Rydén: Tour de Ski måste slipas om
TOBLACH. Tour de Ski fyller 20 år – men frågan är om det finns så mycket att fira.
Det som en gång var längdskidåkningens största äventyr riskerar nu att reduceras till en urvattnad världscuphelg.
Magin är som bortblåst.
Lagom till att loppen startar letar sig solens strålar över berget och in på skidstadion i Toblach. En tredjedel av Tour de Ski är redan körd – ändå känns det som att den knappt har börjat.
Johannes Hösflot Kläbo leder med nästan en minut på herrsidan och befarar själv att det snart är utjämnat igen, redan innan vi lämnar Toblach. Det hade kunnat vara spännande – om det inte var för att det bara är ett stopp kvar sen: Val di Fiemme.
Chansen att norrmannen står som etta från etapp ett till etapp sex är överhängande. På damsidan gäller detsamma för Jessie Diggins, med enda undantaget att hon tog över ledartröjan efter etapp 2.
Det är inte utan att man drömmer sig tillbaka till tourens glansdagar. Då när stoppen var fler, etapperna varierade och den avslutande backen tornade upp som sista bossen – den som besegrade den först vann.
Det känns som en svunnen tid.
I ett försök att få stjärnorna till start har det internationella skidförbundet kompromissat med formatet – mer och mer år för år. Konceptet känns likna urvridet som en disktrasa. Årets upplaga liknar mest två ihopslagna världscuphelger.
Magin som bortblåst
För hur mycket skiljer egentligen Ruka och Trondheim – mer än att alla måste köra alla tävlingar och vilan är kortare?
Vissa har kallat det för en turbotour, och visst, det kanske krävs ett år som detta. När åkarna ligger utslagna på toppen av Alpe Cermis är det mindre än fem veckor kvar till OS.
Men ska det alltid behöva vara så?
De år då Fis kan styra kalendern kanske det går att lägga VM någon vecka senare, så luckan mellan de två stora höjdpunkterna blir större. Jag vet att det finns de som tycker att touren ska ligga efter ett mästerskap, men tidpunkten känns essentiell för Tour de Ski. De måste utnyttja den period där folk är lediga och har tid att mysa framför skidor på tv-apparaterna – där de kan trollbinda publiken.
För just nu är magin som bortblåst.
Under herrarnas 10 kilometers lopp mötte jag fler som var ute och rastade hunden än som var där för att kolla på tävlingen när jag gick längs spåret.
Ska Tour de Ski återigen bli juvelen i kronan måste den slipas. Rejält.
Ska Tour de Ski bli längdvärldens självklara mittpunkt – inte något som står och faller med om Kläbo, Frida Karlsson eller Ebba Andersson kommer till start – måste den bli den stora stjärnan på egen hand.
Det kommer alltid finnas åkare som står över. Det kommer alltid finnas de som fokuserar mot ett mästerskap – men måste stjärnorna i Tour de Ski nödvändigtvis vara exakt de samma som på VM?
Det verkar ju inte råda brist på norrmän som kan hävda sig i alla fall.
En gång i tiden hämtades inspirationen från Tour de France, cykeltävlingen där de kör 21 etapper på 23 eller 24 dagar. Med årets sex etapper på åtta dagar är det svårt att se likheten. Det är väl möjligtvis västarna med olika färger för sprintcupen och klättringscupen då, men varför har man ens det när touren knappt är värd epitet?
Få snackar längdskidor i alperna
Det är lätt att förstå att det kostar för åkarna med tävlandet och resandet, men det gäller att fånga publiken. För slutar folk engagera sig blir tävling snabbt irrelevant och är det något längdskidorna kämpar med så är det intresset.
Därför är det positivt att man åtminstone vågar testa något nytt i år. Det sista som sker 2025 är ett helt nytt format: heatmasstart. Den har redan hunnit bli rejält utskälld – men hellre utskälld än bortglömd.
Det behövs fler sådana försök. Fler etapper som sticker ut. Fler stopp. Fler distanser som inte känns som kopior av världscupen, som gynnar olika typer av åkare – dels så att det svänger i totalställningen men också för att få fram fler nationer.
Visst i Norge och Sverige bryr sig folk fortfarande – men i alperna är det få som snackar längdskidor.
Under de första upplagorna av Tour de Ski kunde segrarna komma från Tyskland, Tjeckien, Schweiz eller Polen. Nationer som vi knappt ens sett på pallen de senaste åren.
Det är förresten 20-årsjubileum i år. Visste du det innan du läste den här texten?
Knappt jag heller. Det står några skyltar med blå bakgrund längs spåren som viskar om en epok som en gång brann av idéer.
Alpe Cermis i all ära – men just nu känns det som att hela Tour de Ski är på väg utför.