JDT inte stora problemet – det är spelarna
Brenning: Två av tre landslagsbackar från division 4
Vem som blir ny förbundskapten är inte den stora frågan.
Det är vilka backar som ska spela.
Och var.
Dansken är borta och livet kan gå vidare. Men hur? Vart?
Instinkten hos mig är att vilja ropa in Lars Lagerbäck, ställa en spikrak fyrbackslinje och rota fram en Tobias Linderoth II likt en marscherande högvakt med laddad musköt precis framför.
Så kan vi alla njuta av de gamla goa mästerskapssomrarna igen.
Men finns de spelarna fortfarande?
Lustig: Är det värt priset?
Mikael Lustig (94 landskamper) ställde frågan på Instagram efter den senaste svenska landslagsförnedringen (U21-landslagets 0–6 mot Polen).
Att vi skapar fler talanger som säljs dyrare till större klubbar i dag. Men:
”Är det värt priset till dåliga resultat i den blågula tröjan? Ganska säker på att akademierna tittar på potential till försäljning och då glöms Johan Mjällby-typerna bort”.
Här ska ett par saker påtalas direkt.
En är att inte falla i fällan att förutsätta att U21-resultat är en tydlig indikator på hur a-landslaget i framtiden kommer prestera. Generellt inom idrotten är framgångar på juniornivå ett väldigt dåligt mått på senare elitstatus (de bästa juniorerna blir sällan de bästa seniorerna och de bästa seniorerna har sällan varit de bästa juniorerna).
Snittåldern för en debutant i svenska a-landslaget i fotboll är också över 25 år.
Men har Lustig ändå en poäng här? Får inte Johan Mjällby-typerna chansen i dag?
Utan att behöva definiera Mjällby-typer kan vi ändå jämföra möjligheten till speltid i allsvenskan för unga spelare på olika positioner.
Färre backar får chansen i allsvenskan
Under årets säsong har de 100 yngsta spelarna (alla mellan 15 och 23 år) som gjort minst ett allsvenskt framträdande tillsammans spelat 885 matcher. Men uppenbart är att offensiva spelare får fler möjligheter.
Av dessa 100 spelare är 21 anfallare och 20 backar. Detta trots att det finns fler försvarspositioner i en startelva (olika många beroende på uppställning så klart).
Den position där ynglingarna spelat i snitt flest matcher är också offensiv, nämligen yttermittfältarna (definierade av sajten Transfermarkt varifrån statistiken hämtats).
Det här är ingen slump.
| Position: | Anfallare | Mittfältare | Yttrar | Backar | Målvakter |
| Antal spelare: | 21 | 36 | 16 | 20 | 6 |
| Antal spelade matcher: | 180 | 305 | 158 | 160 | 63 |
| Snitt antal matcher: | 8,6 | 8,5 | 9,9 | 8 | 10,5 |
| Antal som spelat minst 10 matcher: | 8 | 11 | 8 | 8 | 3 |
Dels är det självklart mer sårbart för ett allsvenskt lag att satsa på en något oslipad försvarare än anfallare. Misstagen kostar mer längst bak. Men vi har, som Mikael Lustig är inne på, dessutom en fotbollsmarknad där offensiva spelare är mycket högre värderade (ingen av de tio dyraste allsvenska försäljningarna är försvarare).
Jag har talat med flera allsvenska sportchefer som också berättat om att den här strategin i dag inte bara är en ambition utan ett krav. Ett visst antal platser i en trupp ska tillfalla yngre spelare som anses säljbara, där tränaren sedan också uppmuntras att prioritera dessa under valda perioder av säsongen. Är dessa spelare då anfallare är den potentiella vinsten både inom närmare räckhåll men dessutom potentiellt mycket högre.
Offensiva spelare är bättre lotter helt enkelt, med lägre risk och högre vinstchans, vilket bidrar till att det i dag utbildas färre försvarsspelare i allsvenskan.
Två av tre debuterade i division 4
Vad det här innebär för svensk landslagsfotboll borde analyseras och debatteras. Liksom att Svenska fotbollförbundet på många sätt trots allt det här överlåtit ansvaret för svensk fotbollsutbildning till elitklubbarna.
För intressant är också att se på backarna som startade i a-landslagets 0–1-förlust mot Kosovo.
Isak Hien spelade seniorfotboll i FC Djursholm (division 4) och Vasalund innan han slog igenom som 23-åring, och Gustaf Lagerbielke i FC Djursholm (fortfarande division 4), Sollentuna och Västerås innan han värvades till Elfsborg 2021 – men genombrottet kom sedan under en utlåning till Degerfors som 22-åring.
Victor Nilsson Lindelöf slog igenom i division 1 innan han värvades till portugisiska Benfica året han fyllde 18 år.
De ska inte ses som talande för alla svenska backars resa, men om inte de allsvenska klubbarna tar ansvaret att utbilda försvarsspelare blir det upp till klubbar längre ner i seriesystemet. Med tanke på det är det oroande att höra viskningar från superettan-klubbar om hur kommande neddragningar i kommersiella avtal kommer slå hårt mot verksamheter som redan i dag i många fall vänder på varje krona.
Och då har vi inte ens kommit in på den i jämförelse ännu mer ekonomiskt misshandlade division 1-fotbollen (eller landslagsfostraren division 4).
Brännström: Är den nya generationen
Oavsett vem som tar över som svensk förbundskapten kommer han behöva ställa mellan tre och fem backar på planen. Men var ska framtidens svenska landslagsbackar utbildas?
När vi nu med chockartat resultat försökt anamma metoden att anfall är bästa försvar måste det börja diskuteras på allvar.
För ska vi dra frågan ännu längre borde vi också undra om backarna ens får chansen att utvecklas på ungdomsnivå. Kanske är det som meriterade tränaren Andreas Brännström konstaterade redan när Janne Andersson var under press 2023.
– Vi får fram en generation nu som bara vet ett sätt att vinna en fotbollsmatch. Det är att vara mycket bättre än motståndarna. Den typ av grupp kommer aldrig råna motståndarna på bortaplan. Det är lite nya generationen. Det är lite konstgräsgeneration, akademigeneration... Där ska man vara bättre än motståndarna i fotboll. Är man inte det så får man svårt att vinna, säger Brännström och fortsätter:
– Det är svårt för oss tränare att kritisera Janne av den enkla anledningen att det är vi som tar fram spelarna. Han får ju skörda det vi övriga tränare i Sverige plockar fram.
Då bytte förbundet tränare. Nu kanske vi är mogna nog att diskutera spelarna också.