Rydén: Total förvirring – det är ovärdigt sporten
VAL DI FIEMME. Det borde ha varit fanfarer. Jubel. En ensam segrare som höjde armarna i skyn.
Men Johannes Hösflot Kläbo försvann i ett virrvarr av åkare.
Trots att han just skrev historia.
Elva åkare hade redan glidit över mållinjen på Alpe Cermis. Emil Iversen, trea, hade hunnit vråla ut sin glädje och gått för att gratulera segraren Mattis Stenshagen när Kläbo korsade mållinjen – som tolfte man.
Det var inte ens någon som märkte det.
Några låg utslagna i snön. Andra lutade sig tungt över stavarna. Publiken uppe på toppen försökte förstå vad som just hade hänt.
Men det gick inte. För ingen hade sett någon dramatik.
Ingen hade ens sett Johannes Hösflot Kläbo vinna.
Och det är precis det som är problemet.
Ett obegripligt beslut
Sedan det internationella skidförbundet, Fis, tog det obegripliga beslutet att skrota jaktstarten till förmån för masstart i Tour de Skis avslutning, har tourens nerv slitits ut med rötterna.
Syftet var att göra det mer spännande. Att ge fler åkare chansen. Att locka nya tittare.
Men resultatet är det motsatta: Total förvirring. Noll överblick. Och en publik som famlar i blindo.
Vad är viktigast i det som på engelska heter ”Final Climb”? Visst måste det vara större att Kläbo och Diggins vinner totalen än att Stenshagen och Karoline Simpson-Larsen vinner etappen?
Det som en gång var en perfekt dramaturgi – sekunder på jakt efter sekunder, där varje blick, varje rygg och varje sväng i backen betydde något – är nu ett virrvarr av skidåkare utan kontext.
Charlotte Kallas seger blev en svensk klassiker för att det var så tydligt hur hon klev om Virpi Kuitunen och drog i från.
Nu lämnas tv-tittaren åt en virtuell totalställning i rutan. En lista med namn och flaggor, en siffra som blinkar och namn som hoppar upp och ner. Men när systemet kraschar – som det gjorde under herrarnas lopp – blir det helt obegripligt.
Loppet föll sönder
I Radiosporten försökte man rapportera om Edvin Anger, bäste svensk i totalen. Det slutade i spekulationer och förvirring. Tiderna låg nere. Inte ens de med expertkunskaper kunde förklara hur det låg till. Loppet föll sönder.
Det är katastrof för det som ska vara kronan på verket.
Och där – mitt i kaoset – gled Johannes Hösflot Kläbo över mållinjen.
Han blev historisk. För femte gången vann han Tour de Ski. Endast en gång har han fått glida först över mållinjen och höja armarna i skyn – när han som yngst genom tiderna vann efter jaktstarten för sju år sedan.
Sedan dess har han fått nöja sig med att vinna i det tysta.
Damloppet blev ännu rörigare. Ebba Andersson och Moa Ilar låg båda på pallen i totalställningen under delar av loppet. Plötsligt var de borta från topp tre.
Teresa Stadlober var i praktiken tvåa, men fick längs banan höra att hon låg i kamp om tredje till femte plats.
Det verkligt ikoniska är borta
Det skiljer 350 000 kronor i prispengar mellan en andraplats och en femteplats.
Pengar som kan vara avgörande för en fortsatt satsning. Nu lämnades jakten åt slumpen.
Moa Ilar tappade från tredje till åttonde – utan chans att påverka, utan att kunna se ryggen på placeringen framför. Inga riktiga sekunderingar, inga liveavstånd, inga referenspunkter.
Det är ovärdigt. För henne. För åkarna. För sporten.
Det enda verkligt ikoniska i Tour de Ski var jaktstarten uppför Alpe Cermis. En åkare jagar en annan. Första man upp vinner. Alla ser. Alla förstår. Känslorna svallar.
Så enkelt. Så genialiskt.
Nu är det borta.
Ta tillbaka jaktstarten – innan alla har tappat intresset.