”Det byggs upp en hunger i henne nu”
Norska stjärnans tränare i stor intervju
Publicerad 2024-11-27
BEITOSTÖLEN. Kristine Stavås Skistad, 25, står och stampar.
Efter en hastig magoperation väntar norskan på att få göra det hon gillar mest: besegra svenskor.
– När hon är det där sårade och hungriga rovdjuret, då är hon som bäst, säger Skistads tränare Lage Sofienlund.
Hon har firat segrar med att skicka hånfulla slängkyssar och levererat otaliga pikar mot de svenska sprintdamerna.
Det råder ingen tvekan om att en av Kristine Stavås Skistads absoluta favoritsysselsättningar är att vara före svenska åkare över mållinjen.
Men den kommande tiden blir det inte mycket av den varan. I Skistads skadefrånvaro är det ingen högoddsare att Linn Svahn, Jonna Sundling och det svenska gänget kommer att rada upp segrar.
Men bakom dem lurar den 25-åriga norskan som jämförs med ett sårat och hungrigt rovdjur av sin tränare.
– Det är den känslan man har. Det är ett djur som lever för konkurrensen och när du inte får konkurrera, då blir du hungrig. Den hunger som byggs upp i henne nu, och längtan efter att gå ut och sätta tänderna i det, den är stor, säger Lage Sofienlund.
Opererades hastigt
Vi får anta att Sofienlund vet vad han pratar om när han drar sin jämförelse.
35-åringen har i Konnerud tränat Kristine Stavås Skistad till att bli den stjärna och största konkurrent till de svenska sprintåkarna hon är i dag.
Men den här säsongen får norskan börja vid sidan efter att ha opererat magen för cirka två veckor sedan. Vad exakt som hände vill inte Sofienlund gå in på, men hon opererades akut.
– Det är ett hårt slag när det händer precis innan säsongen, men man får göra det bästa av situationen. Det viktigaste är att det går bra, säger han.
Hur mår hon i dag?
– Den första fasen där man bara vilar har gått bra. Nu handlar det om att bygga upp sig och kunna göra mer och mer vanlig träning. Det blir spännande att se hur lång tid det tar innan hon är tillbaka.
VM i Trondheim om tre månader lär vi i alla fall få se henne på.
– Men det blir spännande att se om hon klarar att träna upp sig till sin bästa nivå. Nu är hon i en angreppsposition där hon kommer att få attackera underifrån. Just nu är det svenskorna som är i förarsätet och så får vi se om tre månader ...
Jämför med David mot Goliat
Två minuter in i intervjun tog det innan Sofienlund valde att sätta lite press på de svenska sprintdamerna. Det är inte helt oväntat, då det allt som oftast kommer lite pikar mot Sverige från Skistad & Co.
En stund senare utvecklar han och menar att svenskorna kommer åka till Trondheim med stora förväntningar på sig.
– Känslan är att Sverige är favorittippat. Sverige är många, Sverige är fler. Det kan man se som en nackdel för oss eller som en fördel för Sverige. Men det är roligt att det blir lite som David mot Goliat, Skistad mot Sverige. Att slå underifrån och fälla den svenska sprintjätten.
Har ni en darttavla i Konnerud med de svenska åkarna på?
– Haha, vi har ingen darttavla. Men det råder ingen tvekan om att svenskarna är bra och det motiverar både Kristine och mig väldigt mycket i vår träningsvardag, säger han och fortsätter:
– För det är ju extremt kul att kunna tävla mot så bra motståndare som håller en så hög nivå. Och Sundling, Skistad och Svahn har ju tagit sprinten till en högre nivå än vi någonsin har sett. Att vara en del av det och driva sprinten framåt är riktigt spännande. Så vi älskar att det finns bra konkurrenter. Nu är det Sverige och det finns inget roligare än att slå bra konkurrenter.
Hyllar rivaliteten
Kristine Stavås Skistad säger inte mycket och när hon väl öppnar munnen i media handlar det ofta om en pik mot sina svenska konkurrenter. Hon har dessutom firat flera segrar med någon sorts gest mot svenskorna.
Är det ett medvetet val att provocera Sverige?
– Jag tänker att alla har rivaler, säger Sofienlund innan han börjar dra jämförelser mellan internationella fotbollslag.
– Jag tycker att längdskidåkning är likadant med Norge mot Sverige. Jag menar att kärnan i idrotten är just konkurrensen och rivaliteten. Det tycker jag är väldigt viktigt för att behålla nerven i idrotten.
Han menar att rivaliteten mellan, i det här fallet, Skistad och svenskorna är av stor vikt för att behålla underhållningsvärdet.
– På samma sätt som fotbollsklubbar har derbyn tänker jag att Norge och Sverige är som ett derby inom längdskidåkningen – och det är viktigt. Vi ska inte vara en syklubb som åker runt i Europa och är vänner. Man vill slå varandra, man vill vinna över varandra. På den fronten tror jag att längdåkningen har lite att lära av lagidrotterna när det gäller att bygga upp rivaliteter.
Mystiken runt Skistad
Skistad är den enda som har kunnat hota den svenska dominansen i sprint på damsidan senaste åren. Hon tog fem individuella världscupsegrar förra säsongen och slutade tvåa i sprintcupen bakom Linn Svahn.
Inför den här säsongen blev hon en del av det norska landslaget efter att tidigare ha varit utanför. Men det gör inte att hon tränar med Therese Johaug och resten av gänget.
I stället fortsätter hon på sitt koncept med att i tystnad träna på i Konnerud.
– Kristine har hittat en rytm hemma i klubben där hon trivs väldigt bra. Det var där hon hittade receptet, där hon fann melodin som gjorde att hon lyckades vinna världscuptävlingar och den har hon velat behålla.
Så det finns inga fördelar med att träna med Johaug och resten?
– Jo, det finns vissa fördelar som man går miste om. Men Kristine och Johaug får ändå inte så mycket ut av varandra. Johaug springer mycket snabbare uppför slalombacken än Kristine men Kristine är klar med alla sprintrelaterade träningar innan Johaug ens har börjat. De har så olika kapaciteter och profiler som skidåkare, men man kan få mycket av varandra genom diskussioner och reflektioner. Där finns fördelar men de fördelarna känner hon att hon också har hemma i klubben.
Under säsongen pratar inte Kristine Stavås Skistad särskilt mycket i media. Och under försäsongen är hennes närvaro i princip obefintlig.
Inte ens majoriteten av kollegorna i det norska landslaget har hört av henne.
– Hon är väldigt privat och vill inte dela med sig så mycket av sitt liv. Det skapar en slags mystik runt den typ av person hon är, så jag förstår att hon kan upplevas som lite mystisk. Men det är hennes personlighet. Det är så hon är och den hon har valt att vara i det här cirkusen. Det har jag stor respekt för, säger Sofienlund och fortsätter:
– Jag tycker att hon som elitidrottare med en kort karriär har all rätt att göra det hon känner för. Hon ska inte behöva känna att hon måste vara något hon inte är för att ha en plats i idrotten. Hon måste få vara den hon vill vara.
