MP-ilskan: Det här är helt vansinnigt
Publicerad 2025-06-04
En hockeybiljett för 11 000 kronor var droppen som fick bägaren att rinna över.
Nu vill Amanda Lind se en ny lag som stoppar andrahandssajternas hutlösa priser.
– De utnyttjar människor, säger MP:s språkrör.
Amanda Lind smuttar på kaffet i riksdagens kafé. Sossekongressen pågår i Göteborg, därborta är det stimmigt, men härinne råder stillhet och lugn. Luften är doftfri och frisk.
Miljöpartiet är mitt i en omfattande knådning av sitt partiprogram, men språkröret har bökat ut en lucka för att... vara arg.
– Ett fenomen som breder ut sig och gör mig riktigt upprörd, inom både idrotten och kulturen, är de olika företag som dammsuger de ordinarie sajterna efter attraktiva biljetter till olika idrottsevenemang. Och sedan säljer till överpriser. Den utvecklingen har bara accelererat, säger hon.
Kikade inför VM-finalen
Hur illa är det?
– Om jag ska googla efter en biljett till ett stort idrottsevenemang kommer de oseriösa andrahands-sajterna upp först. Kanske först på tredje, fjärde eller femte plats kommer man till den ordinarie sajten. Det är jättedåligt på så många sätt.
Varför är det dåligt?
– Först: det driver upp priserna. Jag kikade inför hockey-VM-finalen, när det var osäkert om Sverige skulle gå dit eller inte. På den ordinarie biljettförsäljningssajten var det slutsålt, men på de andra sajterna fanns biljetter. Den dyraste av dem kostade 11 000 kronor.
Det ligger i uppdraget att hetsa upp sig. Sportbladets serie ”Idrottsgalen” erbjuder en plattform för gnäll och raseri, för tandagnisslan och besvikelse.
Och den tidigare idrottsministern Amanda Lind är sur.
Inför varje större konsert eller stormatch trissas priserna upp i onödan, av företag som vill sko sig på det unika tillfället, på att folk nödgas hosta upp ett par tusenlappar extra av oro för att missa festen.
”Vi måste sätta stopp”
– Man sätter i system att utnyttja kunderna, alltså idrottsälskarna som vill gå på evenemangen. Det finns gott om exempel på där folk har köpt från olika typer av andrahands-sajter till dyra priser och sedan inte släppts in, för att man har sålt biljetten flera gånger. Man blir lurad, säger hon, läppjar på koppen och fortsätter:
– Det gör det svårare för vanligt folk att gå och se på idrott.
Och de 11 000 kronorna når inte hockeyrörelsen.
– Nej, de kommer inte hockeyrörelsen till del. Det går till dem som driver sajterna. Det här måste vi sätta stopp för.
Är det upp till politiken att sätta stopp för det?
– Ja, i högsta grad. Nu finns det möjlighet att förbjuda att sälja biljetter till idrotts- och kulturevenemang till överpriser. Belgien har gjort det. Norge har gjort det. Danmark har gjort det. Det är klart att Sverige också behöver göra det.
Amanda Lind förtydligar:
– Det handlar inte om att stoppa andrahandsförsäljningen. Den kommer såklart att behöva finnas. Du köper biljetter, kan inte gå och behöver sälja på något sätt. Men att sälja till överpriser, det kan man förbjuda. Och det har man gjort i de här länderna.
Svårt att skilja från trygga sajter
Hur mycket extra ska man få ta för en biljett som kostar 1 000 kronor?
– I Norge och Danmark har man förbjudit överpriser. Och det är klart att man får räkna in de administrativa kostnaderna för att sälja. Men i grunden ska man inte kunna sätta det här i system. 2022 förbjöds bottarna som snabbt köpte upp attraktiva biljetter. Det var ett steg. Men vi ser att det här fortfarande är helt vansinnigt.
Men är det inte bara fri marknad? Vill folk köpa så får de?
– Inte när man sätter det i system som de här företagen har gjort. Som privatperson är det svårt att skilja på dem och de trygga, vanliga sajterna. Du vet inte alltid att en biljett för 11 000 kronor egentligen kanske kostade 2500.
Numera begränsas ofta hur många biljetter som en privatperson kan köpa vid varje tillfälle. Men åtgärden räcker inte för att förhindra att biljetter till eftertraktade evenemang tar slut på ett par minuter – för att genast finnas tillgängliga på andra sajter.
– Det här är ingen utveckling som svensk idrottsrörelse vill se, säger Amanda Lind.
”Kan inte ens högern var för”
Är det du som vädrar personlig frustration, eller en fråga som ditt parti vill driva?
– Jag vädrar min frustration, för det här är helt vansinnigt. Men vi kommer att lägga ett förslag till Sveriges riksdag i höst om att lagstifta om det här. Vi ska gå samma väg som Danmark, Norge och Belgien har gjort.
Är du förhoppningsfull?
– Ja. Jag förutsätter att fler partier ser att vi måste komma till rätta med det.
Det finns ju ett högerblock som tycker om fri marknad.
Amanda Lind höjer på ögonbrynen och bemöter ett påstående med en fråga.
– ... fri marknad som utnyttjar människor? Det kan inte ens högern vara för.
Har du själv köpt en andrahands-biljett någon gång?
– Ja, men bara av privatpersoner. Och inte till överpriser.
Har du sålt en biljett?
– Nej.
”En del av charmen”
Okej, det var glasklart. Har du någon liten bonusilska i dig?
– Nej. Jag kan känna en viss frustration över att vissa friidrottsgrenar inte är med i Diamond League, men det lämnar jag med varm hand över till idrotten att hantera.
Kaffet är urdrucket. En kostymherre intill har rest sig och lämnat oss ännu mer ensamma på riksdagens kafé. Luleå Hockey-supportern verkar inte jäktad, så hon får besvara en slags självgod meta-fråga.
Tycker du att ”Idrottsgalen” är en rimlig serie? Eller är det bara en massa gnäll som vädras i de här artiklarna?
– Jag tycker att den är bra. Vi måste prata om alla typer av känslor inom idrotten. Glädjen man känner, alltså supporterskapet för ett lag eller en idrottare, hänger ihop med negativa känslor också. Jag känner passion inför politiska frågor, som arbetet för jämställdhet och tillgänglighet i idrotten. Där finns en upprördhet hos mig. Men jag sitter ju också och svär hemma i tv-soffan och det är en del av charmen. Idrott väcker känslor.
