Laurén stoppades från att flyga: ”De var rädda”
Mikaela Lauréns skräckdygn efter titelmatchen
Publicerad 2024-12-04
Mikaela Laurén stoppades från att flyga hem efter sin titelmatch i Österrike.
Personalen på flygplatsen var rädd samtidigt som hon inte kunde se någonting.
– Det kommer ta någon vecka innan jag kan se vanligt igen, säger hon.

Det har snart gått två dagar sedan Mikaela Laurén gick upp i boxningsringen i Wien, Österrike – mot den 15 år yngre Michaela Kotaskova i WBF:s världsmästarbälte i weltervikt.
En fajt som gick ända in i mål där Laurén fick väldigt många skallningar och till slut förlorade.
– Det blev mycket inre blödningar. Jag drabbades av sänkingshematon vilket betyder att blodet sjunker ner över ögonen och ögonen blir helt igentäppta. Jag kunde inte öppna ögonen på 30 timmar. När vi skallade ihop och blodet forsade över hela ansiktet så tänkte jag ”Nej nu kommer domaren bryta matchen”, säger Laurén.
Hemresan till Stockholm blev en mardröm. Flyget gick tidigt på morgonen dagen efter matchen och Laurén berättar att hon behövde en ledsagare genom hela resan.
– Jag har inte kunnat gå själv. Jag har varit blind. Det är en fruktansvärd svullnad. Från pannan ner över ögonen och där har allt blod stannat. Min tränare agerade ledsagare hela resan.
”De var rädda”
Hon berättar även att hon inte fick kliva på flyget från Wien för att mellanlanda i Zurich.
– Vi skulle flyga tidigt på morgonen igår men personalen ville inte släppa på mig på flyget eftersom det var en sådan himla svullnad. De var rädda då vi skulle upp i luften.
Istället för att påbörja hemresan fick hon uppsöka ett sjukhus.
– Jag fick göra och kolla inre blödningar. Allt såg jättebra ut, jag har ju inte huvudvärk och jag har aldrig varit illamående. Men ja, det ser värre ut än vad det är.
När Laurén gjort alla undersökningar fick hon ett intyg att hon fick flyga hem.
– Men så kom nästa smäll. Det fanns ingen plats på nästa plan hem så vi fick vänta i över tre timmar innan vi kunde flyga till Frankfurt. I Frankfurt fick vi vänta i en och en halv timme innan vi till slut kunde landa i Stockholm vid midnatt.
Fick din tränare mycket blickar på alla flygplatser?
– Ja. Han sa att ”folk kollar snett på dig, ta på dig solglasögonen, folk kommer tro att jag är kvinnomisshandlare”.
Många som tittade på fajten eller som sett bilderna har hajat till och tyckt att det varit svårt att titta på.
– Min bästa kompis stod och grät efteråt. Jag ska inte säga att jag är van men jag har fått så här på ett öga tidigare. Men aldrig på båda på det här sättet.
”Hade brutit den om jag kände någon fara”
Trots förlusten är hon positiv och vill betona en sak till alla hatare.
– Folk tror att jag blivit misshandlad. Jag har inte blivit helt överkörd. Jag hade några ronder som vissa domare hade på mig. Trots svullnader och att jag såg dåligt så lyckades jag ändå kriga i tio ronder och visade att jag hör hemma här, säger hon och fortsätter:
– Hälsan går alltid först, hade jag känt under matchen att det var någon fara så hade jag brutit matchen. Jag är inte dum i huvudet.
Och synen?
– Om jag verkligen kämpar kan jag se millimeter nu. Det kommer ta någon vecka innan jag kan se vanligt igen.
Lägger du handskarna på hyllan nu?
– Jag vet faktiskt inte, allt har gått så fort. Jag gjorde en bra insats trots att jag fick en cut i första ronden, jag krigade på bra. Jag har inte bestämt mig.
