Miriam Bryant, artist:
– Det är klart att handboll känns som en onödig sport. Varför ska man tycka om handboll? Vem bryr sig?
Magdalena Andersson, partiledare (S):
– Att jag inte kan se på stora sportevenemang på SVT och TV4. Man blir skitförbannad. Man vill titta, men måste hitta var det sänds och vilket konstigt bolag som har rättigheterna. Man måste logga in och sajna upp sig. Och sedan kan man säga upp abonnemanget, men då ska man komma ihåg det flera månader senare. När Sverige tävlar och vinner, då ska hela svenska folket kunna vara med och heja på.
Horace Engdahl, författare och medlem av Svenska akademien:
– Då nu de allra flesta grenar utövas i skild ordning, herrar för sig och damer för sig, känns det löjligt att redaktionerna försöker smyga med detta faktum. För att uppnå rättvisa räcker det med att ”herr-” sätts ut rutinmässigt likaväl som ”dam-”, så att inte det förra framstå som regel och det senare som undantag.
Men att halvlåtsas att det inte skulle spela någon roll vilket kön som är i elden är hyckleri.
Christopher Garplind, programledare:
– Det är superviktigt att det finns föreningar där alla är välkomna, men människor som håller på med idrott är ofta jävligt störiga.
Bert Karlsson, skivbolagsdirektör:
– Att längdhoppet inte mäter verkligheten. De borde ta biten som är kvar till plankan och lägga till den biten. Det verkliga hoppet är för faaan från där man satte ner foten. Om systemet går ut på precision är det en annan gren.
Sara Skyttedal, expolitiker:
– Nu är det alltså hockey-VM. Är det någon som bryr sig? Jag uppskattar ishockey, men vem var det som kom på idén om att hålla världsmästerskapet VARJE år? Nu är det dags för spektaklet igen. Jag somnar i soffan efter bara fem minuter av vad som känns som ett oändligt gruppspel
Micke Leijnegard, programledare:
– I hela mitt liv har jag stört mig på den där ”trumpismen”, att second place is the first loser, att idrott handlar bara om att vinna. Den är helt enkelt orimlig.
Rickard Olsson, programledare:
– Ta bort straffläggning och avgör fotbollsmatcher med golden goal. Inför flygande byten, alltså att man inte behöver vänta på spelavbrott. Det är en snilleblixt!
Niklas Källner, programledare:
– Maktförhållandena mellan sport och kultur har vänt. Förr i tiden kunde en kulturpersonlighet sitta i en frågesport och lite charmigt säga att “jag kan inget om sport”, och det var helt okej. I dag? Säger du att du inte har koll på Champions League-gruppspelet så betraktas du som obildad. Det är som om sport numera har monopol på det bildade samtalet – det krävs avancerad förförståelse, flytande cup-latin, och gärna ett par vändor i Bundesliga.
Marianne Mörck, skådespelare och sångare:
– Fotboll är kul om de uppför sig ordentligt och är vanliga människor. Men det jävla stajlandet måste bort. I dag är mitt hår gult, i dag har jag kört rakhyveln i en Z-kurva, titta på mitt sicksack! Vet du vad det är? En modeparad. Alla vill synas på fel sätt.
Amanda Lind, språkrör Miljöpartiet:
– Ett fenomen som breder ut sig och gör mig riktigt upprörd, inom både idrotten och kulturen, är de olika företag som dammsuger de ordinarie sajterna efter attraktiva biljetter till olika idrottsevenemang. Och sedan säljer till överpriser. Den utvecklingen har bara accelererat.
Tony Irving, dansare och tv-personlighet:
– Jag är arg så att jag kokar för att ekonomin är så orättvis mellan sporterna. Jag har dansat i hela mitt liv och är engagerad i sporten, men har aldrig fått en krona betalt för att dansa i föreningar. Men det här handlar inte om mig, utan om att jag alla andra kämpa i dag för att ha råd att fortsätta. Är du på toppnivå som junior får du ändå betala allt själv. En världsmästare kan belönas med gratis anmälan till nästa tävling, det är allt. Ett tävlingspar på högsta nivå kan behöva betala 650 000 kronor om året för sin satsning.
Agnes Wold, professor i klinisk bakteriologi:
– Jag drabbas av passiv sport-tv när min man har på tv:n och kommentatorerna sitter och skriker. Man måste gå allra längst bort i lägenheten för att slippa ljudet, som är något av det mest enerverande som finns. Ljudet går genom märg och ben. Antagligen är det så störande för det låter som om något livsfarligt höll på att hända och då kommer hjärnan automatiskt att gå in i något sorts lätt panikläge. Det går inte att ignorera.
Fredrik Wikingsson, programledare:
– Jag får ofta utbrott. Senast var det när spelare tar skott i fotboll, missar – och så gestikulerar andra spelare i övertydlig besvikelse. En besvikelse som ska tydas som att ”hade du passat mig så hade jag gjort mål i stället”. Om jag hade varit tränare hade jag bänkat personen i nästa match.
Björn Ranelid, författare:
– Jag har vid flera tillfällen skrivit till sportjournalister på Aftonbladet och Expressen och vänligt bett dem att inte skriva gång på gång att en fotbollsspelare ”kritat”; på ett kontrakt, ty ingen människa har någonsin använt en krita i en sådan stund.
