Norska talangen om tuffa tiden: ”Jag sket i det”
Publicerad 2025-01-03
TOBLACH. Hon målades upp som ”den nya Johaug”, men efter genombrottet väntade en mörk tid.
För tre månader sen åkte hon på en skräckskada och skidåkningen kändes långt borta, ändå står hon här och har besegrat Linn Svahn i en sprint.
– Det är lite surrealistiskt, det ska jag vara ärlig och säga.
Det fullkomligt lyser om Helene Marie Fossesholm när hon kliver ut från hotellet där de norska åkarna bott under inledningen av Tour de Ski.
– Det är fint att få lite betalt för det och att det för en gångs skull går fortare än plan. För det är inte mycket som har gjort det de senaste tre åren, säger hon.
Noskan var 19 år då hon slog igenom med dunder och brak säsongen 2020/2021 när hon bland annat säkrade ett VM-guld för Norge i stafett. Hon var det stora framtidsnamnet i grannlandet, men så plötsligt tog allt stopp.
Hon kämpade med en sliten kropp och blev inte uttagen till VM i Planica. Det blev bara sex världscuplopp den säsongen och med en månad kvar till Norgepreimären i Beitostölen i fjol kände hon att hon inte ville vara där.
– Det är ett dåligt tecken för mig, för så har jag aldrig känt.
Tog en paus
Hon bestämde sig för att ta en paus, för alla glädje till idrotten var som bortblåst.
– Jag ville inte ens gå ut och träna och det är en ovanlig känsla för mig för det har alltid varit lättare för mig att träna för mycket än för lite. Det var en skön känsla, säger hon och fortsätter:
– Jag sket lite i det och gjorde andra saker. Jag levde i nuet och tänkte inte på skidor, för det hade jag inte lust med.
Det blev ändå några löppass tillsammans med pappa Öyvind.
– Men det var inte för träning utan bara för att lufta huvudet. Även om jag var sliten så behövde jag komma ut och röra mig, annars hade jag blivit galen.
Knäskålen ur led
Och hon lyckades hitta kärleken till idrotten igen, glädjen. Kroppen började samarbeta igen, men så kom skräckskadan.
När 23-åringen spelade fotboll skadade hon sig i en närkamp. Hon kände direkt att något var fel och när hon tittade ner fick hon, till sin stora förskräckelse, se att det inte var någon knäskål där den brukade.
– Det var helt sjukt. Jag visste inte om jag skulle behöva opereras eller vad som hände.
Väl på plats på sjukhuset flyttade de tillbaka knäskålen. Hon beskriver smärtan som den värsta hon varit med om, men hon klarade sig utan operation. Det var inga lösa benbitar i knäet.
– Det första jag tänkte var att det här ska jag också ta mig igen. Fördelen med en skada är att den har en form och en förutsägbarhet, man har något att förhålla sig till.
Fossesholm gjorde sitt bästa för att fokusera på det hon kunde påverka och hålla humöret uppe för att orka ta sig igenom rehaben.
– Och det behövdes för det var rent utsagt jävligt mycket tråkigt träning som skulle göras.
Vågade inte ens hoppas
Där och då, när hon satt på en cykel utan motstånd och trampade, trodde hon inte att hon skulle kunna köra Tour de Ski. Hon vågade inte ens hoppas.
– Hoppas kan man ju alltid men för tre månader sedan var det helt otänkbart att jag skulle stå här så jag hoppades inte ens, säger hon och fortsätter:
– Det har varit ett hårt jobb och en lång väg tillbaka.
Hon är glad at hon inte visste att det skulle ta tre år innan hon kände att allt var på rätt väg igen.
– Hade jag vetat det så hade det varit riktigt tufft.
Känner du att du är tillbaka nu?
– Jag är inte tillbaka där jag var, men jag är på god väg. Jag är i bättre form nu än vad jag varit på väldigt, väldigt länge. Jag känner att det funkar och det är det viktigaste för mig just nu.
Stod för skräll
Redan på tourens första dag överraskade hon sig själv och sin omgivning när hon vann en kvartsfinal i sprinten före fjolårssegraren i den totala sprintcupen Linn Svahn.
– Det var en rejäl skräll! När jag gick i mål och kom före Linn Svahn så undrade jag om jag ens gått samma bana som de andra. Vad hände liksom?
I den sista backen bestämde hon sig för att ge allt och hoppas på det bästa. Hon tryckte på och vågade inte titta bakåt förrän hon hade passerat mållinjen.
– Jag tror att jag har några snabba muskelfibrer. Jag har ju lite sprutt i armar och ben, men jag har kanske kört 12 hastighetsdrag i fristil de tre senaste månaderna för det finns inte direkt på spinningcykeln.
– Men det säger bara att kroppen glömmer inte och jag tänker att det viktigaste är att ha ett överskott och det har jag.
Hon säger det med ett leende. Energiknippet från Vestfossen är tillbaka.
I Tour de Ski-sammandraget ligger hon på en fjortonde plats, inklämd mellan Ebba Andersson och Linn Svahn, när det är dags att förflytta sig från Toblach till Val di Fiemme och de tre avlutande etapperna.
Hon hoppas på en ok placering i totalen och några bra lopp längs vägen, men är det något hon har lärt sig längs vägen så är det att idrotten inte betyder allt.
– Livet är mycket mer än längdskidor, det är viktigt att komma ihåg. Allt måste inte definieras av längdskidorna.
På fredag väntar en ny sprint i Tour de Ski. Det återstår att se om Fossesholm har ytterligare en skräll i sig.