Elden är tänd – även i den exklusiva OS-bloggen!
Publicerad 2026-02-07
Nya varianter av Foppas straff i Lillehammer, Anders Gärderuds ryck i Montreal, Henke Lundqvists sista-sekunden-räddning i Turin, Sarah Sjöströms rekordslakt i Rio, Ingemar Stenmarks bägge andraåk i Lake Placid, Carolina Klüfts uppvisning i Aten och Armand Duplantis drömhopp i Paris…
Det är vad jag har på önskelistan när jag nu tänder elden i denna exklusiva OS-blogg.
För jo, på denna adress huserar jag från och med idag.
Den reguljära NHL-bloggen släcks, i likhet med de nordamerikanska ishallarna, ned i tre veckor och jag flyttar hit.
Här håller jag sedan hov under de olympiska veckorna i Milano, som namnet indikerar för att rapportera om vad som händer bakom kulisserna – framförallt i hockeyarenan Santagiulia.
Upplägget blir i praktiken detsamma som till vardags; jag kommer öppna kranarna och låta observationer, intryck, åsikter, anekdoter och nonsens flöda fritt i en förhoppningsvis lustfylld kakafoni av pladder. Av erfarenheten från Vancouver 2010 och Sotji 2014 vågar jag dock lova att det kommer finnas mer deg att baka bloggtårta av än under vanliga serielunkskvällar i, exempelvis, downtown Newark.
Samtidigt hoppas jag innerligt att min lilla show får rulla i skenet av odödliga ögonblick som de jag listade i inledningen – olympiska greatest hits i min värld.
Det finns fler:
Bernt Johansson defilering i Montreal, stafetten i Calgary, Ulrika Knapes guldhopp i München, min gamle kompis Senan Johanssons 100-metersfinaler i Moskva och Los Angeles, Stefan Holms 2.36-hopp i Aten, Gunde Svans genombrott i Sarajevo, Charlotte Kallas kross i Sotji och Tomas Gustafsons dubbel-knock i Calgary…
Ah, låt sådant hända igen – allra helst på Santagiulia-isen.
Nu sträcker jag facklan mot tornet och sedan får lågorna flamma tills sista slagskottet avlossats nästnästa söndag.
• • •
Ännu så länge befinner jag mig dock på ”fel” sida Atlanten, strängt upptagen med att bocka av en myriad måsten innan avresa – för tanken att det vore klokt att utföra nödvändiga ärenden i god tid har förstås inte slagit mig den här gången heller.
Milanos berömda dimma får jag se först på måndag, men underbara kollegor som redan är på plats – till exempel, Abris, Gruvan, Jimmy, Simon och den oförliknelige Filip Lindfors – skickar ständiga rapporter som hjälper till att driva upp pulsen.
Bland annat messar de att de ler mot en hyggligt varm sol när de korsar Piazza del Duomo och efter veckor av skoningslös The Day After Tomorrow-kyla i New York låter det som ingenting mindre än en ljuv dröm.
• • •
Brons.
Det är, vill jag påstå, verklighetsfrämmande att kräva mer av Tre Kronor i den här turneringen.
Drömma kan och ska man förstås – men inte kräva.
Kanada och USA kommer till Italien med regelrätta monstertrupper, fullsprängda av ess från en generation som inte bara hör till tidernas mest framstående utan just nu, i mitten av 20-talet, når sitt yttersta clou.
Under normala omständigheter rår det svenska laget inte på dessa två favoriter, den sammantagna kvalitetsskillnaden är för stor, så den som skriker ”fiasko” ifall Turin 2006 inte går i repris tar i något alldeles förfärligt.
Å andra sidan förväntades ”vi” egentligen inte vinna då heller, för tjugo år sedan, men tjusningen i just turneringar består ju i att vad som helst kan hända i enskilda matcher om allt plötsligt stämmer.
Så, ja, dröm!
• • •
Rom har jag varit i några gånger, liksom i Venedig under en misslyckad tågluff sommaren 1987 – men Milano blir en helt ny upplevelse.
Så även om nu Abris – något så exotiskt som en gästrike med väl utvecklat sinne för det goda i livet – hunnit scouta restaurang-scenen när jag anländer får den med koll på Gunnar Nordahls och Zlatans hemstad gärna droppa några heta tips i kommentatorsspåret.
• • •
Alla NHL-pjäserna i Sam Hallams trupp har inte bländat oss med sin dagsform under spurten fram till det efterlängtade uppehållet, men några har – och framförallt Rasmus Dahlin, Joel Eriksson Ek, Adrian Kempe, Mika Zibanejad, Filip Forsberg och Lucas Raymond.
Håll koll på dem.
• • •
Skojar bara, det kryllar såklart av gästrikar med väl utvecklat sinne för det goda i livet.
• • •
Ja, i de tre matcher han hann spela när han kom tillbaka från sin ljumskskada såg även obekymrade bohemen William Nylander påfallande inspirerad ut.
• • •
Bäst hittills, om ni frågar mig:
Filip Lindfors lilla chatt med Zlatan under hans joggingtur med facklan.
Bara vår showman får till sånt på uppstuds.
• • •
Tjeckien, Tyskland och framförallt Schweiz kommer bli mycket svåra motståndare, de också.
Bara en sån här sak: Tjeckiens ständigt glada superstjärna David Pastrnak kallas ”Pasta” – och ska nu uppträda i Italien...
• • •
Funderar på att börja röka igen – bara under de här två veckorna.
Hör inte det till i Italien, liksom?
• • •
De flesta av NHL-proffsen flyger till Milano idag lördag, i ett antal luxuösa plan ligan på traditionellt vis tillhandahåller till den här typen av happenings.
Men några profiler som hann spela klart redan i tidigare tog sig över havet på egen hand för att hinna vara med på invigningen och tre dök som ni kanske såg upp som fanbärare på San Siro:
Leon Draisaitl (Tyskland), nämnde David Pastrnak (Tjeckien) och Nino Niederreiter (Schweiz).
Eftersom det gått tolv år sedan NHL senast släppte sina spelare till OS är det som väntar nu, ska man komma ihåg, något helt nytt och oerhört för en hel generation superstars och därför hastar de som kan också iväg för den sortens hedersuppdrag.
• • •
Nu ska jag återgå till mina sista-minuten-sysslor och framförallt försöka undvika att ännu en gång packa för mycket och samtidigt glömma essentiella sladdar och adapters och ackrediteringar och huvudvärkstabletter.
Vi hörs från norra Italien inom kort.
Happy OS, alla!