Den engelska glosan är ”sign” och inte heller den har en antydan till att handla om en krita. Ett hundra procent av alla sportjournalister ”kollar” på matcher och olika händelser omkring dem.
De har för länge sedan glömt eller aldrig vetat att de egentligen kontrollerar och kollationerar, vilket är vanvettigt när de åsyftar att de följer en match.
Journalisterna är inte anställda på Tullverket eller inom polisväsendet och inte anmodade att kontrollera bagage och identitetshandlingar. Experter som kommenterar en match i studion påstår att Man United spelar en match mot Liverpool, men det finns inget lag som heter så. Det är Manchester och ingenting annat. Det är en skymf att vanära både staden och laget.
Christer Möller (läsare):
– Det finns mycket inom friidrott som man kan gå bananas på, som mätningen i alla kastgrenar. Tv-bilden tas alltid bort när funktionären ska sätta i mätinstrumentet, bara för att inte folk ska kunna ifrågasätta om det var på rätt ställe. Det är orsaken till det är att många kast har blivit felmätta.
Jens Ljunggren (läsare):
– Att Svensk Friidrott, precis som SOK, sätter hårdare krav än många andra länder för deltagande i internationella mästerskap. Nu senast vid EM i landsvägslöpning i helgen, där Sverige bara hade fyra deltagare över tre distanser för både män och kvinnor. Detta trots att flera svenska löpare hade såväl person- som säsongsbästan som placerat dem väl upp i startlistan och –kan man tycka – därmed gjort dem fullt berättigade att delta.
Magnus Reinfeldt (läsare):
– Problemet inom fotbollen är inte att vi kallar det dam eller herr, utan att det fortfarande råder extremt ojämställda förhållanden mellan damer och herrar på damernas bekostnad. I trippel bemärkelse.
- Damerna är bättre än herrarna och borde då rimligtvis få mer medel från totala kakan så att de kan gå in i en professionell tillvaro och slippa ekonomisk stress med dubbelarbete osv
- Herrarna bär inte sin egna kostnader om vi räknar på vad huliganismen på herrmatcherma kostar samhället . Vad skulle biljettpriset vara om vi räknade på kostnaderna för samhället?
- Herrarna är överbetalda. Liksom Horace Engdahl har många män i fotbollsvärlden en självförhärligande bild av sig själva och trissar upp spelarlönerna på herrsidan till nivåer som inte är rimliga, och får övriga fotbollsrörelsen att halta för det urholkar det ekonomiska systemet i klubbarna och förbundet.
Daniel (läsare):
– Fifa borde omedelbart stoppa allt användande av xG i den moderna fotbollen. Gör gryningsräder och beslagta alla analytikers dator och elda upp dem.
xG har gjort fotbollsspelare till maskiner, dödat all kreativitet och individuell briljans och ersatt det med ängsliga uträkningar gjort av någon datanörd om vilken typ av passningar mot vilken typ av yta som skapar högst xG i varje given situation för att varje spelare nu tvingas sitta timmar och plugga sannolikhetslära istället för att vara på planen och utveckla ett kreativt spelsinne.
Hasse Tavér (läsare):
– Man kan inte längre fortsätta med runda ribbor i fotboll. Jag blir skogstokig när ett skott träffar överliggarens undersida, får underskruv, tar i backen – och studsar ut. Så klart! In med fyrkantiga ribbor, som i handboll.
Kan du haja hur många tveksamma situationer som hade uppstår om det varit runda ribbor i handboll, där bollen förutom underskruv hade fått en jävla snurr tack vare att den har ett kilo klister på sig!
Tänk bara på Zidanes smäckra straffchip för hundra år sedan. Den jäveln tog ju i underkant, studsade ned innanför och kom ut som en raket. Tänk om den hade blivit underkänd... Nej, det måste till en ändring. Snarast!
Anonym (läsare):
– Jag hade velat se statistik på hur många varv runt jorden (jag tror att det är så långa sträckor vi pratar om) man tillskansar sig vid inkast i dom högsta fotbollsligorna i Sverige, Italien, England och Tyskland under en säsongs tävlingsmatcher. Varför inte ändra regeln så det blir hörna varje gång bollen går över sidlinjen så slipper spelarna maska?
Stefan Lundstedt (läsare):
– Det är orättvist att man har utsedda straffskyttar i fotboll som kan vinna en skytteliga genom att göra mål som egentligen borde ha kreddats någon annan. Det blir ju missvisande.
Jag tycker att den som blivit fälld eller skjutit skottet som skapar handsen är den som ska lägga straffen. Är personen skadad så får man finna sig i att bli utbytt. Då skulle vi få mer rättvisa skytteligor med spelare som gjort spelmål eller skapat chansen som ledde till att man gör mål på straff.
Hampus Blidstål (läsare):
– Borde inte målen i hockey och fotboll göras större? Reglerna skrevs för 100 år sedan och det är helt andra sporter nu.
Haeggman (läsare):
– Att inbollningen i tennis fortsatt är hela fem minuter. McEnroe har lyft frågan tonvis av gånger.
– Att Rally-VM och slikt ens får ha publik så pass nära banan.
– Att ingen har gjort research om J-O Waldner faktiskt är så stor/känd i Kina som alla säger.
