är inte alls lika kul att göra någonting själv.
”Är det man älskar”
Hon tar upp förmiddagens träningspass som exempel, då hon körde intervaller på rullskidor tillsammans med Linn Svahn hemma på Östersunds skidstadion.
– När vi kom i morse var det bubblande. Vi hade inte tränat med varandra på ett tag. Båda var så här: ”Gud, vad kul!”
Hon skrattar högt när hon konstaterar att folk måste ha undrat vad det var för fel på dem när de åkte runt och bara utbrast hur kul det var.
– Det är det man älskar. Där har vi halva gnistan. Den här vintern vill jag vara tillbaka i det.
I ett inlägg på sociala medier berättade hon om hur hon saknat ”det vilda” och undrade om det verkligen är så farligt att vara lite ”Frida fort och fel”.
– Det är ett speciellt liv man lever som idrottare. För mig har det varit väldigt viktigt att hitta tillbaka till min grund. Till hur det började för mig. Vad jag föll för egentligen.
Tack vare glädjen, lekfullheten och friheten har hon hittat dit igen. Hon ler med hela ansiktet när hon ska förklara känslan.
– Jag är nykär i skidåkningen. Jag får lite rum till att gå på känsla. Min tränare Per (Nilsson, reds. anm.) har alltid sagt att jag är lite freebird.
”Håller gnistan vid liv”
När de bygger upp hennes träningsprogram är det med en tydlig röd tråd och det finns ett syfte med allt, men samtidigt finns det alltid utrymme att vara spontan.
– Det är själva konsten. För att hålla gnistan vid liv.
För Karlsson funkar det inte med en miljö där allt blir för inrutat, där träningen styrs av testresultat och allt bara blir måsten.
– Jag tror liksom inte att man kan massproducera en idrottare som sticker ut. Den här idrottaren som vinner, den sticker ju ut och det är liksom handgjort, säger hon och fortsätter:
– Jag tror att man måste våga gå på känslan för att göra det som är optimalt också för dagen, eller för den här veckan – att verkligen känna efter och gå på instinkt och vad man tror på.
Det har gjort att det stundtals har skavt en del mellan Frida Karlsson och landslagsledningen.
– Det har varit ett problem, skulle jag säga.
Men tack vare en bättre kommunikation med såväl tränare som ledare upplever hon att det är friare nu.
– Det finns mycket mer spelrum och det passar mig mycket bättre. För jag är rädd för att kväva den här gnistan. Den är så viktig för mig.